Skrift, Själ & Tanke

Just det. Måste ju ge er lite konsumentinformation. Alla ni som gillar tekniska prylar men inte tandläkarbesök. Köp en Water Pik. Helt otrolig manick som sprutar vatten så man slipper tandtråd och efteråt känns det som om man varit hos tandläkaren och blivit såååå ren. Men utan allt det obehagliga. Jag är ävertygad om att alla tandläkare är sadistiska monster som vill dra ut alla mina tänder, så jag gör allt jag kan för att slippa gå dit. Här i USA kan man få en sådan här mojäng för under 50 dollar. Värd vartenda cent. Dyrare, mycket dyrare i Sverige. Det finns en mindre, portabel variant som kostar omkring trettio dollar också. Måste nog skaffa en sådan. För resor...

Första arbetsdagen på två veckor och naturligtvis blidde det mycket att göra. Lille Chet fick ett av sina stressanfall som brukar yttra sig i att han slutar kommunicera med omvärlden, vilket skedde, och tro mig, i ett kök hjälper det inte till när folk slutar prata med varandra. Travis, som är tyst även i vanliga fall, jobbade på med sin militära disciplin och sa inte ett ord ens när jag skällde på honom för att servera brända fries. Det visar sig ofta att unga killar med en bakgrund i det militära blir osedvanligt bra anställda. De är vana att ta order, de är artiga, de är vana att jobba hårt och de visar repekt. Det händer dock att jag får nervsammanbrott då dessa egenskaper också innebär att de sällan är ärliga och säger vad de tycker, man får draaaaa det ur dem, demokrati och yttrandefrihet är liksom okända begrepp. Vi var bara tre stycken på grund av att Shawn, vår store drummel, halkat i kylrummet och skadat ryggen. Det är väl inte riktigt någon som tror på det, han har en förmåg

Tack, alla, nära och kära, långt borta och kära, för alla grattis och all skönsång på telefonsvararen. Tack för att ni hade min födelsedagsfest utan att jag kunde komma (men förra året kom jag!) och tack för att ni finns. Och kom snart och fika. Jag har svenska kokosbollar och till en viss person köper jag gärna Dunkin Donuts med Boston Creme. MEN JAG SKICKAR DOM INTE MED UPS FÖR SÅ JÄVLA GOA E DOM INTE! Nu är det dags att återvända till arbetet efter två veckors ledighet. Hacka, hacka, hacka, steka, steka, steka, koka, koka, koka....

Visst borde man sova, visst borde man. Men det finns ju så mycket att googla och så mycket att göra och så mycket att fundera på och så mycket att pyssla med FÖRUTOM att sova. Ändå borde jag. Kom hem från kusinen idag, flera dagars underbart och kaotiskt umgänge med barn och hund och Trivial (dödligt allvar) och god mat och iskalla vindar och shopping (jo, en ny handväska blev det, vad ska en stackars flicka göra när släkten drar med en till outlets där Fossil har en affär) och sena nätter på soffan med isglass och kabel tv med kusin nummer två som för en gångs skull tagit ledigt från sitt restaurangande och få manikyr av en fyraåring och pedikyr från en sexåring och .... Det blev en av mina längsta meningar. Som ni förstår behöver jag sova. Just det. Det finns lakan i skåpet och i torktumlaren men inga i sängen. Haha. SNART ska jag sova.

Skinkan griljerad, vörtbrödet bakat, paketen inslagna. Nu ska bara lilla jag hoppa i duschen, steka upp prinskorv och sen lyfta över alla paket till moster och morbror så vi kan fira julafton. En riktigt god jul önskar jag er alla, och fred på jorden.

Idag dansar Emma som Clara i Nutcracker. Jag kommer att lipa. Men nu, lite kakor!

Städa, städa, städa. Tvätta, tvätta, tvätta. Hämta skinka och fläsk, köpa hinkar till fläsket, dekorera kakor i sex timmar, sen hem och koka fläsk, lägga i saltlag. SEN - pusta ut lite. Och vänta på julen. Väntar på paket med vörtkryddor och mandelmassa från Anki, då ska det bakas bröd och göras godis. Handla julklappar vore bra att hinna med. Söndag verkar vara en bra dag för detta, även om affärerna just nu är rena krigszoner. Bara att gilla läget och försöka att förbli lugn. Nu - lite mer städ och sen till slaktaren!

Om ni vill veta vad Freezing Rain är, borde ni komma och hälsa på just nu. Jag skulle varit på kusinens restaurang klockan nio. Jag och en snubbe skulle dekorera 8 dussin sugar-cookies med glasyr och glitter. MEN JAG KOMMER INGENSTANS! Allt är täckt av is. Grenar, tak, fönster och framförallt - alla plana ytor såsom vägar och trottoarer. Fuktig is. Man bara kan inte gå på den, än mindre köra, om man ens överlevt att hacka bort isen som täcker bilen! Så nu sitter jaag här, som en fånge i eget hem, visserligen med julgran och brännvinsost, varm choklad och bra tv, men ändå.... Jag kunde ju haft en sovmorgon!

Nu försäker dom sälja på oss antidepressiva genom att hävda att det kan verka positivt på ens personlighet, särskilt om man är en introvert (läs tråkig) person. Pillrena gör dig mer utåtriktad! Hurra! Ville bara påpeka att även amfetamin, kokain och extacy har den effekten. De drogerna gör folk utåtriktade som bara fan. Socialstyrelsen kanske borde rekommendera?

Jo, det är alldeles sant. Baby Jesus is in da House! My house. Jag har byggt en julkrubba med ett jesusbarn, två marior, två josefar och sex vise män. Två uppsättningar blev till en när den andre Baby Jesus bröt av foten. Så honom skickade jag till himmelen. Givetvis på Kristi Himmelsfärdsdagen. Jag har omgett stallet med fyra kyrkor också, som en liten historia om vad som följa skulle efter den där natten. Vattnat granen, lagt på juldukar, diskat och annat trams som omfattade dammsugning av glitter och granbarr. Nu ska jag softa. Busy week, denna som kommer. Jobba som vanligt, göra klart tv-reklam och ny meny, baka kakor hos kusinen, kakor som ser ut som basketbollar och sen en massa julmotiv. Ska gå och se våran servitris Ana dansa på sin skolas stora performance night, och på söndag är det personalfest i baren. Det brukar alltid ge upphov till berättelser... Skicka paket till Sverige, jaga innetofflor som ser ut som lurviga stövlar, kanske hitta julklappar, hämta fläsk hos slaktaren

Det är vitt, vitt. vitt! Det snöar! Och ska snöa de närmaste 12 timmarna. Ville bara tala om det. Samt lägga upp några bilder på gran och pynt.

Hela veckan har det funnits karlar på mitt tak. De hamrar och bankar och klättrar på stegar. Själv har jag varit uppe vid halv åtta varje morgon, det är svårt att sova med dessa män utanför sovrumsfönstret. Har dessutom jobbat lite på kusinens restaurang, gjort mackor till catering. Jobbat på menyn till baren, jobbat vanligt, handlat julgranm en riktig. Släpat in den och satt upp den alldeles själv. Så går det när man är otålig och inte har lust att vänta på hjälp. Men fint blev det! Juligt värre nu i vardagsrummet. Skinka är beställd, likaså fläsk så att jag kan göra syltefläsk. Nu är det redan fredag och jag ska ge mig av, hämta upp lite mediciner, handla, gå till apoteket. Massa ärenden innan det är dags att jobba kvällen. I morgon kommer inga karlar till mitt tak. Då ska jag sova minst till tio.

Jag tror stenhårt på att jag en dag kommer att få tid över för att lägga upp MASSOR av bilder på mitt nya Flickrkonto. Bara inte idag. Det regnar och jag har fått nytt tak på huset. Vaknade av att det stod två främmande karlar utanför mitt sovrumsfönster på andra våningen. (Nej, jag brukar inte se bekanta män där heller, om nu någon trodde det). Det var takläggarna som bestämt sig för att dykak upp sju på morgonen. Jag är bara glad att de kom. Nu kanske jag slipper springa med hinkar och handdukar så fort det regnar. På torsdag är det Thanksgiving och jag ska stå för potatismos och sparris. Undrar hur många kilo potatis som går åt till sju vuxna och sex barn? Lite spicy guacamole och en ostbricka till kvällen, samt lite svenska wienerbröd till kaffet borde gå att fixa dessutom. Om jag skippar det där med Flickr då. Onsdagen är ledig, men just nu lyser det orange på min veranda så alla Halloween-ljusslingor är förbi bäst-före datum och behöver ersättas med mer juliga ljus. Kratta löv ty

Jag vet att jag är barnsligt förtjust i de här, men de får mig att le... länge.

Jo, jag lever. Har bara inte orkat blogga, blidde lite magsjuk i tisdags och tillbringade sen onsdagen och torsdagen med att sova, titta lite TV, sova, dricka vatten, sova, lite TV, sova och sen sova mera. Men idag, fredag, är jag pigg som en pelikan och har jobbat halva dan och hela kvällen. Dramatiskt värre blev det också. Först fick en av våra stammisar ett krampanfall utanför baren när han var ute och rökte. Helt nykter, men ett riktigt otäckt anfall var det som varade i minst 20 minuter och kanske längre. Då körde ambulansen iväg honom, fortfarande medvetslös. Han har ingen epilepsi, men har tydligen haft dessa anfall flera gånger de senaste månaderna och är under undersökning. Inte bra. Hoppas han är ok, det såg ganska illa ut. Hans stackars flickvän var helt i chock. Någon timme efter det att vi tagit hand om dom, bröt ett stort slagsmål ut i baren. Vi hade över 70 personer från All-state där som alla förlorat jobbet samma dag och hade en sorts sorge-firande med tal som var så k

Lördagen var en eremitdag, en dag av vila, tvätt och städning. Lite flundra till middag, med ris och ärtor. Lite TV. Ganska mycket vila. Skön dag. Nu är huset städat, jag ska gå och jobba, idag ska jag laga omeletter och svenska pannkakor till alla brunch-gäster. Sen ska jag hem och leka med mitt nya Flickr-konto! Ladda, ladda, ladda BILDER!

Vad är det för fel med ryssar nu för tiden?

Att vara fattig och hemlös måste vara ett helvete. Det fattar jag. Men det finns väl ändå gränser för hur man skaffar mat för dagen och lite cash i fickan? Läs detta om ni är sugna på en kebab eller tycker att frysen ser tom ut.

Bor du i eller omkring Göteborg? Har du egen firma i samma trakt? Skulle det vara skönt att komma hem till ett rent hus där maten står på spisen? Ha någon som kan gå ut med hunden? Ska du flytta och skulle vilja slippa städningen? Behöver ditt företag hjälp med snöskottnig, städning, underhåll? Kontakta då den nystartade firman JrM Städ & Fastighet . Och nej. Jag får inga pengar för att rekommendera den här firman. Men familjerna som ligger bakom det hela, är några av mina bästa vänner och jag VET vilket bra jobb dom kommer att göra.

Det ska bli 18 grader varmt idag. ARTON. GRADER. VARMT. I november. Haha.

Nu ska jag visa bilder. Kusinen Björn hade Halloweenfest. Tillsammans med sin fru Lisa. Cruella de Ville. Vi skulle alla komma till deras hus, utklädda, och det var roligt att se att alla tagit uppmaningen på allvar. Nästan alla, det fanns några sena gäster som inte vågade, men dom bryr vi oss inte om. Lisas bästa kompis heter Liz, dom har känt varandra sedan High School och hon var, ja, häxa. Andra kusinen Douglas var också med. Doktor. Ölpimplande doktor. Betryggande. Lisas syster Angie och hennes man ska snart få sitt fjärde barn, en son. Och detta efter tre döttrar. Blivande son-moder Angie var ett dräktigt bi och maken John hade tagit på sig Hazmat-dräkt. Amerikanska kusinen Kim och morbror Terry som var Groucho Marx. Nu orkar jag inte lägga ut fler bilder, ska städa lite innan jag drar till jobbet. Mer sen.

Kära vänner, och en och annan fiende kanhända: Ni kanske undrar varför jag är uppe vid 8 på morgonen efter att jag jobbar sent? Jaså. det undrade ni inte. Nähä. Men jag ska berätta varför i alla fall! Jag ska packa bilen full med tårtbottnar (en svart, en neongrön och två röda), en helvetes massa olika frosting med chokladsmak, svartgrön och grön och röd icing, små spöken, massa glitterströssel i olika färger, små fladdermöss gjorda i socker, mer icing... Jag ska sätta ihop min fantastiska tårta nere på jobbet, eftersom den kommer att bli för stor för mitt kylskåp och den behöver stå och stelna till lite innan det är dags för party. Ska ta med mig kameran så ni kan följa mina äventyr med frosting i håret och tårtsvordomar.

Det är såhär vi minns. Med garv och musik.

Elva år sedan. Det som nu är sent på kvällen i USA var då tidigt på morgonen i Sverige. En morgon jag önskar att jag aldrig behövt vara med om. Vid den här tiden var jag på brandstationen i Gårda. Kom dit för att identifiera döda. Slapp det. Tack gode Gud, jag slapp det. Allt var kaos. Allt var svart. Allt var sorg och oro och förtvivlan. Vi gav oss av till ett av sjukhusen, minns inte vilket, jo det var Sahlgrenska. Jag slet listor ut händerna på en diakon, hon hade listor med de som bekräftats ha överlevt. Lille Gustavo fanns inte med där. Jag satt i en tom sjukhusmatsal och gav en ung polisman lille Gustavos signalement. Fyllde i en officiell anmälan, att han var försvunnen. Berättade att hans hår var klippt som på Musse Pigg, rakat men med två runda tofsar, som öron. Vad han hade på sig, vilka smycken, om hans tatuering som han var så stolt över. Jag visste redan då. Innerst inne visste jag. Visste redan när jag kom ut till Backaplan, en halvtimme efter det att branden startat. När

En till. I Tyskland.

En ledsam dag på många vis, men detta blir man glad av. Det går inte att låta bli. Tillägnar all glädjen i denna video till guddottern.

Nu är det full fart. Börjar joba om en och en halv timme. Har diskat, plockat, hängt upp kläder. Bakar en kaka, Red Velvet. Den ska vara botten i min Halloweentårta, blodröd är den, som hämtat ur True Blood. Efter jobbet drar jag ut till Walmart, handlar massa mer saker som behövs till tårtor och kostymer. Sen blir det nattskift. Men nu har jag inte tid med detta längre. Det ska dammsugas också och mitt hembiträde har sagt upp sig. Det är så svårt att hitta bra hjälp nu för tiden.

Det blir så fel ibland. Som när man känner sig extra ledig och bestämmer sig för att ta en tupplur. Den kan bli så lång, så lång. Särskilt när regnet snattrar mot taket, fönstret är öppet, sängen är mjuk... Inte för att något av pvanstående är fel. långt därifrån. Fel är dock när man sedan vaknar vid fem på morgonen, inser att droppandet man hör inte kommer från utsidan huset utan INNE i huset. Lagom skoj att placera hinkar och annat under takläckor. Allt är inte positivt med hundraåriga gamla hus. Min snälla värd har skrivit kontrakt med takläggarna, men än har jag inte sett röken av dem. Det blir väl som det brukar, jag vaknar av att de står utanför mitt sovrumsfönster. Imorgon är det Trick or Treat-dag. Det betyder att alla barn i staden klär ut sig och i samlad tropp går runt under ett par timmar och tigger godis. Mycket organiserat, de tigger bara under dessa timmar och vill man inte dela ut godis är det bara att låtsas att man inte är hemma. Jag brukar sitta på verandan och njuta

Lilla Emma, kusinens dotter, fick rollen som Clara i årets uppsättning av Nutcracker! Hennes största dröm gick i uppfyllelse!

Nu har jag lekt med Lightroom. Bilden var kass. Nu e den fin!

Detta var mitt allra första matlagningsinlägg. Det tog nästan lika lång tid att få ihop som det tog att hacka grtönsaker. Och jag är snabb på att hacka och att skriva. Är det därför alla lagar snabbmat i micron nuförtiden? Så att vi ska ha tid att blogga mera? Bara en tanke.

Som sagt, jag blir inspirerad av den första snön. Bakade matbröd med grahamsmjöl idag, sen tog jag mig ut i snöfallet och handlade potatis, kålrot, selleri, morötter, lök, palsternacka, rovor, fänkål, vitkål och broccoli. Samt en stor bit Brisket, eller nötkött, vete fan vad just det heter på svenska. Såhär såg det ut från allra första början. En himla massa saker på köksbordet. Och utanför föll snön. Finast är grönsaker innan man fördärvar dem genom att hacka, skära och tillaga hela härligheten. Jag lät köttet koka i ugnen, med buljong, lök och selleri - i sex timmar. Förlåt mig, alla kära veganer. Jag vet att ni inte gillar detta. Förlåt lilla ko. Har ni för övrigt följt dramat med den lille pojken i Colorado som alla trodde försvann upp i pappas ballong? Vilken story. Och vilket bra slut. Han gömde sig på vinden. Tack och lov. Gissar att familjen fått nog av äventyr för ett tag. Och vad jag älskar att se hur hela samhället satsar allt för tat rädda en enda pojke. Det måste ha ko

Jag blir lika glad varje år. Känner mig som sju år igen och jätte-himla glad att se snö falla. Vet inte varför, det är ju inte precis så att man springer ut och åker kälke eller kastar snöboll. Snarare börjar en säsong av kyla, snöskottning, höga gasräkningar och annat elände. Men glad blir jag ändå. Stora, vackra snöflingor.

Riktigt dålig plan, att gå och lägga sig klockan elva. Då vaknar undertecknad vid halv fyra, och kan inte somna om. Varit ledig, eller hur man nu ska uttrycka det när man tillbringat dagen med att besöka matleverantör och köttstyckningsfabrik för att därefter planera lite menyändringar samt köpa persilja. Vi fick stek, massor av stek, till frukost. Sjukt. Det är så förtrollande vackert i bergen här just nu. Som om Gud bestämt sig för att måla med alla färger han har, en riktig trafikfara är det. Man kan inte koncentrera sig på att köra, blicken flackar till träd och buskar. Och nästa vecka kommer kanske den första snön. Det går fort här, med växlingarna. Ser fram emot Halloween, verandan är redan utsmyckad, lila och orange ljusslingor, pumpor, demoner, skelett och annat trams. Sen kommer torsdagen där stadens alla barn går man ur huse under några timmar (väldigt säkert och organiserat), utklädda till allt från Hanna Montana till vampyrer. Om man vill ge godis har man ljusen tända, då k

Huset tomt, Anki är hemma igen, här skiner solen och vi har tjugo grader varmt men jag tycker hon ska komma tillbaka och titta på Two and a Half Men med mig. Ska jobba om några timmar och har den här hysteriska planen att hela huset ska vara skinande rent, dammfritt, väldoftande, rena lakan, rensat kylskåp... Allt, allt ska vara klart innan jag jobbar. Får se hur det blir med den saken. Vad vi hann med i New York? Åka Staten Island-färja. Vara inne hos Donald Trump i hans megafula marmorhus. Äta frukost i Central Park. Se New Yorks Finest ha terroristävning med hundratals polisbilar. Shoppa på 5:e Avenyn. Promenera runt hela södra udden av Manhattan. Se Ground Zero och försöka förstå vad som hände. Vara inne i lilla kyrkan bredvid som mirakulöst inte fick en skråma. Äta alldeles för mycket mat på Dallas BBQ. Vara först med att köpa snabbkaffe p åStarbucks, helt ny promotion (smakar som riktigt Starbuckskaffe). Blev inbjudna på Diet Coke promotion på 5th Avenue, flashigt värre, nya fina

Tillbaka. I Altoona. Gillar denna stan, missförstå mej rätt,men JAG ÄLSKAR NEW YORK OCH JAG VILL BO DÄR! Ska berätta ALLT vi gjort, men nu ska vi äta. Lämnar er med en bild från fantastisk utställning vi såg. Titanic Artifact Exhibition. Man fick till och med RÖRA vid en del av Titanic. Lite kusligt, med tanke på att det legat orört på havets botten i 73 år. Detta är en bild ev en rekonstruktion av en tredjeklasshytt, och jag ville så gärna köpa en sådan filt till min lillebror, men attans, den kostade 60 dollar så han får nöja sig med bilden.

Nu e vi hemma igen! mulet, men varmt. Lite ont i halsen har vi, dricker Nyquil. Ska jobba nu. Hipp! Har haft en underbar helg, som vanligt.

Den som vill kan känna sig träffad. Jo. jag gillar Lundell. Nej, jag lyssnar inte på hela låtar, av Lundell eller andra, på min telefonsvarare. Eller röstbrevlåda eller vociemail eller vad det än kallas. Och nej, jag svarar inte på min mobil när jag sitter hos läkaren (som i morse), eller när jag jobbar. Och inte heller kan jag ringa Sverige från mobilen. Men jo, jag vill gärna prata och skulle gärna ringa tillbaka om jag bara vore hemma alternativt vaken när Sverige är det, men nu är det ju så att jag antingen arbetar eller snurrar runt med kamrat från Sverige som är på besök så hemma blir det inte många timmar mer än till sömn. So keep trying, baby. Men tro inte att några viktiga meddelanden lyssnas av om de föregås av en massa musik. Inte ens Uffe.

Humle och wisteria växer snart upp till sovrumsfönstret. Och alla ljusslingor som gått sönder får sitta kvar eftersom de är inlindade i dessa klätterväxter. Gräsen har vuxit sig stora i år och detta trots att min hjälpsamme granne lyckades klippa ned dem med gräsklipparen i somras. Snart är det höst på riktigt och när det är höst i Pennsylvania så bara MÅSTE man ha en massa MUMMOR som jag och moster kallar dom. Tror att alla i Sverige skulle säga krysantemum, här heter de Mums och det blir roligare på svenskengelska. Fina färger blir det i alla fall. Solig morgon. Söndag. Nu går vi och äter brunch i baren, på uteserveringen.

Ska bara tala om att jag lever, men att det finns roligare saker att göra just nu än att blogga. Anki e här! Och vi åker runt med Ella, vår GPS, och pratar med Amish-folk och handlar grönsaker och steker gröna tomater, kokar gudomlig majs och käkar med smör, tittar på TV-serier som Anki bara somnar till, ser filmer som ALLTID är dåliga om vi betalat för dem. Nu har vi gett upp. Vi ska bara se filmer som vi vet är bra, alltså sådana som vi redan sett. i afton blir det Hair! Men tänk om den också är dålig, vi köpte ju faktiskt DVD:n idag... Mysigt är det och jag tycker att Anki kan flytta hit nu så sorry, hon kanske stannar. Bilderna här har alltså Anki tagit, pojken är tvärsur för att hans DS inte fungerar och hans papap vägrar skaffa elektricitet så att hans förstfödde skulle kunna ladda upp sitt spel. För några år sedan var det lite skandal i trakten när några Amish-ungdomar greps och åtalades (och fälldes) för att ha sålt crack. Det går utför med världen .

Nu kan hon komma, det är (nästan) klart. Tur det, eftersom hon hoppar på planet om mindre än två timmar. Har hunnit med en hel del idag, varit hos doktorn och konstaterat att jag knappt har något järn i blodet, men det visste jag ju redan. Så nu ska jag till en blodspecialist och utreda saken. Dom pratar om benmärgsprov och colonoskopi, men se det håller jag då inte alls med om. Jag vet ju vad det beror på, det är ett av många symptom när man har Takayasu och att få nålar i ryggraden eller kameror upp i XXX verkar ganska onödigt. MYCKET onödigt. Vi får väl se vad blodnissen kommer fram till. Gick och klippte mig, kortare än vad jag haft det på många år. Fint blidde det. Ska färgas också, nu när dom uppfunnit hårfärg för hemmabruk som bara ska ta tio minuter. Det tror jag så mycket jag vill på. Lovar att ta tiden och rapportera. Skurat och fejat och gnuggat och dammsugit. Köket är gnistrande rent, inte ett endaste spår efter musinvasionen kvar. Har diskat ALLT, slängt hälften av vad jag

Så hittas ännu en flicka som hunnit bli kvinna sedan hon kidnappades. Som hunnit få två barn med pedofilen, som levt i ett uthus och ett tält på en inhägnad bakgård. Pedofilen hade egen, vuxen, kvinna. Hon har uppenbarligen inte tyckt att det var något att reagera över under alla dessa år. Nitton år. Barnen som flickan fött är nu i mitten av tonåren och de har aldrig fått gå i skolan, aldrig varit hos en läkare. Pedofilens vuxna kvinna har tydligen fogat sig i sakernas ordning. Gillat läget. Inte sagt något till någon. Hur fungerar man då? Fungerar man alls? Att pedofiler fungerar som dom gör, det vet vi ju, men alla dessa människor som VET och som inget gör. Fruar, kompisar, mammor, flickvänner... Hoppas Gud skapar ett helvete bara för dem. Och en särskilt vacker himmel för flickorna och pojkarna som rövas bort som vore de villebråd. Nog om detta. Om en vecka sitter jag och Anki och tar en drink på Courtyarden. Just därför ska jag nu, mitt i natten, skura köket. Sängen skulle ha varit

Ljuvlig sommarnatt, 23 grader varmt, vindstilla, ingen luftfuktighet. När Anki kommer ser det ut som om det kommer att vara ungefär detsamma. Ännu ingen mus, död eller levande i sikte.

Äntligen. Vädret har gett med sig, det är behagligt, molnigt, svalt. Inte kallt, nej, nej. Tjugotre grader med sol som letar sig fram bland molnen. Vindstilla. Inte fuktigt. Dessutom hart jag inte sett en mus sedan utrotaren var här och lade ut gift. Kanske har de dött nu. Vila i frid. Jag är hemskt ledsen, jag gillar inte att vara ansvarig för massavrättningar av små söta djur, men jag gillar ännu mindre att mitt hem och min kropp tas över av sjukdomsspridande små monster som kan föröka sig i raketfart. Dr. Phil pratar om att det finns vändpunkter i livet, detta är ett sådant. Jag tror inte att det var det han menade, men så är Dr. Phil också en av de mest avskyvärda predikanterna i vår TV-värld. Därav tar jag mig rätten att helt feltolka hans små teser. Hösten kommer snart, inte på ett tag, men snart. Huset är snart musfritt och Anki kommer. Hela kroppen känner av gårdagens arbetspass, det var hemskt. Vi som trodde att det skulle lugna ner sig nu när ungarna farit till college. Ack s