Skrift, Själ & Tanke

Nä, vi åkte inte sådan här fin vagn. Himlen såg dock ut ungefär som på tavlan. Hemma i skogen igen efter en långhelg i Stockholm. Körde upp tillsammans med guddotter Caroline och hennes lillasyster Lina. Caroline och Lina, systrar på road trip... Riktig road trip med grym musik och kuddar, bananer och kaffe i bilen. Spotify är en dröm när man kör bil. Inget bråk, inga sura miner om vad som ska spelas. Alla kan välja en låt i taget, search and play. Det blev en blandning av gammal progg, nyaste hiphopen, allra snuskigaste fjortismusiken, hysterisk banjo, dunkande techno, Cornelis.... En hel del stopp på vägen, för kissepauser, godisinköp, mer kaffe och fotograferande. Caroline skulle umgås med sina vänner, så henne såg vi inte mycket av under helgen. Jag och Lina bodde hos Turkish och dotter Olivia på Liljeholmen, femtio meter från vattnet, utsikt över Söders höjder. Det är bedövande vackert i Stockholm, jag måste erkänna det. Vart man än befinner sig känns det som om

Torka aldrig tårar utan handskar. Jonas Gardells nya bok och tv-serie.  Året var 1982, jag gick på gymnasiet. Humanistisk linje, bara tjejer i klassen och så en kille då. Vackre Martin, ensam herre på täppan och som kunde allt från att klä sig stiligt till att luta fisk och som tog oss med in i bögklubbarnas underbara värld. Bacchus, klubben som blev ett andra hem när jag så småningon började jobba på stadens krogar, Bacchus stängde senare än alla andra så dit gick vi restaurangfolk och hånglade in oss bland bögar och flator och annat festsuget fiolk. Ingen annanstans i stan fanns samma stämning, familjärt och glamoröst på samma gång. Transor och fag hags, glitter och paljetter varvat med kostymer och blåställ, musiken alltid fantastisk. Vi dansade. Som vi dansade. Min kompis Anette som följde med en enda gång och försökte omvända alla snygga bögar hon såg och de var alla vackra och hon omvände ingen men vi som såg skådespelet hade en show som hette duga att njuta av. Minns bråken

Det här är en bild på Anki när hon var liten. Tror jag i alla fall. Antingen har jag drabbats av afasi, demens och teknisk kollaps. Eller så har Blogspot blivit väldigt komplicerat. Det har tagit mig många timmar om natten att försöka fundera ut varför jag inte kan skriva nya inlägg... När jag lyckats har det mest varit av en slump. Nu tror jag mig ha kommit på det! Tydligen kan man inte längre vara inloggad på två olika g-mailkonton samtidigt... Heeeelt idiotiskt. Det betyder att jag måste logga ut från mitt jobbkonto för att komma åt privat mail eller bloggen. Hoppas nu att det här är lösningen, även om jag uindrar hur programmerarna tänkt - bord einte tekniken gå framåt istället för bakåt? När det gäller True Blood så har jag betat av tre säsonger nu och har redan lite separationsångest. Det finns ju bara en full säsong kvar! Varje karaktär blir mer och mer intressant. Efter det får det bli Sopranos och The Killing (en viss Majsan har tipsat om denna serie, även den med sve

En del har redan förstått det här med True Blood. Somliga av mina vänner har förstått det för länge sedan, de flesta faktiskt. Jag har upptäckt det alldeles nyligen och hoppsan, det var inget bra alls. Nu är jag tvungen att ge mig själv uppesittarförbud. Efter midnatt får jag inte titta på TV alls. Då måste jag gå och lägga mig. Har hunnit med första och andra säsongen, är ett  par avsntt in i tredje och vill egentligen att det ska finnas tio säsonger. Favorit än så länge? Lafayette. han är... sassy. Sedan är ju inte svensken fel, Eric alltså. Han kan droppa förbi och bita till när han vill. Porr för tanter? Jo, det är det nog. Jag kunde ha varit utan den där sexscenen när Bill vrider runt nacken på sin gamla flamma - jag vet att det är på film och att hon är vampyr och att hon gillar det men ändå...;(. Haft några underbara lediga dagar med mycket hjälp här hemma av fjortis nummer ett, av mamma, Rolf, fjortisens föräldrar och hej och hå, vad det har gått undan. Nu är alla kartonge

Ibland tror jag att vädret helt och hållet styrs av de behov just jag har. Inte de behov jag VILL bejaka, som att ligga på sängen och läsa eller bara strosa runt i skogen och titta på knotiga rötter och små grodor som skuttar eller behovet av att se klart alla säsonger av True Blood så att jag kan börja med Sopranos... Nej, jag pratar om de verkliga behoven. De som kommer från Luther. Jaså, ni trodde att han var död och begraven och det må vara sant men han styr då mitt liv i allra högsta grad från sitt moln däruppe vid faderns högra sida. Lina & Jennifer, mina favorit-fjortisar, arbetar med min trädgård. Behoven av att få packat upp alla kartonger som står i garaget. Behovet av att måla klart sovrummet trots att det nu står en orubbligt tung chiffonjé upptryckt mot den vägg som ska målas (nä, jag har inga problem med att vänta och göra saker i rätt ordning, inte alls), behovet av att sortera alla handdukar, lakan, örngott (jag trodde att jag hade brist på örngott - veckans s

Det här inlägget har absolut inget med vin att göra. Tvärtom. Dagens drycker har pendlat mellan ICA:s billiga men förföriskt goda energidryck via Coca Cola till kaffe (svart) och stora mängder kranvatten. Eftersom jag nu bor ute i de svenska urskogarna med en tomt på 2 hektar, varav en hel del är ren skogsmark men mycket är ytor som måste hållas röjda och klippta, finns en hel del trädgårdsarbete att göra, arbeta jag inte klarar av själv. Det är då jag använder mig av barnarbetare. Barnarbete har flera fördelar. Barn är gratis, eventuellt får man ge dem mat och dryck så att de inte svimmar. De är små nog att komma åt i trånga utrymmen. De har inga arbetsskador. Än. De arbetar flitigt och villigt och bryr sig inte om att kräva skyddsutrustning i form av hörselkåpor, skyddsglasögon, arbetsbyxor med mera. Dessutom orkar de mycket mer än vuxna. Jag hade två underbara unga damer till min hjälp - Lina och Jennifer. Fjorton år gamla. Fjortisar! De har kört bensindriven trimmer/röjsåg sa

Riktigt länge sedan var det. Bloggen har varit på semester, en långresa. Själv har jag varit i Gråbo, flyttat hem till The Old Country och nu, slutligen, skaffat mig ett. Nytt hem, ett hus i paradiset. Om jag nu lyckas slita mig från annat som stäör, så som arbete och socialt liv, så ska jag se om bloggen orkar återkomma. Den lär vilja prata om huset. Skogen. Djuren. Politik. Skvaller. Blommor. Kaffe. Och annat livsviktigt. Skulle lägga upp en bild här, från paradiset, men tydligen har utvecklingen gått fram med sådan fart att jag inte hunnit med, eller så fungerar t inte som det borde eftersom jag sitter med ännu en av Guds gåvor, en iPad. Jaja, Gud fick göra en version 2.0 av människan också. Den han kallade för kvinna. Nu -sömn.