Skrift, Själ & Tanke

Nu är det dags. Dags att städa hela huset och börja längta efter julen. Färgade ljus överallt, vackra julsånger och tecknat på tv. Mandelmassa och julskinka som slaktar Erikson kan fixa trots att han är norrman och bott här i Amerika i säkert 84 år och pepparkakor och leka lucia tåg med kusinbarnen som inte pratar svenska men som man kan lära att sjunga hela sången med bara orden Sankta Lucia om och om igen och då blir farmor alldeles sentimental och gr¨ter en stund och sedan har vi köpt alldeles för mycket juklappar och hur hysteriskt det än är så älskar jag julen och allt som hör till. Guddotter har åkt till New York och fastän dom lovade dyrt och heligt har dom INTE mailat eller ringt så nu vet jag inte ens om dom kom fram till sitt hostel som heter White House och dumma lilla snuffsan, skicka ett mail så gudmor slipper ångesten. Ska ta tag i ett hysteriskt städryck, tvätta lakan och filtar och dammsuga och diska och plocka, plocka, plocka. Med öppen dörr eftersom det är 20 grader v

Busy day. Jobba, jobba hela dagen, sen springa hem och lägga godis i påsar och parkera sig på verandan med Caroline, Pär, Regan och Heather. Massa söta barn kom och fick godispåsar. Vi åt en hel del själva också. Meningen var att vi alla skulle gå till Don Pablos och fira Regans födelsedag, men lilla guddottern har fått sömnsjuka, eller så har hon en lurande förkylning på gång så hon och tillbehöret stannade hemma. Resten av oss åkte till Don Pablos och käkade alldeles för mycket mexikansk mat. Vi hade världens roligaste servitör, tvärbög och tyken. Jag försökte beställa en viss rätt men han bara: - No honey, you do NOT want that, it sucks. Jag bara gapade och sa: - You´re kidding, right? Och han svarade; - No, I am dead serious, it honestly sucks and you don´t want it. Okey. Det slutade med att han gav mina kompisar tillstånd att sno med sig de gigantiska ölglasen. Weird night. Nu är jag helt slut och vill bara sova. Snart i alla fall.

Snart är det dags för alla amerikanska barn att springa runt utklädda till monster, prinsessor, superhjältar och vandrande vålnader enbart för att samla ihop så mycket godis som möjligt. Vill man inte ha besök av tiggande barn gör man bäst i att släcka ljuset och låtsas som om man inte är hemma. Själv ska jag sitta på verandan med massa godis samt guddotter och tillbehöret som heter pär. Idag har vi slappat hemma större delen av dagen, tvättat och fixat. Vid fyrasnåret åkte vi till The Mall med moster, jag skaffade mig en mobiltelefon och ett par vita sammetsbyxor. Snabbt stopp i hlistiska affären där ungdomarna kunde köpa vegansk marshmallow-smet och tofu innan vi åkte hem och pysslade med lilla Emma. Vi gjorde kylskåpsmagneter med pumpor, spöken, bokstäver, munnar, ögon, julgranar och lite annat. Man borde pyssla mera. Det är kul! TV resten av kvällen, The Street från BBC, skitbra faktiskt. Nu ska jag ta en dusch och sen sova lite så jag kommer upp imorgon. Jobba, jobba.

Nu har jag lyckats få in en räknare på sidan och en liten väderflicka som ska visa hur vädret är just här i Altoona. Räknaren håller koll på hur många besökare som kommer hit. Fast tydligen kan man fuska och börja på vilken siffra som helst, men se sån är inte jag. Sitter i ett tyst hus, ute faller några små ynka snöflingor. Guddottern med tillhörande pojkvän är ute och snurrar på egen hand, har ingen aning om var. Dom var borta när jag kom från jobbet.Löjligt skoj att dom är här, overkligt typ. Nu blir det mycket veganmat i huset eftersom de små liven är Straight Edge. Igår var vi på Wal Mart och handlade godis för minst 50 dollar och en massa annat. Godiset ska ner i små påsar och sen ska vi dela ut det på torsdag när det är dags för Trick and Treat. Nu har jag sett Empire State Building! Regan körde och vi tog oss rakt genom New York, genom Bronx, Queens och Long Island ända ut till Kennedy flygplatsen. Det var grymt. Jag säger bara George Washington Bridge. Den var coolast. Det är

Ibland händer märkliga saker. Som att man träffar på en vänlig, klok själ mitt i ett kallt och inhumant system. inatt träffade jag på en sådan själ, över hela Atlanten i en telefonlinje. Hur fungerar det egentligen? Går det kablar under haven eller sker all telekommunikation via satellit nu för tiden? Hur som helst känner jag mig lite lugnare och lite sömnigare. Och tur är väl det, för klockan är över tre på natten och jag borde sova strax. Strax.

Det klättrar karlar utanför mitt fönster på andra våningen. Meningen är att de ska laga ytterväggen och jag antar att det är en bra sak. Arbetsrummet kommer förhoppningsvis inte att vara lika kallt som det var förra vintern. Ska försöka dricka lite kaffe, har varit magsjuk i över ett dygn, inte kul. Just nu gör det ont i lungan. Hur fan nu det gick till. Saknar att se mamma komma gående. Ska jobba om mindre än en timme. Vill bara ligga i sängen och tycka synd om mig själv, men i Amerikat finns ingen Försäkringskassa att ringa till. En sjukdag är detsamma som en dag utan inkomst. Så hoppla hejsan, här går vi och jobbar så länge vi kan stå på benen. Pratade med guddotter i natt, hon är nervös nu och jag ber en stilla bön att Regan får fixat sin bil så vi kan åka och hämta upp de unga tu på flygplatsen. Gillar inte att de ska bo på ett vandrarhem i Harlem och sedan ta 40 minuters tunnelbana genom hela Manhattan tidigt på morgonen. Vill ha hem dem hit, i tryggt förvar. Dessutom vore det s

I källaren surrar en maskin tvätt, och själv är jag frigjord från matos och kökslukt efter en lång dusch. Ibland tror jag att största fördelen med att jobba i ett barkök, är just duschen efteråt. Den blir liksom väldans välbehövlig. Mamma har åkt hem till Sverige och det känns tomt i huset. Hon ringde i morse och väckte mig och undrade om jag somnat på soffan... I hennes jetlagade hjärna var det fortfarande kväll. Hoppas hon kommer snart igen! Antar att jag får försöka njuta av lugnet innan guddotter med medföljande pojkvän kommer på besök till helgen. Hon börjar bli nervös, den lilla. Hon är bara arton år och hennes enda utlandstripp på egen hand gjorde hon med kompisar för ett par veckor sedan. Då for dom till London. Nu ska hon landa i New York, ta sig in till Manhattan på egen hand (ok, med pojkvän, men ändå), leta reda på hotell och sen ta sig till Penn Station nästa morgon för att därifrån komma med ett tåg till Altoona i en helt annan stat. Det är fan inte illa pinkat av en 18-å

Kan någon förklara för mig varför svenska tangentbord fortfarande kräver att man trycker på tre knappar samtidgt för att få fram ett @? Vi härmar ju amerikanarna i allt annat, varför kan inte @ vara ett enkelt tvåknappstecken? Mamma flyger hem till Sverige idag. Ska sova nu. Fyra timmar typ. Sen kör vi till washington.

Snart reser mamma hem till Sverige och filmjölk och hönökaka och jag ska stanna kvar här i detta främmande land dör dom till och med friterar något så nyttigt som zuccini och bland patriotiska medborgare som krigar med hela världen... Den enda trösten är väl att nu när hon flugit hit själv en gång, så lär det inte dröja länge innan hon kommer tillbaks. Hoppas jag. Här bredvid står hon med kusinbarnen Emma och Maya. Vansinnigt mycket att göra i baren i kväll, jag och Regan jobbade som små blå. Eller röda, vilket nog var vår ansiktsfärg efter ett antal superstressiga timmar i ett varmt restaurangkök. We kicked some serious ass, though. Alla nöjda och glada. Fick skjuts hem av en av stammisarna. Pratade lite med mamma innan hon kröp till kojs vid tre. Nu, en välbehövlig dusch senare, sitter jag här vid datorn och ska bara skriva ut lite dokument till min kusin. Han har precis byggt ett urtjusigt, vackert hus vari han har ett urtjusigt, vackert kontor, men sju månader efter det att han fly

Älvor är söta när dom sover och ute är det tretton grader varmt och på min veranda lyser en massa små orange lampor och snart är det Halloween och innan dess kommer guddotter Caroline från Sverige och det ska bli himla roligt. Varm dag, högsommarvärme och alldeles för varmt att sitta i solen. Isvatten och måla i målarbok med alla kusinbarnen i köket var roligare. Lunch på barens uteservering innan kusiner åkte hem. Lite shoppande, köpte fina papper som jag ska klistra foton på och göra riktiga scrapbooks, dom är galna i det här i USA. Faktum är att det verkar vara ganska skoj. Mamma tog med 20 kilo foton från Sverige så jag har en del att sortera och klistra in. Tidiga kvällen gick åt till att spika upp tavlor, speglar, ikoner och som sagt, en massa lampslingor. Sena kvällen vigdes åt TV-altaret, som vanligt. Nu sover mamma och det borde jag också men jag har äntligen lyckats med att installera min skrivare! Det tog bara ett år. Ibland är jag en Procrastinator av Guds nåde. Men nu ska

Stooooooooor skillnad, som dom säger i reklamen. Blir det om man slänger skräp, organiserar sin tillvaro och alla sina prylar och möblerar om. "Man" är väl i ärlighetens namn ens mamma, för det är hon som härjat och röjt och fixat och donat. Resultatet? Jag sitter i ett rent, avskalat, fint arbetsrum. Bara ett skrivbord, två låga bokhyllor och några fina gröna växter. Hela huset är fint nu. Lång dag har det varit. Släktkalas på eftermiddagen, alla gillade maten och ungarna förde ett liv som jag inte trodde var möjligt. Så roligt hade vi. Efter disk och bortpöockning damp jag och modern ner i varsin soffa och bara slötittade på TV i tre timmar. Sedan bar vi ned en sönderhuggen soffa i källaren och möblerade arbetsrummet, det fina. Efter det en rak promenad ner till baren där jag fick i mig en Screaming Orgasm och en Hot Shot (minns ni 80-talet, Galiano i kaffe med vispgrädde på toppen...snuskigt gott). Promenad hem i duggregn och tillbaks i soffan. Walk the line. Bra film.

Hipp hurra trodde jag nog inte att jag någonsin skulle utbrista i samband med att Sverige fick en borgerlig regering. Men nu säger jag det, hipp hipp. Hurra. Carl Bildt som utrikesminister tror jag blir alldeles utmärkt. Han tillhör en av högerns främsta män som efter en tid i andra ländre, lärt sig ödmjukhet och humanitet. Personligen tycker jag han var ganska odräglig fram tills dess att han medlade i Bosnien. Där hände något. Han såg vad krig är. Och han gjorde ett strålande jobb. Så fastän det känns underligt, grattis Calle. Lycka till. Klcokan är halv fyra på natten, en lång dag är snart slut. Skruvat bokhyllor med mamma, tittat på fåniga rättegångsprogram (sådana där folk stämmer varandra för allt möjligt), jobbat i fyra hektiska timmar och sen upp till moster och lekt monsterlekar med kusinens alla fyra barn. Strax inna midnatt åkte jag och mamma hem med all mat som bott i mosters frys och kyl sedan igår (eftersom dom stängde av strömmen, dom petiga jävlarna, okey att jag var li

Idag är det svårt att skriva. Tio små Amish-flickor uppradade framfrö svarta tavlan i sin lilla skola. Fötterna bundna med ståltråd och plastband. Dom måste ha gråtit och bett för sitt liv. Ändå sköt han dem alla i huvudet. En efter en. Den som någonsin sett en liten Amish-flicka springa barfota i gräset, så som jag gjorde för en dryg vecka sedan, fattar det bara inte. Jag var i Belleville, i Amish-land i Pennsylvania, för att köpa grönsaker och blommor. Flickan sprang runt och bara skrattade, pappan gick en bit bakom och smålog. Hon var kanske sex, sju år gammal. Mamma stod en bit bort och sålde kryddor, potatis och vackra eterneller. Amish-flickor i den åldern är nästan alltid barfota och de är alla klädda i traditionella, gammaldags klänningar. Precis som flickorna i skolan i Paradise. De som han radade upp, band fötterna på och sköt i huvudet. De bara fötterna. Det är allt jag kan se framför mig. Små, smutsiga, pigga fötter med massa spring i. Sedan bara ståltråd, skräck och blod.

Hälften av invånarna i detta land där jag nu bor vet inte vart New York ligger på kartan. Dom tror att Syd-Amerika ligger nära Sverige och att i Sverige kan man inte bli rik. Vart jag bor? Inte i Kuala Lumpur eller mörkaste Afrika, jag bor numera i USA, världens mäktigaste land. Hur har dom lyckats misslyckas så fatalt med allmänbildning? Klockan är snart halv fem på morgonen, har svårt att varva ner efter kvällspass i barköket. Busy, busy. Fötterna värker, knäna likaså, och jag ska dricka en iskall Cola innan jag kryper till sängs. Lilla mamma är här på besök så det blir sena nätter med mycket prat. Imorgon får vi nog bestämma oss om vi vill åka till New Yorkk eller Niagarafallen. Plånboken säger Niagara men hjärtat säger New York med stora bokstäver. Hur kul kan det vara med ett vattenfall? Svammel, svammel. Trött är jag. Dock inte tröttare än att jag vill läsa min favoritblogg bland favoritbloggar. Läs henne . Hon är också svensk i USA och en gudabenådad skribent. Om hon flyttar til