Skrift, Själ & Tanke

Tillbaka . Utan att fatta hur man kan skriva med svenska tecken. Det fungerar ju i Word, enkelt. Men jag vill ju kunna skriva svenska, fast jag befinner mig i Amerika ! Man kan ju alltid skriva till Pelle, han kan allt. Tror jag. Cigaretter finns, synd nog, kvar i mitt liv. Men annars har det hunnit ske en del. Nu lufsar vi runt i eget (hyrt) hus och mot alla odds kom vi hit, hem. Hem, ljuva hem. En utmaning detta, med engelska tecken, men det spelar ingen roll. Vi har hundratals kanaler, 5 MB uppkoppling och en mus som heter Bertil som vi just satt ut gift till. Och tro mig, det har tagit sin tid, vi trodde att vi skulle kunna leva sida vid sida med Bertil och hans familj (som nog omfattar minst 20 medlemmar) men vi har gett upp. Dom springer runt och har blivit halvtama och som om inte det var nog, skiter dom. Nu ska dom till mus-himlen. Stackarna.

Pingstdag och sol, kaffet smakar för starkt och ångesten över allt rök-fusk smyger sig på. Rökt varje dag. Inte mycket, men lite. Och allt lite är för mycket. Så idag blir det cold turkey igen. Noll. Nada. Imorgon ska jag på diabetes-skola på Karolinska, varar i fyra dagar. Kan bli roligt eller astrist. Vi får se. Vill mest från den här staden, det här landet nu. Vill plantera blommor i min trädgård på andra sidan Atlanten. Yes, sir. Det vill jag. Snart.

Under över alla under! Inte en strimma tobaksrök har kommit över mina lungor sedan torsdag kvall, så det blir tre dygn om några timmar. Mycket backgammon har det krävt, och en hel del mental förvillning. Men att det var så här lätt, det trodde jag inte. Måste vara tabletterna jag fick, Zyban, tack för dom doktor Larsson. Annars hade jag nog klättrat på vägarna. Vaknade till strilande ösregn och åska, blixtra och dunder, mysigt värre. Låg kvar med vidööpna fönster och bara lyssnade och njöt. Länge. Annars har dagen varit ganska slö, väldigt mycket söndag. En tripp till Hemköp med en detour in på ett galleri där vi såg på fina tavlor. I afton blir det bakad potatis med avocado vid sodan om och en köttbit, kryddad och stekt, samt lite gröna ärter därtill. Därefter antagligen Cursed, en film. Huuuu. Men först lite mer backgammon.

Precis så känns det. Som en Skapelseberättelse. Inte ett bloss sedan i förrgår! Det blir så mycket som 40 timmar! Man kanske har karaktär trots allt. Suget kommer, och då är längtan stark, nästan som att bli besatt av en ond, förförisk demon.... Men om man ger blanka fan i demonen och fortsätter med sitt som om ingenting berörde en, så tröttnar han ganska fort. Vi har spelat mycket backgammon på datorn, maken och jag. Och så har vi sett en hel massa på film i datorn. Eller rättare sagt, serier. Vi har snart betat av 20 avsnitt av LOST, serien om ett gäng människor som överlever en flygplanskrasch och hamnar på en ö där mycket är märkligt och inget vad det verkar vara. Dessutom får man tillbakablickar i vad personerna på ön gjorde INNAN dom hamnade på ön. Och dom delarna är nästan bäst. Sammanfattningsvis kan man väl säga att den funkar bra som rökavvänjningsdistraktion. Men snart är alla avsnitten slut och då väntar REVELATION, en serie från USA den med (som allt annat) och denna gång ...

Sluta röka Som tusen och åter tusen bloggar handlar om i dessa dagar. Vet ni förresten att den 6 i sjätte nästa år så går jorden under? Jodå. För då är det 060606 som blir 666 som är vilddjurets tal och i Joahnnes uppenbarelseboken kan man läsa om allt detta och det är häftig läsning kan jag lova, massa action. Ungefär som det känns i själen när man slutar röka. Som jordens undergång alltså. Första dagen gick ganska bra. Två cigg. Andra dagen (igår) blev... tjoho... massa cigg. Fy skäms. Idag, tredje dagen, två än så länge och klockan är snart tre. Får bara bli max en till idag. Blidde det inte, nä. Det blidde två cigg på väg till Hemköp och väl där delade jag och maken upp matpengarna och lekte en lek, var och en köper sin ehen mat, så ser vi vem som fixar godast käk som räcker längst. I makens korg hamnade vita bönor, nudlar, fiskbullar och en halv kyckling. I min hamnade köttfärs och chilisås och pasta (till typ 4 måltider) samt 2 fläskkotletter och juice. Nä, nu ljög jag, den s...

Blogg... Är det inte bara en hemsida som man uppdaterar med jämna mellanrum? Och som nån snäll jävel gjort en mall för, så man slipper sitta och koda html och svära över tecken som hamnat på fel ställe. Hemsidor för narcissistiska cyber-idioter liksom. Nu ska alla coola skribenter på Expressen ha en egen blogg. Så vi som varit imponerade av Per Svenssons texter, och som garvat åt Skugges träffsäkerhet, ska nu kunna läsa en massa oredigerat blaha, som kanske i annat fall hade hamnat i byrålådan (eller papperskorgen, på skrivbordet, på datan). Eller sitter dom och lägger ner lika mycket jobb på sina blogg-texter? Och får dom betalt? Hur? Per ord? Eller dag? Vad säger facket? och hur skoj kan det bli? Än så länge är det skoj nog för att jag ska läsa i alla fall. Kram på er.