Skrift, Själ & Tanke

Fan, rent ut sagt. Bloggade jämt förr. Ofta och länge och om precis allt möjligt. Säkert helt ointressant för de flesta men så var ju det mesta tänkt att skildra vardagen för familj och vänner som fanns kvar i Sverige när jag levde i USA. Min mamma GILLAR faktiskt att läsa om ny väska jag köpt eller hur förbannad jag hade varit på någon kollega. Hon och andra gillade bilder på min trädgård, som den här när jag skaffat mig en kolibrimatare med nektar i. Inser just nu att jag måste måla en blå dörr igen, likadan som den mamma målade åt mig i USA. Den är ju kvar där. Ännu mer gillade folk i allmänhet om man skrev om politik, själ, drama, lite längre texter. Lärde känna många som jag än idag har kontakt med trots att vi aldrig mötts IRL. Jagade aldrig läsare, varför skulle jag? En blogg är ju bara en sorts anteckningsbok på nätet som är mer eller mindre tillgänglig, ofta lite dagboksform, nu har det förvandlats till någon sorts hybrid av personlig hemsida till livsstil. För mig var det b...

Sommar på min skogsveranda. Sommaren får gärna återkomma, snarast. Skurade bordet igår med högtryck. Redo! Jo, jag är obegripligt korkad eftersom jag inte kunnat blogga på grund av att jag inte hittat ett sätt att nå "nytt inlägg".  Layouten på Blogspot var tydligen för avancerad för mig eftersom hela raden med inloggning försvann. Får väl se om det ens hjälper att nu ha hittat rätt (det berodde inte enbart på dumhet, jag var dessutom inloggad på jobbadressen på jobbdatorn och G-mail har vissa svårigheter att växla mellan olika konton så det är inte helt och hållet mitt fel. Jag skyller på Google. Sitter på jobbet och svär över internetuppkoppling som min chef bestämt hävdar beror på att min Mac-dator krånglar och jag hävdar att det ändå inte borde bli sådana problem med uppkopplingen. Olösligt verkar det vara. Ibland tror jag det var bättre förr, men det är ju inte sant. Penna och papper eller skrivmaskin skulle aldrig kunna ersätta vad vi kan göra idag - men nog fan...