Skrift, Själ & Tanke

Nä, vi åkte inte sådan här fin vagn. Himlen såg dock ut ungefär som på tavlan. Hemma i skogen igen efter en långhelg i Stockholm. Körde upp tillsammans med guddotter Caroline och hennes lillasyster Lina. Caroline och Lina, systrar på road trip... Riktig road trip med grym musik och kuddar, bananer och kaffe i bilen. Spotify är en dröm när man kör bil. Inget bråk, inga sura miner om vad som ska spelas. Alla kan välja en låt i taget, search and play. Det blev en blandning av gammal progg, nyaste hiphopen, allra snuskigaste fjortismusiken, hysterisk banjo, dunkande techno, Cornelis.... En hel del stopp på vägen, för kissepauser, godisinköp, mer kaffe och fotograferande. Caroline skulle umgås med sina vänner, så henne såg vi inte mycket av under helgen. Jag och Lina bodde hos Turkish och dotter Olivia på Liljeholmen, femtio meter från vattnet, utsikt över Söders höjder. Det är bedövande vackert i Stockholm, jag måste erkänna det. Vart man än befinner sig känns det som om

Torka aldrig tårar utan handskar. Jonas Gardells nya bok och tv-serie.  Året var 1982, jag gick på gymnasiet. Humanistisk linje, bara tjejer i klassen och så en kille då. Vackre Martin, ensam herre på täppan och som kunde allt från att klä sig stiligt till att luta fisk och som tog oss med in i bögklubbarnas underbara värld. Bacchus, klubben som blev ett andra hem när jag så småningon började jobba på stadens krogar, Bacchus stängde senare än alla andra så dit gick vi restaurangfolk och hånglade in oss bland bögar och flator och annat festsuget fiolk. Ingen annanstans i stan fanns samma stämning, familjärt och glamoröst på samma gång. Transor och fag hags, glitter och paljetter varvat med kostymer och blåställ, musiken alltid fantastisk. Vi dansade. Som vi dansade. Min kompis Anette som följde med en enda gång och försökte omvända alla snygga bögar hon såg och de var alla vackra och hon omvände ingen men vi som såg skådespelet hade en show som hette duga att njuta av. Minns bråken