Skrift, Själ & Tanke

Varför är regn så jävla blött? I synnerhet visst regn. Jo, allt regn är inte blött. Men visst regn är blötare än annat regn. Så är det bara. Och idag har vi BLÖTT regn i Amerika. Och jag måste diska. Men vill inte. Vill inte. Vill inte. Som en femåring blir jag, som bara inte vill. Vi får se vem som vinner. Den vuxna eller den lilla.

Nu kan Anki komma. Tvättstugan är spindelfri, tusenfotingsfri och musfri. Jag har sopat och fejat och putsat och skurat och gnuggat. Skakat och sprutat och sopat igen och igen. Det är fullbordat. Nu ska jag duscha i ungefär en timme eftersom jag tror att jag såg minst femtio exemplar av alla spindlar jag någonsin sett på bild. Inklusive tarantellor som ju inte normalt bor i Altoona, men i min källare.... tydligen. Om jag ska tro mina ögon alltså. Operation dagsverke är klart. Hann till och med rensa massa ogräs mellan varven. (Okey, jag sopade och allt det där och var femte minut sprang jag ut i trädgården så att alla elaka och ondsinta smådjur hann gömma sig i springor och skrymslen. I trädgården kunde jag röka, andas samt rensa. ) Nu dusch.

Folk tyckte jag var konstig som hade en ödla som husdjur. Tänkte bara visa er vilka djur som bor i mitt hus nu, eller som i alla fall kommer in emellanåt. Nu ska jag gå ner i källaren, använda min specialdammsugare (som inget annat ändamål har) och suga upp alla varelser och deras bo. Sorry, djurvänner. Men vissa av mina kompisar är giftiga. Brown recluse spider, till exempel. Blev biten av en för ett antal år sedan och höll på att förlora både ben och liv. Så det är djungelns lag som råder. Jag eller dom. Jag väljer jag. Och den som känner mig det minsta lilla vet hur OERHÖRT hemskt det är för mig att rensa ut insekter och spindlar. Jag tar på skor, täcker hår, heltäckande kläder... och en rejäl klunk vodka. And down we go... Allt för Anki.

Ni har nog sett den, men om inte... NJUT!

Jag vet. Har inte blivit så mycket bloggat det senaste. För det första har jag jobbat en hel massa. Sen är det roligare att vara utomhus på sommaren. Och för det tredje har jag sänkt min kortison-dos och det får till följd att jag blir hemskt sömnig. Hela tiden. Fatigue, som det kallas på läkarspråk. Men det rättar till sig efter ett tag, även om jag just nu helst sover så fort jag får chansen. Idag är jag ledig och sitter på verandan och gör lite jobb vid datorn. Fyller i priser från olika leverantörer på alla produkter vi använder i baren. Jättekul! Not. Men det måste göras. I övrigt har det regnat en hel del, bland annat i sovrummet. Kusinen med alla barnen kommer i morgon för att tillbringa helgen här och med sig har de en hund! Med arbetsnamnet Smokey. Ska bli spännande. på jobbet är det varmt, mycket varmt och upptaget, mycket upptaget. Inte en lugn stund. Benet läker, sakta men säkert, hoppas fortfarande slippa skinntransplantation. Men det tar tid! Kanske går det lite fortare m

Havet... och sanden... och familjen... Vi hade det underbart i Ocean City och det var INTE så himla skoj att komma tillbaka till jobbet. Hjärnan var liksom på semester. Fortfarande. För den som inte vet så ligger Ocean City i Maryland (det finns fler, i andra stater) men det är denna alla från Altoona åker till. Fem och en halv timmes bilkörning. Javisst, det är turistigt, massor med hotell och lägenheter att hyra, restauranger så långt ögat när, souvenirbutiker och omöjligt att hitta en osthyvel. Men stranden, mina vänner, är oändlig.

Hemma i huset efter en vecka vid Atlantens oändliga sandstränder. Det gjorde inget att jag inte kunde bada, jag gick längs stranden och fick vatten på fätterna, vatten som färdats hela vägen över det stora havet som skiljer mig från dem jag saknar i Sverige. Veckan har varit underbar, fantastisk, avkopplande och rolig. Ville inte åka hem. Men nu är jag hemma och behöver packa upp så jag ska inte skriva så mycket mer. Återkommer senare med lite bilder från strand och minigolf och krabbor.

Nyduschad och allt inpackat i bilen, förutom kylvaror... Ska snart ner till baren en sväng och reta alla med hur skönt det ska bli att vara på stranden. Men först vill jag sprida en nyhet. Allra sötaste doktor Roberto Gonzales, min alldeles egna plastikkirurg, visste något som inte NÅGON av alla min aspecialistdoktorer verkar ha vetat. Inte ens sköterskorna på sårkliniken visste, och dom är ta mig fan experter. Vad visste dom inte? Jo, att en hästdos A-vitamin om dagen i några veckor, tar bort större delen av den effekt kortison har när det gäller läkandet av sår. Alltså, kortisonet gör att man läker MYCKET sämre. Och denna effekt suddas alltså nästan helt ut av A-vitamin för tre dollar. Ska ärligt säga att jag inte riktigt trodde på honom, men eftersom lite vitaminer knappast kan ha ihjäl en, så tänkte jag prova. Och skåda miraklet. Tog bort bandaget nu inna jag duschade och det läker bra som fan! Okey, inte alltihopa men hälften är nästan helt läkt, jag ser en stoooor skillnad sedan

Inatt drar vi till Ocean City i Maryland, ute vid kusten. Sju dagar och sju nätter med sand och vågor och havsluft och massa lek. Kan inte bada på grund av mitt ben, men jag kan bygga sandslott och lyssna på vågorna och läsa böcker och leka med barnen. Det ska bli roligast av allt. Alla kusinerna på ett och samma ställe i en hel vecka. Både vi stora kusiner och de små. Okey, alla är det ju inte, men en hel del! Benet verkar läka enligt min snälle mexikanske plastikkirurg. Men som sagt, bad blir det inte tal om. Saknar familjen Hellström men vet ju att vi snart ses igen och jag hoppas att dom hade en bra semester. Jag och ena kusinen ska jobba på det där med skola i Altoona för tonåringen. Så att hon och jag kan jaga cowboys nästa år. Vet ej om vi kommer att ha internet vid stranden så det kanske blir tyst här ett tag. Men om vi har uppkoppling ska jag sitta om kvällarna ute på en av alla våra balkonger och tala om för er exakt hur underbart det är.