Skrift, Själ & Tanke

Kära vänner, och en och annan fiende kanhända: Ni kanske undrar varför jag är uppe vid 8 på morgonen efter att jag jobbar sent? Jaså. det undrade ni inte. Nähä. Men jag ska berätta varför i alla fall! Jag ska packa bilen full med tårtbottnar (en svart, en neongrön och två röda), en helvetes massa olika frosting med chokladsmak, svartgrön och grön och röd icing, små spöken, massa glitterströssel i olika färger, små fladdermöss gjorda i socker, mer icing... Jag ska sätta ihop min fantastiska tårta nere på jobbet, eftersom den kommer att bli för stor för mitt kylskåp och den behöver stå och stelna till lite innan det är dags för party. Ska ta med mig kameran så ni kan följa mina äventyr med frosting i håret och tårtsvordomar.

Det är såhär vi minns. Med garv och musik.

Elva år sedan. Det som nu är sent på kvällen i USA var då tidigt på morgonen i Sverige. En morgon jag önskar att jag aldrig behövt vara med om. Vid den här tiden var jag på brandstationen i Gårda. Kom dit för att identifiera döda. Slapp det. Tack gode Gud, jag slapp det. Allt var kaos. Allt var svart. Allt var sorg och oro och förtvivlan. Vi gav oss av till ett av sjukhusen, minns inte vilket, jo det var Sahlgrenska. Jag slet listor ut händerna på en diakon, hon hade listor med de som bekräftats ha överlevt. Lille Gustavo fanns inte med där. Jag satt i en tom sjukhusmatsal och gav en ung polisman lille Gustavos signalement. Fyllde i en officiell anmälan, att han var försvunnen. Berättade att hans hår var klippt som på Musse Pigg, rakat men med två runda tofsar, som öron. Vad han hade på sig, vilka smycken, om hans tatuering som han var så stolt över. Jag visste redan då. Innerst inne visste jag. Visste redan när jag kom ut till Backaplan, en halvtimme efter det att branden startat. När

En till. I Tyskland.

En ledsam dag på många vis, men detta blir man glad av. Det går inte att låta bli. Tillägnar all glädjen i denna video till guddottern.

Nu är det full fart. Börjar joba om en och en halv timme. Har diskat, plockat, hängt upp kläder. Bakar en kaka, Red Velvet. Den ska vara botten i min Halloweentårta, blodröd är den, som hämtat ur True Blood. Efter jobbet drar jag ut till Walmart, handlar massa mer saker som behövs till tårtor och kostymer. Sen blir det nattskift. Men nu har jag inte tid med detta längre. Det ska dammsugas också och mitt hembiträde har sagt upp sig. Det är så svårt att hitta bra hjälp nu för tiden.

Det blir så fel ibland. Som när man känner sig extra ledig och bestämmer sig för att ta en tupplur. Den kan bli så lång, så lång. Särskilt när regnet snattrar mot taket, fönstret är öppet, sängen är mjuk... Inte för att något av pvanstående är fel. långt därifrån. Fel är dock när man sedan vaknar vid fem på morgonen, inser att droppandet man hör inte kommer från utsidan huset utan INNE i huset. Lagom skoj att placera hinkar och annat under takläckor. Allt är inte positivt med hundraåriga gamla hus. Min snälla värd har skrivit kontrakt med takläggarna, men än har jag inte sett röken av dem. Det blir väl som det brukar, jag vaknar av att de står utanför mitt sovrumsfönster. Imorgon är det Trick or Treat-dag. Det betyder att alla barn i staden klär ut sig och i samlad tropp går runt under ett par timmar och tigger godis. Mycket organiserat, de tigger bara under dessa timmar och vill man inte dela ut godis är det bara att låtsas att man inte är hemma. Jag brukar sitta på verandan och njuta

Lilla Emma, kusinens dotter, fick rollen som Clara i årets uppsättning av Nutcracker! Hennes största dröm gick i uppfyllelse!

Nu har jag lekt med Lightroom. Bilden var kass. Nu e den fin!

Detta var mitt allra första matlagningsinlägg. Det tog nästan lika lång tid att få ihop som det tog att hacka grtönsaker. Och jag är snabb på att hacka och att skriva. Är det därför alla lagar snabbmat i micron nuförtiden? Så att vi ska ha tid att blogga mera? Bara en tanke.

Som sagt, jag blir inspirerad av den första snön. Bakade matbröd med grahamsmjöl idag, sen tog jag mig ut i snöfallet och handlade potatis, kålrot, selleri, morötter, lök, palsternacka, rovor, fänkål, vitkål och broccoli. Samt en stor bit Brisket, eller nötkött, vete fan vad just det heter på svenska. Såhär såg det ut från allra första början. En himla massa saker på köksbordet. Och utanför föll snön. Finast är grönsaker innan man fördärvar dem genom att hacka, skära och tillaga hela härligheten. Jag lät köttet koka i ugnen, med buljong, lök och selleri - i sex timmar. Förlåt mig, alla kära veganer. Jag vet att ni inte gillar detta. Förlåt lilla ko. Har ni för övrigt följt dramat med den lille pojken i Colorado som alla trodde försvann upp i pappas ballong? Vilken story. Och vilket bra slut. Han gömde sig på vinden. Tack och lov. Gissar att familjen fått nog av äventyr för ett tag. Och vad jag älskar att se hur hela samhället satsar allt för tat rädda en enda pojke. Det måste ha ko

Jag blir lika glad varje år. Känner mig som sju år igen och jätte-himla glad att se snö falla. Vet inte varför, det är ju inte precis så att man springer ut och åker kälke eller kastar snöboll. Snarare börjar en säsong av kyla, snöskottning, höga gasräkningar och annat elände. Men glad blir jag ändå. Stora, vackra snöflingor.

Riktigt dålig plan, att gå och lägga sig klockan elva. Då vaknar undertecknad vid halv fyra, och kan inte somna om. Varit ledig, eller hur man nu ska uttrycka det när man tillbringat dagen med att besöka matleverantör och köttstyckningsfabrik för att därefter planera lite menyändringar samt köpa persilja. Vi fick stek, massor av stek, till frukost. Sjukt. Det är så förtrollande vackert i bergen här just nu. Som om Gud bestämt sig för att måla med alla färger han har, en riktig trafikfara är det. Man kan inte koncentrera sig på att köra, blicken flackar till träd och buskar. Och nästa vecka kommer kanske den första snön. Det går fort här, med växlingarna. Ser fram emot Halloween, verandan är redan utsmyckad, lila och orange ljusslingor, pumpor, demoner, skelett och annat trams. Sen kommer torsdagen där stadens alla barn går man ur huse under några timmar (väldigt säkert och organiserat), utklädda till allt från Hanna Montana till vampyrer. Om man vill ge godis har man ljusen tända, då k

Huset tomt, Anki är hemma igen, här skiner solen och vi har tjugo grader varmt men jag tycker hon ska komma tillbaka och titta på Two and a Half Men med mig. Ska jobba om några timmar och har den här hysteriska planen att hela huset ska vara skinande rent, dammfritt, väldoftande, rena lakan, rensat kylskåp... Allt, allt ska vara klart innan jag jobbar. Får se hur det blir med den saken. Vad vi hann med i New York? Åka Staten Island-färja. Vara inne hos Donald Trump i hans megafula marmorhus. Äta frukost i Central Park. Se New Yorks Finest ha terroristävning med hundratals polisbilar. Shoppa på 5:e Avenyn. Promenera runt hela södra udden av Manhattan. Se Ground Zero och försöka förstå vad som hände. Vara inne i lilla kyrkan bredvid som mirakulöst inte fick en skråma. Äta alldeles för mycket mat på Dallas BBQ. Vara först med att köpa snabbkaffe p åStarbucks, helt ny promotion (smakar som riktigt Starbuckskaffe). Blev inbjudna på Diet Coke promotion på 5th Avenue, flashigt värre, nya fina