Den gamla och havet






Havet... och sanden... och familjen... Vi hade det underbart i Ocean City och det var INTE så himla skoj att komma tillbaka till jobbet. Hjärnan var liksom på semester. Fortfarande. För den som inte vet så ligger Ocean City i Maryland (det finns fler, i andra stater) men det är denna alla från Altoona åker till. Fem och en halv timmes bilkörning. Javisst, det är turistigt, massor med hotell och lägenheter att hyra, restauranger så långt ögat när, souvenirbutiker och omöjligt att hitta en osthyvel.
Men stranden, mina vänner, är oändlig.

Kommentarer

  1. mamma14 juli, 2009 17:26

    Sanden ser verkligen fin ut.Och på andra sidan det stora havet var jag och tänkte på er. Kramar!

    SvaraRadera
  2. mamma14 juli, 2009 20:43

    Fin bild på Emma . Ska maila henne snart,och hoppas få höra från henne.

    SvaraRadera
  3. Anonym14 juli, 2009 23:00

    Nu fattar jag att vi e hemma när du e där... Med ballerinor och kusiner. Men har du å, ä, ö nu? Glömde vi dom? SAKNAR DEJ! C:a 50% av familjen tänker dessutom flytta till USA-snart. Med kärlek Frida

    SvaraRadera
  4. Ulrika15 juli, 2009 06:47

    Saknar alla, mamma och alla hellströmare... men det e bara attkomma! Så åker vi till havet! Vilka 50% tänker flytta och vilka stannar i Sverige? Inte för att det spelar någon roll, jag tar vem som helst! MAssa kärlek till er alla.

    SvaraRadera
  5. mamma15 juli, 2009 19:25

    Det kanske är samma mås som häromdagen tog Viktorias glass.Haha! Visst är det Jacks fötter?

    SvaraRadera
  6. mamma15 juli, 2009 19:26

    Blev lite nyfiken på det där med 50%. Hm

    SvaraRadera
  7. Anonym18 juli, 2009 20:36

    Det måste ha varit jättemysigt. Vi saknar er mycket därborta! Här är Linas bloggadress om du inte hade den :)

    http://luckycarlson.blogg.se/


    /melva

    SvaraRadera
  8. mamma19 juli, 2009 12:36

    Är hemma igen från Std. Bilder kommer snart. Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Recept på syltefläsk

För den som undrar, så är syltefläsk ett gammalt gammalt recept. Äts fortfarande i norra Sverige och några fler platser, till exempel i norra Bohuslän. Såhär gör man.  Köp färskt orimmat fläsk, magert och "randigt" (beställ i köttdisken om inte annat). Täck med vatten. Koka upp  det i en stor kastrull, i bit eller skivor. Vill man vara traditionell ska det vara i stor bit, vill man vara snabb och skiter i traditionen går det lika bra med skivat. Dock bör man då koka upp vattnet innan köttet ilägges, annars inbillar jag mig att det blir segt. Vissa kastar i vitpepparkorn och lagerblad. Oftast gör jag inte det. Koka igenom köttet. Blanda till en saltlag under tiden med vatten och grovsalt. Jag kokar den inte, men vissa gör det. En rå potatis ska flyta i vattnet, så salt ska det  vara. Lägg sedan i fläsket, tyng ner med till exempel en tallrik, täck och ställ kallt. På nordligare breddgrader funkar balkongen eller trädgården bra, skydda mot djur bara. Bäst fungerar en billig ny ...
Läs mer

FB och Instagram dödade bloggen.

Bild
Fan, rent ut sagt. Bloggade jämt förr. Ofta och länge och om precis allt möjligt. Säkert helt ointressant för de flesta men så var ju det mesta tänkt att skildra vardagen för familj och vänner som fanns kvar i Sverige när jag levde i USA. Min mamma GILLAR faktiskt att läsa om ny väska jag köpt eller hur förbannad jag hade varit på någon kollega. Hon och andra gillade bilder på min trädgård, som den här när jag skaffat mig en kolibrimatare med nektar i. Inser just nu att jag måste måla en blå dörr igen, likadan som den mamma målade åt mig i USA. Den är ju kvar där. Ännu mer gillade folk i allmänhet om man skrev om politik, själ, drama, lite längre texter. Lärde känna många som jag än idag har kontakt med trots att vi aldrig mötts IRL. Jagade aldrig läsare, varför skulle jag? En blogg är ju bara en sorts anteckningsbok på nätet som är mer eller mindre tillgänglig, ofta lite dagboksform, nu har det förvandlats till någon sorts hybrid av personlig hemsida till livsstil. För mig var det b...
Läs mer

Mediciner!

Åska på gång, skönt. Har varit hos doktor Gates, eller rättare sagt på hans klinik men jag mötte honom som snabbast i ett kaotiskt men välorganiserat sköterskerum. Att kalla det expedition skulle vara roligt, om man jämför med svenska skulle det vara årets skämt. Men dom är supertrevliga och kompetenta och snabba som fan. Och jag ska gå med mitt lilla papper till ett av stadens sjukhus, göra EKG, massa blodprover, massa tester... Och jag fick insulin, allergipiller, blodsockermätare med tillbehör, massa grejer. GRATIS! Halleluja. Jag visste inte ens att det fanns sådana kliniker här. De drivs av frivilliga, donationer samt med stor hjälp av läkemedelsbolagen såklart. Man behöver inte betala en spänn, men lappar sitter uppe där de ber alla patienter donera det de kan, en dollar, tjugo dollar... Jag gav 20 och det kändes som om jag nyss rånat stället. Nu ska jag fixa och trixa innan solen går ner. Puss från en glad Ulrika.
Läs mer