Skrift, Själ & Tanke

Fan, rent ut sagt. Bloggade jämt förr. Ofta och länge och om precis allt möjligt. Säkert helt ointressant för de flesta men så var ju det mesta tänkt att skildra vardagen för familj och vänner som fanns kvar i Sverige när jag levde i USA. Min mamma GILLAR faktiskt att läsa om ny väska jag köpt eller hur förbannad jag hade varit på någon kollega. Hon och andra gillade bilder på min trädgård, som den här när jag skaffat mig en kolibrimatare med nektar i. Inser just nu att jag måste måla en blå dörr igen, likadan som den mamma målade åt mig i USA. Den är ju kvar där. Ännu mer gillade folk i allmänhet om man skrev om politik, själ, drama, lite längre texter. Lärde känna många som jag än idag har kontakt med trots att vi aldrig mötts IRL. Jagade aldrig läsare, varför skulle jag? En blogg är ju bara en sorts anteckningsbok på nätet som är mer eller mindre tillgänglig, ofta lite dagboksform, nu har det förvandlats till någon sorts hybrid av personlig hemsida till livsstil. För mig var det b...

Sommar på min skogsveranda. Sommaren får gärna återkomma, snarast. Skurade bordet igår med högtryck. Redo! Jo, jag är obegripligt korkad eftersom jag inte kunnat blogga på grund av att jag inte hittat ett sätt att nå "nytt inlägg".  Layouten på Blogspot var tydligen för avancerad för mig eftersom hela raden med inloggning försvann. Får väl se om det ens hjälper att nu ha hittat rätt (det berodde inte enbart på dumhet, jag var dessutom inloggad på jobbadressen på jobbdatorn och G-mail har vissa svårigheter att växla mellan olika konton så det är inte helt och hållet mitt fel. Jag skyller på Google. Sitter på jobbet och svär över internetuppkoppling som min chef bestämt hävdar beror på att min Mac-dator krånglar och jag hävdar att det ändå inte borde bli sådana problem med uppkopplingen. Olösligt verkar det vara. Ibland tror jag det var bättre förr, men det är ju inte sant. Penna och papper eller skrivmaskin skulle aldrig kunna ersätta vad vi kan göra idag - men nog fan...

Nä, vi åkte inte sådan här fin vagn. Himlen såg dock ut ungefär som på tavlan. Hemma i skogen igen efter en långhelg i Stockholm. Körde upp tillsammans med guddotter Caroline och hennes lillasyster Lina. Caroline och Lina, systrar på road trip... Riktig road trip med grym musik och kuddar, bananer och kaffe i bilen. Spotify är en dröm när man kör bil. Inget bråk, inga sura miner om vad som ska spelas. Alla kan välja en låt i taget, search and play. Det blev en blandning av gammal progg, nyaste hiphopen, allra snuskigaste fjortismusiken, hysterisk banjo, dunkande techno, Cornelis.... En hel del stopp på vägen, för kissepauser, godisinköp, mer kaffe och fotograferande. Caroline skulle umgås med sina vänner, så henne såg vi inte mycket av under helgen. Jag och Lina bodde hos Turkish och dotter Olivia på Liljeholmen, femtio meter från vattnet, utsikt över Söders höjder. Det är bedövande vackert i Stockholm, jag måste erkänna det. Vart man än befinner sig känns det som om ...

Torka aldrig tårar utan handskar. Jonas Gardells nya bok och tv-serie.  Året var 1982, jag gick på gymnasiet. Humanistisk linje, bara tjejer i klassen och så en kille då. Vackre Martin, ensam herre på täppan och som kunde allt från att klä sig stiligt till att luta fisk och som tog oss med in i bögklubbarnas underbara värld. Bacchus, klubben som blev ett andra hem när jag så småningon började jobba på stadens krogar, Bacchus stängde senare än alla andra så dit gick vi restaurangfolk och hånglade in oss bland bögar och flator och annat festsuget fiolk. Ingen annanstans i stan fanns samma stämning, familjärt och glamoröst på samma gång. Transor och fag hags, glitter och paljetter varvat med kostymer och blåställ, musiken alltid fantastisk. Vi dansade. Som vi dansade. Min kompis Anette som följde med en enda gång och försökte omvända alla snygga bögar hon såg och de var alla vackra och hon omvände ingen men vi som såg skådespelet hade en show som hette duga att njuta av. Minns brå...

Det här är en bild på Anki när hon var liten. Tror jag i alla fall. Antingen har jag drabbats av afasi, demens och teknisk kollaps. Eller så har Blogspot blivit väldigt komplicerat. Det har tagit mig många timmar om natten att försöka fundera ut varför jag inte kan skriva nya inlägg... När jag lyckats har det mest varit av en slump. Nu tror jag mig ha kommit på det! Tydligen kan man inte längre vara inloggad på två olika g-mailkonton samtidigt... Heeeelt idiotiskt. Det betyder att jag måste logga ut från mitt jobbkonto för att komma åt privat mail eller bloggen. Hoppas nu att det här är lösningen, även om jag uindrar hur programmerarna tänkt - bord einte tekniken gå framåt istället för bakåt? När det gäller True Blood så har jag betat av tre säsonger nu och har redan lite separationsångest. Det finns ju bara en full säsong kvar! Varje karaktär blir mer och mer intressant. Efter det får det bli Sopranos och The Killing (en viss Majsan har tipsat om denna serie, även den med sve...

En del har redan förstått det här med True Blood. Somliga av mina vänner har förstått det för länge sedan, de flesta faktiskt. Jag har upptäckt det alldeles nyligen och hoppsan, det var inget bra alls. Nu är jag tvungen att ge mig själv uppesittarförbud. Efter midnatt får jag inte titta på TV alls. Då måste jag gå och lägga mig. Har hunnit med första och andra säsongen, är ett  par avsntt in i tredje och vill egentligen att det ska finnas tio säsonger. Favorit än så länge? Lafayette. han är... sassy. Sedan är ju inte svensken fel, Eric alltså. Han kan droppa förbi och bita till när han vill. Porr för tanter? Jo, det är det nog. Jag kunde ha varit utan den där sexscenen när Bill vrider runt nacken på sin gamla flamma - jag vet att det är på film och att hon är vampyr och att hon gillar det men ändå...;(. Haft några underbara lediga dagar med mycket hjälp här hemma av fjortis nummer ett, av mamma, Rolf, fjortisens föräldrar och hej och hå, vad det har gått undan. Nu är alla kart...

Ibland tror jag att vädret helt och hållet styrs av de behov just jag har. Inte de behov jag VILL bejaka, som att ligga på sängen och läsa eller bara strosa runt i skogen och titta på knotiga rötter och små grodor som skuttar eller behovet av att se klart alla säsonger av True Blood så att jag kan börja med Sopranos... Nej, jag pratar om de verkliga behoven. De som kommer från Luther. Jaså, ni trodde att han var död och begraven och det må vara sant men han styr då mitt liv i allra högsta grad från sitt moln däruppe vid faderns högra sida. Lina & Jennifer, mina favorit-fjortisar, arbetar med min trädgård. Behoven av att få packat upp alla kartonger som står i garaget. Behovet av att måla klart sovrummet trots att det nu står en orubbligt tung chiffonjé upptryckt mot den vägg som ska målas (nä, jag har inga problem med att vänta och göra saker i rätt ordning, inte alls), behovet av att sortera alla handdukar, lakan, örngott (jag trodde att jag hade brist på örngott - veckans s...

Det här inlägget har absolut inget med vin att göra. Tvärtom. Dagens drycker har pendlat mellan ICA:s billiga men förföriskt goda energidryck via Coca Cola till kaffe (svart) och stora mängder kranvatten. Eftersom jag nu bor ute i de svenska urskogarna med en tomt på 2 hektar, varav en hel del är ren skogsmark men mycket är ytor som måste hållas röjda och klippta, finns en hel del trädgårdsarbete att göra, arbeta jag inte klarar av själv. Det är då jag använder mig av barnarbetare. Barnarbete har flera fördelar. Barn är gratis, eventuellt får man ge dem mat och dryck så att de inte svimmar. De är små nog att komma åt i trånga utrymmen. De har inga arbetsskador. Än. De arbetar flitigt och villigt och bryr sig inte om att kräva skyddsutrustning i form av hörselkåpor, skyddsglasögon, arbetsbyxor med mera. Dessutom orkar de mycket mer än vuxna. Jag hade två underbara unga damer till min hjälp - Lina och Jennifer. Fjorton år gamla. Fjortisar! De har kört bensindriven trimmer/röjsåg sa...

Riktigt länge sedan var det. Bloggen har varit på semester, en långresa. Själv har jag varit i Gråbo, flyttat hem till The Old Country och nu, slutligen, skaffat mig ett. Nytt hem, ett hus i paradiset. Om jag nu lyckas slita mig från annat som stäör, så som arbete och socialt liv, så ska jag se om bloggen orkar återkomma. Den lär vilja prata om huset. Skogen. Djuren. Politik. Skvaller. Blommor. Kaffe. Och annat livsviktigt. Skulle lägga upp en bild här, från paradiset, men tydligen har utvecklingen gått fram med sådan fart att jag inte hunnit med, eller så fungerar t inte som det borde eftersom jag sitter med ännu en av Guds gåvor, en iPad. Jaja, Gud fick göra en version 2.0 av människan också. Den han kallade för kvinna. Nu -sömn.

Jag är värdelös som bloggare nu för tiden. Kanske kan det bli ändring med tre nya datorer eller kommer produktiviteten att minska för att det finns så mycket som är roligare att göra än att blogga? Apple. Me love Apple products. Har nu en iMac på jobbet, en iMac hemma och en Macbook Air att ta med mellan dessa platser och överallt jag kan tänkas vilja eller behöva gå. Som sjukhus, där jag tillbringar en del tid. Jag vet att det låter otroligt och skrytsamt men jag MÅSTE få lov att skryta lite eftersom jag är så glad i mina nya saker. Nytt fint skrivbord har jag också fått att ha på jobbet. Jättestort och elektriskt så att jag kan både stå och sitta. Fina kontorsstolar, sådana som jag kan ställa in så att jag inte får så himla ont. Vippbräda att stå på så att cirkulationen och musklerna mår bättre. Handledsstöd och andra ergonomiska hjälpmedel. Nu väntar jag bara på lite ny behandling så att inflammationen i mina blodkärl lugnar ned sig och på att infektionen i lungorna ger sig iv...

Sommaren har börjat om på nytt. Moa och en hundring. Frida lagar god mat. Lina följde med på söndagspromenad.

Himmel och en av många regnbågar. På väg hem från jobbet i somras. Nu är det rivet, men jag och guddottern bröt oss in medans det fanns kvar. Här var Bamse så liten, så liten... Hans mamma och pappa heter Sylvia och Raul.  Liten här med. Första dagen han kom hem tror jag. En av många goda cappucinos denna sommar. Tack Arla för Latte Art-mjölk. Blommor på mammas gård mitt i natten. New York i juni. Ground Zero och vi var på väg till Harlem. Burksamlare nummer ett. New York, Times Square, juni 2011. Battery Park, New York. Marinkårens minnesmonument och min egen skugga. Sylvias vita skor. Men nu. Nu är det höst. Höst. På riktigt.