Skrift, Själ & Tanke

Varje gång ett brutalt mord eller en vidrig våldtäkt drabbar barn eller andra oskyldiga, ropas det om nollvisioner i psykvården eller hårdare tag av socialtjänsten. Ibland har nog roparna rätt. Det hade gått att förhindra. Men i de allra flesta fall, fanns inga tecken på vad som skulle kunna ske. Det är lätt att klandra socialassistenter för att Bobby fick bo med en jagsvag mamma och en dömd våldsverkare, men ligger verkligen ansvaret på soc? Kanske borde mammor, ochh pappor, undersöka vem dom utsätter sig själva och sina barn för. Vem som helst kan ringa till Tingsrätten och kolla upp om ens nya kärlek varit dömd. Och om han varit dömd, för vad. Och dessutom kan man få läsa personundersökningen som talar om vad för sorts människa man blivit kär i. Hur hans bakgrund ser ut, vad hans omgivning säger om honom eller henne. Hur ska socialkontoret veta vad som pågår om ingen talar om det för dem? Som granne borde man ringa om man misstänker att något är fel, som vän borde man absolut ringa,

Chattar med Sverige, broder dricker gin och tonic, mamma är på dragspelsmässa och själv lyssanr jag på strilande regn och fågelsång. Maken gick upp klockan sex i morse och åkte iväg med grannen/hyresvärden som är snickare, han ska jobba för honom idag. Det var typ en timme efter det att jag själv gått och lagt mig! Satt uppe och kollade en hel massa på inspelade avsnitt av CSI New York. Kusinen fick en liten son igår! Jack Henning ska han heta och farmor säger han är sötast i hela världen. Konstigt att man mår så himla bra bara för att man sovit riktigt gott. Nu kom maken hem, ska umgås lite innan det är dags för ett nytt pass med Jenny, Travis och Heather i baren.

Det växer förgätmigej på vår bakgata. Små blå blommor som är så vackra att det nästan gör ont att se dem. Syren, pioner, liljekonvaljer och fläder finns det också och hundar som skäller när man går förbi. Grannen heter Donna och har en lite mopsig hund som heter Gizmo och faktiskt ser ut som en liten gremlin. Eller en ewok. Han är söt. Jag vänjer mig aldrig vid alla vapen i det här landet. Alla verkar ha stora pistoler. I alla fall alla manliga varelser. Tjejerna koncentrerar sig mer på handväskor och smink och nyaste kjolen från Anthropology. Killarna tar med sig sina stora pistoler till jobbet och visar upp i köket, jämför, rabblar tekniska egenskaper, mest tror jag dom mäter längd. Laddade är dom också, vapnen. Det ger en något att tänka på när man får lust att slänga ut någon från baren. Undrar hur många av de manliga bargästerna som har ett hölster i armhålan eller nere vid foten. Satt vid dörren i lördags, kollade folks leg. Man måste vara 21 för att få dricka. En kille hade tras

Nu har det hunnit bli onsdag och jag är ledig igen. Lille Yoda är sjuk, han har antagligen fått en parasit som käkar upp all hans mat så om en timme ska vi åka till djurdoktorn i Duncansville med honom. Det är inte lätt att vara en liten ödla. Desto lättare att vara människa när solen skiner och värmen kommer. Fortfarande kallt på nätterna, men hett ute idag. Ska bli 30 grader varmt till helgen, nu är det 20 och det känns som att det räcker gott och väl. Nästa tisdag öppnar vi uteserveringen, eller Courtyarden som den ju heter oss svenskamerikaner emellan. Mycket att fixa innan dess. Och moster och morbror åker till kusinen i afton, dom ska ha barn imorgon. Lille Jack ska komma. Farmor och farfar ska passa dom andra tre barnen. Ett paket är på väg till min lilla mamma, UPS är så snälla, dom är litegrann som jultomten fast året runt liksom. Dom bär paket och gör folk glada. Lillebror får små påsar med skojiga saker i olika färger, och Daniel får något han kan ta på sig. Och vara COOL. N

Se denna filmen. Bra nog för jag vill inte ens stanna uppe själv... Måste lägga mig med maken. The exorcism of Emily Rose.

En stor ödla som börjar bli sömnig, två små som just börjat vakna, disk som vill bli ren, täcken som redan är rena, en säng som är nybäddad och väntar på husse och matte, en make som ligger och läser i soffan och snart börjar ER, säsongsfinalen. En torsdagskväll kan inte bli bättre. Ska vispa lite grädde innan Cityakuten börjar, att doppa kylskåpskalla jordgubbar i. I frysen ligger Twix-glass och längtar efter att bli uppäten och under och mirakel sker, vi hittade Remi-kex från kexfabriken i Kungälv igår. På Value City i Altoona. Konstigt. Hur hittade dom hit?

Ledig dag, solig dag, blåsig dag och mycket gjort. Vi har städat, suttit på verandan under svart himmel i strålande solsken och lyssnat på regnet som fallit. Vi har tvättat duntäcken i lavendeldoftande tvättmedel, lagat kyckling i currysås med ljuvligt basmatiris, druckit kaffe och möblerat om lite. Moster kom och hämtade bar-handdukar som jag torkat, hennes torktumlare dog efter 15 års trogen tjänst. Nattugglande småfåglar vägrar ge upp trots att solen nyss gick ned, dom kvittrar lite slött och en av hundarna på bakgatan gläfser åt sin egen skugga. Jag vill också ha ett lejon att gosa med. Det finns en kille i Kentucky som har ett lejon på sin bakgård. Hon heter Kitty och han köpte henne på loppmarknad när hon var liten. Nu är hon stor och grannarna är rädda. Undrar vad hon själv tycker om att bo i en bur och bli behandlad som en hund. Hon borde få ligga i skuggan under ett träd på savannen, vila efter attt ha jagat.

Ibland blir man förvånad. Igår till exempel, fick jag höra att Laura Bush, bibliotekarie gift med George, världens mäktigaste man enligt vissa bedömare, hade ihjäl en pojkvän en gång i tiden. Det är sant. Hon var 17 år, på väg till en fest och körde in i en korsning utan att stanna. Slumpen, Guds försyn eller noggrann planering gjorde att pojkvännen kom körande samtidigt och det sa inte klick, det sa pang och Michael var död. Året var 1963 och den som vill kan ju Googla. Hon är rolig som fan, Laura. Skojar offentligt om att maken måste stanna uppe lite längre på kvällarna om han verkligen vill ha slut på tyranniet i världen. Vid nio sover han som ett barn. Han kanske borde passa sig. Ingen slump att Georg inte ertappas med praktikanterna. Inte med den frun.

Känns att det är sommar på G, alla handlar grillar och utemöbler som galningar. Har varit runt med moster idag, köpte massa kryddor och engelsk lakritskonfekt i Dollar-affären (där ALLT kostar, just det, en dollar). Lite jordgubbar i mataffären (vi var i fem stycken, letade efter kummin som kocken Robin ville ha i sin hemgjorda chili) och lite superamerikansk proviant som jag ska skicka till lillebror i samma paket som en försenad födelsedagspresent till lilla mamma. UPS i morgon, verkar så himla bra i alla reklamfilmer så dom kan få bära paketet till gamla landet. Köpte en grilltång också, en STOR, för en dollar. Grill har vi ingen. Inte ännu. Dessutom handlade vi massa saker till baren, en paninigrill och steamtable och massa småsaker, 800 dollar där, haha, mosters utgift, inte min. Sen hem, fick färskfångad forell som vi stekte i foliepaket i ugnen, åt med wokade grönsaker och kokt potatis. Underbart gott. Mys och pyssel och en dusch senare sitter jag här och klockan är inte ens elv

Läser i svenska tidningar om lille Bobby. Undrar vart Gud tagit vägen. Kanske tog han hem pojken så att han skulle slippa vara hos sin mamma mer. Hon hade för länge sedan förverkat sin rätt som mamma. Hållt fast pojkens huvud så att pojkvännen kunde tejpa fast det. Satt sig på sonen så att han skulle ligga still medans snö skottades över hans nakna kropp. Hon kunde ha dödat sin pojkvän när han sov. Det finns inga ursäkter. Bara ynkliga människor som borde...vad? Finns ett straff tillräckligt hårt för att motsvara vad pojken fick gå igenom? Antagligen inte. Fåglarna sjunger på taket utanför fönstret och bygger sina bon. Tar hand om sina ungar. Livet går vidare och Bobby är i Nangijala och har redan fått en häst. Och aldrig, aldrig mer ska han behöva vara med sin mamma. Tack gode Gud för det. Nu skulle jag bara vilja vara ensam med mamman och hennes kärlek. Bara dom och jag och en samling verktyg. Kanske en rulle tejp.

Manisk dag som började seeent. Erica ringde och väckte tjugo över elva, inte så bra när man ska vara på jobbet rosenkindad och arbetsam klockan elva. Sömnig som bara den, och på toppen av allt fick vi världens lunchrusning. Massa jobb hela eftermiddagen och stannade kvar till nästan åtta eftersom Robyn skulle göra soppa. Hem, lagade flundra med curry och kokt potatis, ärtor och broccoli och blomkål. Mera pyssel, tvätta kläder, sopa golv... Nu är jag färdig. Med allt och med dusch. Ska surfa lite, kolla TV och sova tidigt. Jag lovar. Imorgon tänker jag inte försova mig.

Ljuvliga dagar med sol och värme, blommor som blommar träd som blir gräna och små fåglar överallt. Chip munks leker i träden, barnen leker på gatan och en gammal tant några hus bort hämtades med ambulans. Försov mig i morse och Vince som var dagens bartender har inte vett nog att lyfta på luren när han ingen kock ser. Men sen gick det utav bara helvete hela dagen, städade upp och gjorde fint på hela courtyarden (uteserveringen alltså), vattnade blommor och persikoträd och körsbärsträd och drack morgon kaffe med hackspettar i solen. Jobbade som en liten blå hela dagen, tog med Chicken Quesadilla och Salsa hem, åt på verandan och sen har jag hängt upp kläder (många) och gjort fint i mitt arbetsrum. En kopp nymalet kaffe i skenet av levande ljus med maken på verandan och lite prat om himlar och världar därefter. Nu är det dags för ett bad och sen ett par bra filmer.

Länge sedan jag skrev, ibland är man bara lat. Jobbat, suttit i solen på lediga stunder, kollat bra deckare och käkat jordgubbar. Mamma har fyllt år och jag har inte ens pratat med henne, vi har helt fel dygnsrytm, synkroniseringen är obefintlig. Men imorgon är jag ledig och ska försöka ringa igen. Jobbar om en timme, fredag kväll och solen skiner, det är 25 grader varmt och jag vill INTE befinna mig i ett varmt restaurangkök. Som tur är har jag Justin och Travis som mina slavar i afton.