Skrift, Själ & Tanke

Det sägs att salsa numera gått om ketchup i kampen som det vanligaste tillbehöret till mat i USA. I baren gör vi vår egen. På färska tomater. Inga burkar, inget fusk. Tänkte berätta hur vi gör. Istället för att visa bilder från Angies Baby Shower som jag var på igår, helt enkelt därför att jag inte tog några bilder. Trevligt vardet dock, med massa god mat (naturligtvis, festen var på kusinens restaurang, Altoona Hotel) och trevliga människor. Men som sagt, jag visar hur man gör salsa istället. Först samlar jag allt jag behöver på bordet, det går bra när man jobbar i en restaurang och har stoooora bord. Hemma i mitt kök skulle det vara en annan sak. Jag tar fram tomater, röd lök, gul lök, vårlök, jalapenos, lime, paprikapulver, Campbells tomatjuice (okey, där var en burk, men det beror bara på att dagens ntomater inte har så mycket smak, i synnerhet på vintern - JAG KAN INTE HJÄLPA DET!), vitlöksklyftor, cilantro och lite spiskummin. Sedan skär jag bort den lilla stammen från alla to

Jag har så många minnen, så många fina minnen. Min morbror Lennart, den evige ungkarlen. Bilmekanikern. Sonen som stannade hemma och tog hand om sin mamma, min morbor. Lennart som alltid var snäll och som hade oändligt tålamod med oss barn, i alla fall inför oss. Som inte ens visade någon förvåning när jag dök upp hemma hos honom utan förvarning med ett gäng kompisar. Han satte fram bröd och smör och kalvkorv, en panna kaffe och sen satt vi uppe och spelade kort vid köksbordet halva natten. Nästa morgon stannade vi till vid bageriet, köpte mandelkubbar och smörbullar. La loss båten, tog oss ut på havet för att fiska makrill. Timme efter timme i båten, ibland var någon av Lennarts kompisar med. De drack en öl eller två, vi skrattade, åt mandelkubbar som smulade över blodiga makrillhuven. Vi satt i solen och såg fiskmåsar jaga, turister köra vilse, vi skrattade och sällan har väl livet varit så bra som de där stunderna ute på havet. På kvällen blev det ofta så att Lennart plockade fram g

Jag blir så himla trött ibland. Läser krigsrubrikerna i svenska tidningar, folk förfasar sig, rasar. Spaltmeter efter spaltmeter, klickundersökningar på nätet, vad tycker DU? Och allt handlar om det hemska att Mona Sahlin har en dyr väska. Jag har bara en enda fråga. Vad i helvete spelar det för roll??????? Menar vi allvar när vi fördömer en kvinna för att hon bär runt på en designerväska som kostat 6.000 kronor? Menar journalister allvar när dom jämför kostnaden på väskan med en halv månadslön? (Dom utgår från sig själva och sin bekantskapskrets, det finns människor i Sverige som skulle hävda att sextusen kronor är i stort sett ALLT dom har att leva på under en månad, sjuka till exempel). Varför kan inte Mona Sahlin som har ett hyfsat välbetalt jobb, få lov att lägga sina pengar på vad hon vill. Det gör jag! Och du! Nu tvingas hon försvara sig med att det var en gåva och det kanske är sant, kanske inte. Men det spelar ingen roll, hör ni det? Hon har inte förskingrat statskassan, hon h

Här sitter man och tror att man vet det mesta, och så läser man en text som går ända in i själen och talar om att du visste inget alls. Den som har minsta intresse av det som rör våld mot kvinnor, bara måste läsa den här texten av Per Wirtén . Den är oerhört skrämmande. Och visar ännu en gång att ingen går fri. Det spelar ingen roll om du är svart eller vit, kristen eller muslim, rik eller fattig. Hatet och våldet går igenom alla klasser, över hela världen. Det har bara olika namn. Ta en stund och läs. Jag tror att det är viktigt.

Det kan man undra över, vad som gör en människa glad. Självklart olika för olika människor, men för mig är det ganska mycket. Färger gör mig glad. Färger på blommor, kläder, saker, himlar, väggar. Dofter gör mig glad. Eucalyptus, apelsin, nyklippt gräs, jordgubbar, hav, regn i skog. Ljus gör mig glad. Sol som strilar genom löv, skymningsljus på hösten, levande ljus, gult ljus. Aldrig skarpt, vitt. Barn gör mig glad. Det behöver ingen närmare förklaring. Idag köpte jag mig en tröja som var alldeles fantastiskt blå, en sådan blå som i alla fall jag blir glad av. Den ska jag sova i. Så är jag glad även då! Hittade också fotkrämer (ja, flera, mina fötter kräver mycket kärlek och insmörjning - ni kan prova själv att ha psoriasis under fötterna), de doftar lavendel, citron och salvia. På det viset kan jag bli glad av mina fötter. En gardinstång till vardagsrummet så att jag kan vara lite mer privat, en där jag ska hänga skira tyllgardiner med sepiatoner så att ljuset som strålar in blir vack

Det var då fasligt vad man får jobba bara för att folk lägger sig hemma och spelar sjuka. I alla fall en kollega, vi tror inte ett dugg på att han verkligen är sjuk. Och vi andra får jobba dubbelt. Men nu ska jag ha ledigt i två hela dagar (hoppas jag) och bara njuta av det. Har lust att se Avatar igen eller resa bort, till en strand där det är VARMT och inte grått. Trött på detta nu, det kalla och det gråa. Jag skulle till och med nöja med att sitta på vår uteservering, den som kallas Courtyard, och sippa på en kall drink under stjärnorna. Nu används den bara för att smyga ut i regnet och snön för att ta ett par bloss. Om jag bara orkar ta mig in i duschen så ska jag sedan njuta av sushi framför American Idol. Jaja, skjut mig om ni tycker det är fånigt. Jag gillar den showen. Förresten har jag hela min DVR full med bra shower, jag har inte hunnit kolla! Om jag har kollat så har jag somnat. SOm den senfärdiga månniska jag är, ser jag nu ikapp mig på shower jag missat och som liksom til

Okey. Vete fan vad som hände. Skrev ett långt inlägg på svenska och idiotdatorn översatte texten till vad som skulle föreställa engelska. Gör ett nytt försök nu. Gick med morbror på bio igår, såg Avatar. Och jag älskade den. Om ni liksom jag gillar att släppa alla rationella tankar och istället tycker det är kul att svepas med in i andra världar... då är detta en film för er. Jugge-nick och Anki, ni kommer att älska den. Fattar inte heller varför i hela världen det pratas om att man skulle bli deprimerad av att se den. Tvärtom. Jag blev glad. I mitt nästa liv vill jag vara en av Navi-folket på planeten Pandora, jag vill promenera i skogar med självlysande träd och jag vill vara blå och få rida flygande drakar. Så det så.

Jag gillar detta med USA, detta att man kan få allt hur som helst när som helst, om man bara kan betala. Som färska hallon. På Sams Club får man en stor (okey, ganska stor) kartong med färska hallon för under sju dollar. Dyrt? Ja, men det är chips och godis också. Det spelar ingen roll att hallonen är odlade i drivhus och löjligt perfekta, dom smakar som hallon hos mormor, sådana vi plockade i bergen ovanför mormors hus. Och man kan äta dem till frukost. Solen skiner och jag ska ge mig ut i kylan med moster. Sjukhuset nästa. Jag ska ta blodprov, rutinmässiga, och moster ska låta systrarna röntga hennes lungor, också det rutinmässigt som del av en hälsokontroll. När vi klarat av vår hälsa ska vi sätta oss på Barnes & Noble, bokaffären, med varsin Starbucks, uppkrupna i deras mjuka, stora fåtöljer, och jobba med menyn. Just det, först måste vi få tag i Bill, vår charmige Art Director, och charma til oss en redigeringsbar version av vår meny. Annars blir vi tvungna att läsa skvallerti

Det finns nästan inget bättre när man är törstig än ett glas Lime juice blandat i vatten, i med några isbitar, och drick! Visste ni att man motverkade skörbjugg hos sjömän med just Rose´s Lime Juice-ransoner under senare delan av 1800-talet och början av 1900-talet? C-vitaminer, baby. Och gott.

Tyckte det var dags för lite färg, som ett vårtecken. Fick ett presentkort av kusinen och hans fru i en affär som säljer Vera Bradley-väskor. Fick ju en fin övernattningsväska i julklapp, den har svart botten och vackra färger. Anki köpte en likadan när hon var här och blev så avundsjuk att jag var tvungen att härma henne. Nu idag, för presentkortet, köpte jag mig en handväska modell lite större i glad orange. I alla fall blir jag glad av den! Dessutom har alla väskor från Vera fina mönster på insidan också, så man blir glad av att kolla in i väskan! Jag vet att det är tantvarning på blommiga mönster, men det skiter jag i. Jag är ju 45 nu, så det är okey att vara tant.

Politiskt korrekta tankar när man ser denna bild: Viktigt att bevara rasen, ovanligt djur. Ärliga, inkorrekta tankar från reptilhjärnan då man ser denna bild: VILL HA! VILL HAAAAAAAAAA! SJÄLV!!!! Han heter Wilhelm, vägde 45 gram då han föddes och hans mamma är död. Han bor mellan två stora kassörskebröst på Skansen. Men jag vill att han bor hos mej. Bara mej. Jag och Tamarinden.

Fortfarande storm och snö och isande kyla. Som grädde på moset så kom idag en firma till mitt hus för att kolla värmepannan, min hyresvärd skickar hit dem varje vinter. Och tur var väl det, för det fanns en spricka i pannan och det kan medföra koldioxidförgiftning, så nu har jag ingen värme inatt, pannan är avstängd tills dom får den reparerad, förhoppningsvis imorgon bitti. Gubbarna var dock snälla nog att skicka hit en annan gubbe med tre separata "heaters" som går på el och sen blåser ut massa härlig varm luft. Så det är varmare än vanligt just nu! Vill att kvällarna skulle bli lite mer gästvänliga så vi kan komma iväg på bio och se Avatar. Både moster och morbror vill se. De på jobbet som redan sett den säger att den är otroligt bra, den bästa film dom sett, enligt somliga. I afton blir det film "On Demand" istället. Som att hyra en dvd men man slipper gå ur soffan. Vill se Hangover, jag som ALDRIG väljer komedier annars, vet ej varför, men just denna ska vara a

Det finns bra ideer och mindre bra ideer. En mindre bra ide är att ge sig av från ett varmt restaurangkök för att... plocka blommor! Eller rättare sagt, klippa av en massa järnek i min trädgård, mitt under en snöstorm. Jag ville ju bara göra fint för ett födelsedagsparty vi skulle ha i baren, frun ville fira sin mans 40-årsdag. De har en sexårig son med hjärntumör och har de senaste tre åren mer eller mindre bott på sjukhuset. Nu ville hon ha en, en enda afton med god mat och vänner och lite drinkar. Så jag ville göra fint... Satan, vad ont i fingrarna jag fick. Det är femton minusgrader ute och inte för att det i sig är ett problem, men vindar på upp till femtio sekundmeter gör att det blir - MYCKET KALLARE. Sen skulle man ju hem också. I stormen. Ni som varit här vet att jag inte borde klaga, jag bor kanske 200 meter från baren. Men om man ska gå runt huset så är det nog en 400 meter. Inte heller det mycket att gnälla om. Dock, när jag kom gående på bakgatan så piskade ... inte snö,