Skrift, Själ & Tanke

Idag tog jag ett snabbt bloss på jobbet, vi går alltid ut och röker på barens innergård, eller Courtyard som det kallas här. Började tänka på vad konstigt det är med årstider, egentligen. Om bara några månader sitter hundratals människor där, det är varmt långt in på natten, stjärnorna som tak, kall öl och gott vin, massa mat och sorl och skratt. Nu är det bara snö och is och kyla. Undrar om Gud verkligen hade tänkt sig att det skulle vara såhär tvära kast? Kunde han inte planerat det lite bättre? Så att det var ständig sommar med lagom varmt, aldrig för kallt, aldrig för varmt. Kanske lite snö just över julhelgen. Sen sommar igen, och kanske lite vår innan dess. Och höst förstås, jag gillar ju hösten. Kanske planerade han riktigt bra, det är bara vintern som är åt helvete för lång. Liksom dagens arbetspass. Ett på eftermiddagen till halv tolv på kvällen. Full fart. Nu är det dags att vila. Länge. Börjar inte förrän fem i morgon så det är bra!

Sol! Snart vår! Nollgradigt ute! Snön smälter! Ska strax ge mig ut i solens rike, ta bilen bort till The Mall, göra slut på lite pengar. Måste ha nya kläder. Jo, jag måste ha nya kläder. Alla mina gamla kläder är nämligen för stora. ALLA. Vilket är en bra sak. För en gångs skull kan jag med gott samvete handla som en tok. Det ska jag göra. Hämta nya glasögon ska jag också! De är färdiga och jag ser fram emot att kunna se hela världen med detaljer och allt igen. För övrigt kan jag bara säga att denna bloggvärld visar sitt fulaste ansikte gång på gång. Som storm i ett vattenglas, visserligen, men ändå. Alex Schulman skriver någor förnumstigt om hur Dominika Peczynski visar bristande moderskärlek när hon tar med sig ungen till jobbet ett par veckor efter förlossningen (och detta är länge sedan, flickan är stor nu), andra hoppar på och skriver om hur Dominika verkar tycka illa om sitt barn... Till och med bloggare som jag gillar att läsa, som jag trodde hade integritet, som jag hade någon

Det finns en gammal partisansång, eller progg om man vill kalla det så, tror den är från Italien från början... hur som helst, så låter den på svenska något i stil med... Om åtta timmar verkar lite, så pröva på att jobba själv... Den känner jag för att sjunga just nu när ryggen värker och jag är smutsig som en avdankad uteliggare. Lyckades skära av mig toppen på vänsterhandens Fuck You-finger också, inte mycket, bara litgrann, men tillräckligt för att det blev besvärligt att jobba med plåster på fingret. Nya, vassa knivar är jättebra men farligt! Tur att vassa knivar ger rena snitt. Värre faktiskt att skära sig på slöa knivar. Nog om detta, det saknas bara en kvadratmillimeter av lilla jag. Värre var att jag lyckades tappa plåstret medans jag gjorde mat till kunderna och att jag INTE HITTADE DET! Som tur var hittade inte heller någon gäst det. Eftersom jag strax ska jobba igen, ett låååångt pass, borde jag ta mig i kragen och hoppa in i duschen och sen försöka sova lite. Men det är ju

Jag blir mer trött av att vara ledig än av att jobba. Jag skojar inte. Nu har jag gått och gått och gått i affärer heeeeeela långa dagen, och vad har jag fått? Ont i fötterna, ont i ryggen och en massa påsar att släpa hem. I påsarna låg det ett par snygga byxor från Old Navy, en söt blus med blommor i vårfärger från samma ställe, en svart snygg tröja från Sears, två vackra blusar från Macys, en present till morbror som fyller år på lördag, vindruvor, örhängen, bananer, halsband, kött, doftoljor.... Jag tar kort på grejerna imorgondagens ljus och visar för er. Enklare så. Nu väntar TV:n på mig. Det känner jag. Jo, jag har beställt glasögon också! De till ovanför ska bli mina vanliga glasögon och de här nere ska växa till sig och bli solglasögon med samma styrka. Samt betalat 604 dollar för kalaset. Bäggedera bågarna kommer från Ray Ban. Jag fastnar alltid för deras bågar, mitt huvud är brett och jag passar bättre i deras Unisex modeller. Dyrt blev det och över en timme tog det att välja

När man jobbar mycket har det effekter på de lediga dagarna. Det finns alldeles för många ärenden som ska uträttas. I synnerhet när man tillbringar den första lediga dagen med att strosa runt i affärer och titta på skor man inte behöver och annat krafs. Nu har jag en enda dag att få allt gjort. Synundersökning, välja ut glasögon (och solglasögon med samma styrka). Hämta medicin på kliniken, hämta medicin på andra kliniken, besöka minst sju olika affärer för att få tag i allt jag behöver få tag i, ringa massa, tvätta minst tre maskiner tvätt, dammsuga, göra klart meny och få iväg till vår reklamsnubbe, fika på Starbucks (jo, det är nödvändigt) och en massa annat som jag inte minns eftersom min lista på allt nödvändigt ligger nere på vardagsrumsbordet. Jag är en jävel på att skriva listor. Skulle inte överleva utan mina listor. Det är inte alltid jag får allt gjort, det är också ganska vanligt att jag glömmer ta med mig listan - men det gör inte så mycket. Mitt minne fingerar som så, att

Det var då själva fan. Nu kommer det MER snö. Som om vi inte hade nog. Idag har det vräkt ned, och det ska tydligen snöa de närmaste fyra dagarna. Har aldrig längtat så mycket efter våren som just nu. Mössen lyser dock med sin frånvaro. Tack och lov för det. Har jobbat som en galning i helgen, vi saknar kockar och dessutom har vi just nu reklam på TV, och det visade sig nog vara effektivt. Här kan ni se den om ni skulle vilja. Lokal-tv... Kanalen har producerat och resultatet lämnar kanske en del att önska, men hej, om det funkar så funkar det. Vi brukar aldrig vara särskilt upptagna på Valentine, men igår var vi det! Naturligtvis var det jag som jobbade långa skiftet och stängde. Tur jag var manisk. Var inte klar förrän nästan två på natten. Då är det ganska gott att lunka hem genom snödrivorna, slänga av sig oljiga, smutsiga kläder och sedan stå länge, länge i duschen och använda massor av tvål och schampo. Sedan titta på TV, i ren pyjamas. Jo, jag vet, det kanske inte verkar så s

Lilla Mustafa finns inte mer. Han är i Mushimlen med ständig tillgång av ost och andra läckerheter. Tack alla som brydde sig om oss i denna svåra stund. Nu är hemmet sanerat och renskrubbat. Det är som om han aldrig kom.

En gång för längesedan tillbringade jag en månad i Spanien, en vacker stad vid kusten som heter Altea. En konstnärskoloni utan en massa turister. Vi finansierade all tequila och all mat genom att måla massor av tavlor i olja. Dessa bytte vi sedan mot, restaurangbesök, banktjänster, sålde. Huset vi hyrde var fint men där bodde myror som hade en stig över min kudde, som åt allt de kunde i köket, där fanns skorpioner på väggarna och kackerlackor golvet samt en gigantisk råtta som bodde nedanför mitt sovrumsfönster (som inte hade fönsterglas, bara galler). För att överleva mentalt målade vi av alla våra djur (ok, inte varenda enskild myra) och namngav dem efter kända spioner. Satte upp målningarna över heöa väggarna och drack mer tequila. Det hjälpte. Ska se om det hjälper att photoshoppa musen Mustafa.

Jag har inte mycket att säga idag förutom att jag bor i helvetet just nu. Älskar mitt hus, men idag - inte så mycket. Det är möss överallt. Ser ut som samma, men det finns inte en chans att en enda musunge kan vara i arbetsrummet, gästrummet, badrummet, på sängarna, under borden, vid mina fötter, i köket, i vardagsrummet... och som lök på laxen - KRYPER UPP ÖVER MIG PÅ SOFFAN OCH STANNAR TIO CENTIMETER FRÅN MITT ANSIKTE NÄR JAG HALVLIGGER OCH KOLLAR PÅ TV! Jag har döpt honom till Mustafa, han som nog är flera hundra, som i en skräckfilm, Legion typ, och jag försööööööööker verkligen tycka om honom (dom) men det är svårt, mycket svårt. Om jag lämnar huset är det fritt fram, om jag stannar blir jag galen. Har ingen röst kvar, har skrikit så förbannat. Men jag tror jag ska ut och shoppa lite och hoppas att dom äter upp allt gift jag lagt ut. RÅTTGIFT. Så att dom inte har en chans att överleva. Sorry, söta små musar, sorry Mustafa, om du hade varit ensam och hållt dig på mattan kunde vi ha

Jag, morbid? Oh nooooo.... Det e konst! Det e faktiskt blommor i en snodriva i bakgrunden. Inte en skog.

Pelare i kusinens vardagsrum. Samma bild, samma effekter som nedan.

Man kan hitta massa coola varianter av samma foto om man leker med iPhone applikationen FX Photo Studio. Bara 99 cent! Och tio minuters jobb. Originalet e forst, sen kommer alla skoj varianter.

Lite bilder. Dagen har varit... inomhus! Mest. De konstiga bilderna e tagna med en iPhone application som heter Hipstamatic, lite effekter som den nedan med en annan application for att fixa bilder och den heter FX Photo Studio. Maya. Den vackra. Som blev annorlunda i FX Photo Studio. Jack och Red Velvet Cake. Han kallar det lip gloss. Butterfly Jack. Della har mumsat Red Velvet Cake som jag och Maya bakat. Glowing Jack. Lekt med FX Photo Studio pa iPhone. Glad Jack, storebror leker med honom. Jack. Pirat Jack.

Sitter och skriver hos kusinen i Lebanon, i Pennsylvania, i USA. Massa orter omkring har antingen bibliska namn eller namn efter platser i Mellanostern. Och kusinen har Windows 7 och jag fattar inte hur jag ska hitta svenska bokstaver just nu. Ute faller det sakta vita kalla flingor och imorgon kommer vi att vara tvungna att stanna hemma, skolor, arbetsplatser, allt ar stangt. Massa vitt ska falla och vi tvingas som sagt stanna hemma, spela spel, laga god mat, krama barn och prata, prata, prata. Stackars oss.

Imorgon ska det bli skoj. Ungefär 40 centimeter snö ska falla på oss under ganska kort tid. Gäller att bunkra upp med allt man behöver hemma, det lär inte bli någon shopping att tala om mitt i det ovädret. Inte för att jag behöver något, jag skulle klara mig i ett par veckor utan att kunna lämna huset. Dessutom hjälper det ju att ha baren på gångavstånd. Än så länge har inget väder hindrat oss från att gå dit ner. Gårdagen var ganska lugn, fick min sedvanliga medicin i dropp och gjorde sen klart nya menyn, sittandes i baren. åkte och shoppade lite med moster efter en fika på Starbucks. Hittade söta skor och en handväska. Ja ja ja ja. Jag vet. Jag BEHÖVDE kanske ingen handväska, inte alls faktiskt, men den var ju söt och ingen brydde sig om den! Dessutom matchade den skorna. Och skorna kostade bara 10 dollar. Egentligen 90, men som vanligt i detta landet behöver man inte betala fullt pris om man inte absolut vill. Läste just om Mr. Creepy himself, Tom Cruise, och hans lilla dotter Suri

Bara måste visa bilder på kusinen och hans familj, han som har fru, hund och fyra barn. Cade heter den äldste, han är världens ljuvligaste 14-åring. Maya kommer sen med stormsteg, energi som få och en omättlig hunger för kunskap. Sedan lilla Della, den drömska, underbara och kärleksfulla. Sist kommer Jack, minstingen, barnet som charmar precis alla med sitt leende och sina allvarliga kärleksförklaringar. Mig gillar han därför att jag har runda kinder. Han är också övertygad om att han är kung (eller drottning, det beror på vilken dag man frågar) och den röda manteln som han bär på en av bilderna är hans favoritplagg. Ibland vill han sova i manteln. Man slutar ju inte vara kung bara för att det blir natt, som han så riktigt förklarade för mig en gång. Alla bilder är tagna av en barndomskamrat till kusinens fru. En kamrat som är fotograf såklart. Just nu hittar jag ingen länk till hennes egen sida, men jag är säker på att kusinen kan skriva in det i kommentarerna så att jag kan länka ord