Brorsan...

En Polaroid 330 och en 340. Den ena fran 1969. Instruktionsbocker ar med, blixt och lampor till den i vaska. Kanske bara skit, men dom ser att vara i bra skick. Let me know.

Kommentarer

  1. Anonym26 april, 2008 22:38

    Är inte så säker på att han vill ha Polaroid. Dom har slutat tillverkats,och filmerna är dyra. Men vem vet... Kul med mattan där... Men vi kommer väl att vara mest utomhus på dagarna.och du har ju en bottenvåning också. Så det är nema problema ,tycker jag . Däremot är det nya flygtider vilket nog innebär att jag inte lär hinna med det tänkta planet till Altoona. Ska kolla med resebyrån på måndag. Kram och godnatt

    SvaraRadera
  2. Ulrika27 april, 2008 07:31

    Nya flygtider? Hoppsan. Kan du inte flyga alls till ALtoona eller ? Antar att vi vet pa mandag. Nu ska jag sova, jobbat 10 timmar igen. Kram

    SvaraRadera
  3. Anonym27 april, 2008 16:42

    Jovisst kommer jag med colgan air till aaaaltoona, men jag hinner nog inte med 1800 olanet,men det ser ut att vara en connecting flight kl 2136 fr. Washington till Altoona, så det blir nog den tiden istället. Vet mer på måndag när jag pratat med resebyrån. Antar att du jobbar brunch eftersom du inte svarar i telefon. Men vi hörs senare.

    SvaraRadera
  4. Anonym28 april, 2008 20:09

    Nja … gamla Polaroider: det ska i så fall vara storformatspolaroidkameror, och de är svåra att hitta. Och filmen snordyr. Men ta en bild på dem och lägg ut så får jag se! :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Recept på syltefläsk

För den som undrar, så är syltefläsk ett gammalt gammalt recept. Äts fortfarande i norra Sverige och några fler platser, till exempel i norra Bohuslän. Såhär gör man.  Köp färskt orimmat fläsk, magert och "randigt" (beställ i köttdisken om inte annat). Täck med vatten. Koka upp  det i en stor kastrull, i bit eller skivor. Vill man vara traditionell ska det vara i stor bit, vill man vara snabb och skiter i traditionen går det lika bra med skivat. Dock bör man då koka upp vattnet innan köttet ilägges, annars inbillar jag mig att det blir segt. Vissa kastar i vitpepparkorn och lagerblad. Oftast gör jag inte det. Koka igenom köttet. Blanda till en saltlag under tiden med vatten och grovsalt. Jag kokar den inte, men vissa gör det. En rå potatis ska flyta i vattnet, så salt ska det  vara. Lägg sedan i fläsket, tyng ner med till exempel en tallrik, täck och ställ kallt. På nordligare breddgrader funkar balkongen eller trädgården bra, skydda mot djur bara. Bäst fungerar en billig ny ...
Läs mer

FB och Instagram dödade bloggen.

Bild
Fan, rent ut sagt. Bloggade jämt förr. Ofta och länge och om precis allt möjligt. Säkert helt ointressant för de flesta men så var ju det mesta tänkt att skildra vardagen för familj och vänner som fanns kvar i Sverige när jag levde i USA. Min mamma GILLAR faktiskt att läsa om ny väska jag köpt eller hur förbannad jag hade varit på någon kollega. Hon och andra gillade bilder på min trädgård, som den här när jag skaffat mig en kolibrimatare med nektar i. Inser just nu att jag måste måla en blå dörr igen, likadan som den mamma målade åt mig i USA. Den är ju kvar där. Ännu mer gillade folk i allmänhet om man skrev om politik, själ, drama, lite längre texter. Lärde känna många som jag än idag har kontakt med trots att vi aldrig mötts IRL. Jagade aldrig läsare, varför skulle jag? En blogg är ju bara en sorts anteckningsbok på nätet som är mer eller mindre tillgänglig, ofta lite dagboksform, nu har det förvandlats till någon sorts hybrid av personlig hemsida till livsstil. För mig var det b...
Läs mer

Mediciner!

Åska på gång, skönt. Har varit hos doktor Gates, eller rättare sagt på hans klinik men jag mötte honom som snabbast i ett kaotiskt men välorganiserat sköterskerum. Att kalla det expedition skulle vara roligt, om man jämför med svenska skulle det vara årets skämt. Men dom är supertrevliga och kompetenta och snabba som fan. Och jag ska gå med mitt lilla papper till ett av stadens sjukhus, göra EKG, massa blodprover, massa tester... Och jag fick insulin, allergipiller, blodsockermätare med tillbehör, massa grejer. GRATIS! Halleluja. Jag visste inte ens att det fanns sådana kliniker här. De drivs av frivilliga, donationer samt med stor hjälp av läkemedelsbolagen såklart. Man behöver inte betala en spänn, men lappar sitter uppe där de ber alla patienter donera det de kan, en dollar, tjugo dollar... Jag gav 20 och det kändes som om jag nyss rånat stället. Nu ska jag fixa och trixa innan solen går ner. Puss från en glad Ulrika.
Läs mer