Skrift, Själ & Tanke

Nu har IKEA svarat på mitt mail, tack för det IKEA (och Marie). Och hurra, hurra, dom har INTE tagot bort Marabou ur sortimentet. Det har tydligen bara hakat upp sig i leverans. Kanske maila Marabou istället? Fäljande är saxat från IKEAs mail: "We are not showing that the MARABOU chocolate is being discontinued,we are showing that we are having difficulties in receiving this itemfrom the manufacture. We recommend calling IKEA Baltimore at410-931-5400 in two weeks, to see if they are showing any additionaldelivery information." Idag ska jag åka till slaktar Eriksoon för att köpa stark ost. Smakar nästan som svensk...

Nu har jag mailat IKEA och ödmjukt frågat varför dom slutar sälja världens godaste choklad. Gör detsamma, alla mina systrar i exil i USA. Maila customer_care@ushelp.ikea.com genast. Bed, böna, vädja, uppmana, tigg. Allt för den goda, MYCKET goda smaken.

Ledig dag! Två i rad! Duktig flickaidag, gick upp sent efter en natt fylld med djup hostmedicin-sömn (har fått värsta hostan, borde väl göra som amerikanerna, gå till doktorn och få medicin men jag är så jävla svensk att inte springer man och besvärar doktorn för en FÖRKYLNING). Gjorde mig en kopp kaffe, ringde runt och betalade alla mina räkningar (skitkul, 629 dollar för kabeltv, telefon, gas och el). Insåg att det fanns en del att göra, ute var det varmt och duggregn så jag slet ner allt höstpynt på verandan och satte upp vackra blå ljusslingor och några röda i buskarna samt hängde julkrans på dörren. Det tog ett par timmar faktiskt för jag har MÅNGA ljusslingor, men fint blev det. Pratade med grannen som heter Janine och är ensamstånde mormon-mamma med dotter i tolvårsåldern. Hon försöker vara riktigt from mormon, men ibland smyger hon över till mig och Donna och röker en cigg och tar en iskall Marguerita. Svettig och smutsig som man blir efter att ha slitit ner stora knippen med m

Måndagkvällar är lite konstiga. Åtminstone för mig. En ny vecka, lite som ett nytt liv, varje vecka typ. Jobbat har jag hela dagen och sedan åkte jag ut med moster. Hon ska köpa en futong, vilket är en sorts bäddsoffa som likosm har en madrass som på dagen funkar som sits och rygg på soffan, sen drar man ut en underdel och vips är madrassen... en madrass. Vi tittade och räknade och hon har fortfarande inte bestämt sig. Därefter köpte jag äckliga syrsor för att glädja de små liven (ödlorna alltså) och sen frossade vi i julsaker på dollaraffären. Skumtomat i choklad, rött stjärnglitter, bakteriedödande tvål, ljus som luktar kaffe... Massa skoj för 20 dollar. Hem och program på History Channel om änglar, sånt gillar vi, diska lite och en lång dusch senare sitter jag här. Och funderar på hur roliga folk är, innerst inne. Vi har en tjej på jobbet, 30 år gammal, jättesöt och eftertraktad hos traktens karlar. Men hon går bara ut på date med kompletta idioter och blir väl alltmer desperat. Hä

Okey, jag ger mig. Jag som aldrig skulle osv., men nu kommer den. Efter Alby Hills exempel. Tio första: Första bästa kompis: Två systrar, Maria och Lena Johansson. Andra barn fanns inte i skogen där jag bodde. Första bil: Minns fan inte, tror det var en Volvo 240. Första kärlek: Peter i 1:an. Vi var alla kära i honom. Sen slog blixten ner i honom tre gånger, men han lever än. Första husdjur: Hönor, katter, fasaner och en och annan huggorm. Som vi hade i terrarium eftersom pappa inte ville döda dom och annars åt dom upp fasanungarna. Första semester: Bilturer med camping med mamma, pappa och lillebror. Sverige och Tyskland. Första jobb: Räkna, räkna, räkna på Volvo Lastvagnar ekonomiavdelning. Första köpta skiva: Baccara. Åh vad bra den var. Då. Första riktiga kärlek: Den mörke, finske kommunisten som skulle bli präst. Har glömt hans namn men aldrig hans ögon. Första piercing: Öron. Första och sista. Första konsert: Första stora, Bob Marley i Stockholm. Gröna Lund. Nio sista: Sista alko

Ok. Detta är svårt. Jag hardruckit sju glas vin, fem glas mörk rom med limejuice och lite Pernod. Och jag är FULL. Alltså, svårt att skriva. Men jag har haft himla roligt och vi vann en tävling. Hollidaysbrug Winterfest Soup Contest. Tolv restauranger tävlade och vi vann! Alla ndra är stora kedje restauranger typ TGI Fridays, men vi vann med vår Roasted Garlic Creamed Tomato Soup. Sen gick vi till baren och firade. Och nu sitter jag här och är glad och full och stolt. Tack gode Gud att jag inte börjar jobba förrän sex imorgon kväll. Skulle vara ill annars. Kram och god natt.

Redan över midnatt. Ute duggregnar det och jag sitter och lyssnar på vacker musik. Idag är det Thanksgiving och alla amerikaner pratar lyriskt om hur mycket de ska äta under dagen. Kalkon med alla tillbehör: potatismos, cranberrysauce, brun sås, sweet potatoes, green bean casserole. Och till efterrätt, pumpkin pie. Själv ska jag äta hos moster och morbror, den senare lagar gudomligt god mat så det ska bli gott. Ska dricka mig lite full också. Var på spritaffären idag och köpte tre flaskor vin samt en flarra champagne från Californien (dom kallar det champagne och den e faktiskt god!) samt en hela Baileys. Att ha som tröst kalla vinterkvällar. Jobbade från elva i morse till halv tio på kvällen, busy as hell. Nu är jag mycket glad över att vara ledig ända till fredag förmiddag. Undrar om dom hittat rätt vapen, om det är den pistolen som sköt Palme. Eller rättare sagt, om det var det vapnet som användes och om det var gamle Christer som höll i den. Antagligen. Den enklaste, mest simpla oc

Nu är det äntligen klart. Allt jag tjatat om här i flera veckor, om att städa och göra fint. Nu är jag framme vid målet och kan duscha i lugn och ro. Effektiv dag på jobbet, direkt ut med moster, bytte tröja som var i fel storlek, köpte mjuka fluffiga sockar, sen mataffären och en full vagn. Kalkon! Ska laga till den med citronsmör och rosmarin. Satte igång att städa direkt jag kom hem, diskat, skurat golv, dammsugit, städat ur kylen, ställt fram vackra snittblommor, bäddat, kört igång en tvättmaskin. Håller tummarna för att det inte svämmar över den här gången. Sist blev hela källargolvet blött (och det är heltäckningsmatta till och med i källaren, kul...). Nu värker armar och fötter och jag har varit manisk i över tolv timmar. Dags att varva ner. Ska jobba massa timmar denna veckan. Thanksgiving betyder att alla kommer hem från college och det är en av de mest hektiska barveckorna på hela året. Jobbade kväll igår söndag. Långsam kväll som släpade sig fram trots att vi hade en hel de

Äntligen ligger drivor med nybakade kanelbullar på köksbordet. Lilla kusin-dottern Emma kom ner och vi hade en himla trevlig dag. Först tvättade vi vardagsrums-fönstren och därefter sprayade vi låtsas snö så det ser ut som ett fint spröjsat fönster med snödrivor på. Vi tog bort lite Halloween-pynt och satte upp röda ljusslingor i snöfönstret och sen virade vi fler röda ljus runt mitt nyinköpta röda glitter och draperade alltsammans runt spegeln som hänger över öppna spisen (som man i ärlighetens namn inte kan starta en öppen eld i, eftersom där sitter en gasvärmare installerad, men den lyser fint den med). Först därefter satte vi en dubbel sats bulldeg och ett antal timmar senare var vi klara. Det jär är Emma för någon månad sen. Som alla ser, är örhängen just nu en stor och viktig sak i henns liv. Promenerade ner till baren så den lilla tandlösa fick ge sin pappa en hel påse bullar hon bakat själv. En timmes småprat med pappan (min kusin), med moster, Jenny, Ed och Amanda, Erica och

Gipsy Kings är bra. Får mig alltid på gott humör. Min nya duschstång är vinröd. Nu passar inte ringarna duschdraperiet hänger i, in i färgskalan. Illa, illa. Måste ge mig ut och köpa nya. Hade jag ju kunnat om jag hade haft en BIL. Eftersom jag inte har det, måste jag stå ut med mina fula, vita, halvgulnade plastringar. Mot detta hjälper Gipsy Kings inte alls.

Det är inte alls bra att gå och lägga sig i tid. Då vaknar man tidigt, läs åtta, och har en hel förmiddag att spendera utan någon riktig plan. Alltså fastnar man vid datorn och gör inte ett dugg av allt man borde. Nu har jag i alla fall klätt på mig och satt upp håret, sminkat mig och vill ut. Men jag har fortfarande ingen bil. Satan. Får väl diska och låtsas att det är kul. Lyssnar på Julie Andrews och My favorite things. Ingen snö trots att dom lovat. Inga bullar bakade trots att jag lovat. Inga roliga nyheter, inga skandaler värda att nämnas. Måste nog se till att denna dag blir utnyttjad till något vettigare än idiotsurfning. Skriva kan man. Borde man. Ska man. Yepp. Har oljefärg och dukar hemma, kanske skulle måla. Som Dali eller inte. Undrar hur han mådde egentligen.

Såhär ser min arbetsplats ut från utsidan. Nästan, huset är ommålat sedan dess och vi har fått en ny fin markis över entrén. Ovanpå baren finns lägenheter som moster hyr ut, ofta till någon i personalen. Nog om detta. Jag erkänner. Jag är såååå svag för övervackra julsånger, kyrkomusik över huvud taget faktiskt. Älskar Panis Angelicus, helst framförd av en stor kör. Just nu lyssnar jag på den och Ave Maria. Sov och drömde dramatiska drömmar av det slag som gör att man helst inte vill vakna för då missar man ju slutet. Upp gick jag i alla fall, för moster stod utanför med bilen och väntade. Måste skaffa egen bil snart. Helst nästa vecka. Det får kosta vad det kostar, jag ska gå till en bilförsäljare nästa vecka. Dags för lite independence. Vill kunna slänga mig i bilen och åka ut och handla, komma ut i skogen, kunna hälsa på Robyn ute i vildmarken. Enkla saker. Det är svårare än man kan tro att klara sig utan bil här. Avstånden är stora, en vanlig mataffär existerar inte i bebodda områ

Det råder tornadovarning i grannbyn och te regnar det och är femton gradervarmt klockan halv nio på kvällen. Skumt novemberväder. Lyssnar på vacker julmusik och försöker peppa mig själv att gå ner i köket och baka kanelbullar. Soffan lockar mer just nu, men det är vansinnigt gott att ha lite bullar när man dricker kaffe på jobbet. Amerikanska kakor är ganska äckliga. Dom har en variant av sockerkaka som kallas Angelfood och det låter ju bra, eller hur. Den ser förvillande ut, precis som en luftig sockerkaka och luftig är precis vad den är. Luft, luft, luft. Kanelbullar ska man kunna dänga i bordet och riktigt höra hur kalorierna hoppar. Amerikanska kanlebullar är ännu äckligare. Dom är dränkta i socker och glasyr och förtjänar knappt att kallas människoföda. Men Doughnuts är goda. Tyvärr. Njuter av att ha två lediga dagar framför mig. Förhoppningsvis två. I värsta fall får jag gå ner några timmar på lördag. Måste stanna uppe i natt och ringa ICA i Sverige. Har lyckats trycka bort mig

Det är något fundamentalt fel i huvudet på undertecknad. Jag jobbar en himla massa timmar i veckan, sover långt ifrån tillräckligt, men ändå ett stort antal timmar och jag lagar sällan någon komplicerad mat. Ändå kan jag stöka till ett trevåningshus på ett par dagar. Och då pratar vi alla tre våningar. Källaren har samlat på sig tomma kartonger och plastpåsar och sju påsar med juice och annat som jag inte orkat bära upp. Bottenvåningen har en massa post, reklam, ouppackade ljus, saker på borde spikas upp på väggen, flaggor som blåst ner och borde sättas upp igen, allt detta och lite till finns där. Verandan på samma plan har vissna blommor som ska slängas av någon (antar att det är jag) och det borde sopas eftersom en massa gula löv flugit dit och lagt sig tillrätta. Övervåningen har små högar av smutsig tvätt på golvet (tvättkorg, någon?) och på sängen i gästrummet hamnar all ren tvätt istället för i garderoben. Sängen är obäddad och alla blommor i hela huset behöver vattnas. Klockan

Vissa saker är lätta att förstå. Som att skjuta ihjäl någon som nyss snodde ens parkeringsplats. Jag hyser stor medkänsla med sådant beteende. Tack och lov att jag inte ägde ett vapen när jag var yngre och lite hetsigare. Nu lever jag i ett land där nästan alla bär vapen och om jag jobbade mig lite på saken, skulle jag nog få tillstånd att bära "a concealed weapon" som det kallas när man får lov att gå runt med en pistol innanför byxlinningen eller i handväskan. En "deputy" som jag pratade med påstod att jag som icke amerikansk medborgare nog "bara" får köpa och inneha jaktvapen, typ hagelgevär, 22 kalibers gevär och liknande. Men jag känner faktiskt polischefen i stan, så jag skulle nog fan få mitt lilla tillstånd. Min freudianska intuition säger mig att enda skälet till att jag inte gått vidare i processen, är att jag inte riktigt litar på mig själv som laglig innehavare av handvapen. Tänk själva. När ni är ute och kör och någon idiot nästan prejar en a

En ny morgonvana har smugit sig på. Starkt kaffe med socker och riktig grädde. Snuskigt gott men helt fel ur varje annan synvinkel. Skit samma. Man måste ju leva lite också. Live a little! Som dom säger i reklamen för Chili-restauranger här i staterna. Jag levde lite inatt också, satt och småpratade med kusinen till sex i morse. Drack festis. Haha. Ingen tvekan om att man passerat 40. Sen var jag ju tvungen att kolla på två avsnitt av Law & Order innan jag kunde gå och lägga mig. Så hela söndagen har gått åt till att sova och vakna. Om en timme börjar jag jobba. Måste ringa två samtal innan dess. Ett till Regan som tydligen ligger på sjukhus igen i North Dakota. Komplikationer efter blindtarmsoperation. Hon har ingen tur den damen. Ett annat samtal till Sverige. Det kommer först. För övrigt är jag Alby Hills evigt tacksam för recept på havrebollar, även om jag inte hunnit prova ännu. Återkommer med recension.

Ibland funderar jag över huruvida man är riktigt klok i huvudet. Nu har jag suttit vid datorn i två timmar och frusit. Det regnar ute, hela huset är utkylt och fuktigt men tror någon att jag reser mig upp och stänger fönstren som står öppna i tre rum här på övervåningen? Nä. Jag sitter kvar och blir kallare och kallare. Strumpor har jag tagit på mig, för de låg under skrivbordet så jag slapp resa mig. Lathet in absurdum. Första lediga dagen på nästan två veckor. Sov löjligt länge, drack kaffe och spelade lite Bejeweled eller vad det heter. åkte med hela familjen ut till TJ Max och lyckades sansa mig och köpte bara en fin stor skål för sex dollar. Hade tänkt köpa en jättefin ängel att hänga upp på väggen, men den tappade jag inne i affären så den gick i tusen bitar. Trodde jag skulle behöva betala 16 dollar, men icke. Serviceandan i det här landet slår allting. Don´t worry, honey, no problem. Alla säger honey. Gulligt. Sen åkte vi till baren (man kan ju inte stanna borta från sin arbets

Det kunde varit vinter nu, med snö och kyla och isande vindar. Istället kvittrar fåglar som inte ens fattat att de borde flugit iväg till varmare trakter för längesen och solen skiner från klarblå himmel och det är sommarvarmt ute. Kan det bero på att Bush fick storstryk och förlorade hela kongressen? Har jobbat som en galning denna veckan, måste komma ikapp med ekonomin och dessutom är Regan i North Dakoa på något skumt mission och lille Rob har börjat jobba på annan restaurang så vi som är kvar får helt enkelt göra fler timmar. Det passar bra, även om varenda led i kroppen säger vila. I morgon ska den få vila, då är jag ledig. Passar bra eftersom kusin med barn kommer över helgen.

Fullmånen lyser och det är två minusgrader ute men ingen snö. Jag har duschat jättelänge efter dubbla pass i barköket och nu bara jag längtar efter att slänga mig i soffan med en kopp the. Ska joba kvällen igen imorgon, men innan dess måste jag ut och hitta födelsedagspresent till moster och sen lite kalas hemma hos henne innan jobbet. Ser på nätet att Sverige har det skoj nu med den regering dom valt. Katastrof för alla sjuka, arbetslösa, nämn en svag grupp så nog fan har dom sett till att det blir svårare att vara den gruppen. Och just de grupperna har som bekant inte råd att spela golf. Men kanske blir det ändring på den saken nu. Tydligen ska golf bli avdragsgillt. Tack för det, snälla Reinfeldt. Nu kan den halvt handikappade sjukpensionären tillbringa sina dagar på golfbanan. Golf är ju inte en särskilt krävande sport om man håller sig på amatörnivå, vill säga. Passar nog de svaga. Här i Altoona, Pennsylvania, USA har vi en enda sak vi talar om just nu. Vi har fått Starbucks i st

Det är så jävla kallt att jag måste leka en lek. Jag leker att jag är en prinsessa som är tillfångatagen av en elak kejsare och han har låst in mig ensam i ett stort, mörkt och kallt hus. Vakterna kommer inte att komma tillbaka förrän på morgonen och nu är det natt och jag måste trotsa kylan och klä av mig och tvätta mig. Sanningen är att jag just gick hem genom tio minusgraders hårda vindar från ett varmt barkök och huset är kallt och jag fryser så jag skakar och jag tänker INTE sätta på värmen för jag har fortfarande luftkonditioneringsapparater i mina fönster och det blåser alltså in iskall luft och inte fan tänker jag elda för kråkorna. Eller chipmunksen eller vilka djur som nu kan tänkas vara utomhus en natt som denna i USA. Det ska börja snöa om en stund. Då ska jag ha duschat klart. Innan vakterna kommer. Haha. Det kostar en MASSA pengar att hålla sitt hus varmt i det här landet. Förra huset vi bodde i var äldre och inte ett dugg gjort sedan det byggdes på 1920-talet. Det här

L yssnar på Desaparecido med Manu Chau och läser bloggar som måste skrivas av en helt ny generation vilsna men begåvade jävlar. Ett nytt språk har ni uppfunnit, roligt, obegripligt, kodat och omtumlande skriver ni om saker som en annan aldrig skulle våga och att man blivit gammal fattar man när man knappt minns hur det var att vara tonåring och spana på killar som alltid var lite äldre eller hur det var att vara tjugo something och festa konstant och ändå orka jobba som en idiot. Då när väldigt lite egentligen var ett problem och varje dag var et nytt äventyr som aldrig tog riktigt slut. Visst minns jag, om jag anstränger mig. Alla fyllor som slutat i galenskap. Sno grävmaskiner med Sanna, planen var att köra Avenyn ner och smasha alla snobbiga uteserveringar. Vi lyckades aldrig starta maskinerna, men ramla ner från dem gick bra. Och gjorde ont. Eller hur våt man blir av att ordna efterfest i fontänen på Järntorget med vin och glas och levande ljus och Nationalteatern på högsta volym

T rot eller ej, men huset är rent! Täcken, lakan, filtar, kläder, allt är tvättat. Sista lasset surrar i torktumlaren nere i källaren. Soporna är utställda så Mr Rightenour kan hämta dem i morgon bitti och köket luktar av Swifter våta mopptrasor, sådana man slänger efter en enda användning. Gammal mat i kylen är slängd och det inkluderar också en del efterlämnad veganmat, men bara sånt som jag inte för mitt liv kommer att använda, typ soyagrädde. Saknar redan lilla gumman och tillbehöret. Det var mysigt att ha dem här. Skulle gärna ha dem här hela tiden. Men jag har en känsla av att de har himla skoj i New York. Det är svårt det här med avstånd. Svårt att flytta till andra sidan jorden och hela tiden sakna de man tycker om. Saknar att bara droppa in på en fika, att få ett ryck och hälsa på någon bara sisådär. Svårast är det med barnen, de hinner växa så mycket, man missar typ allt. Önskar man var stormrik och kunde åka till Sverige en gång i månaden, eller åtminstone en gång i kvartal