Kyrkor och kokain i huvudstaden

Nä, vi åkte inte sådan här fin vagn. Himlen såg dock ut ungefär som på tavlan.

Hemma i skogen igen efter en långhelg i Stockholm.

Körde upp tillsammans med guddotter Caroline och hennes lillasyster Lina.

Caroline och Lina, systrar på road trip...

Riktig road trip med grym musik och kuddar, bananer och kaffe i bilen. Spotify är en dröm när man kör bil. Inget bråk, inga sura miner om vad som ska spelas. Alla kan välja en låt i taget, search and play. Det blev en blandning av gammal progg, nyaste hiphopen, allra snuskigaste fjortismusiken, hysterisk banjo, dunkande techno, Cornelis.... En hel del stopp på vägen, för kissepauser, godisinköp, mer kaffe och fotograferande.

Caroline skulle umgås med sina vänner, så henne såg vi inte mycket av under helgen. Jag och Lina bodde hos Turkish och dotter Olivia på Liljeholmen, femtio meter från vattnet, utsikt över Söders höjder. Det är bedövande vackert i Stockholm, jag måste erkänna det. Vart man än befinner sig känns det som om man är nära vattnet. Vi kom upp rätt sent så fredagkvällen blev mest mys och mackor i soffan. Meningen var väl att somna i tid och gissa hur bra det gick. Jo, för de andra gick det ganska bra, sämre för mig. Tycker alltid att det är för mysigt att vara uppe ensam, medans alla sover.

Olivia får sitt knä omlindat efter att det hoppat ur led. Brasiliansk Jiu Jitsu!

Tack vare Turkish och hans list (som grundar sig på erfarenhet) fick jag ändå pallrat mig upp så att jag och Lina kunde följa med Olivia på hennes träning. Brasiliansk Jiu Jitsu. Hon har tränat sedan hon var fyra år - oj så imponerande det var. Två timmars träning, ett gäng tjejer där Olivia nog var den yngsta med sina 12 år, de äldsta i trettioårsåldern. Söta, rara tjejer som det skulle vara livsfarligt att ge sig på en mörk kväll. Träningen avslutades med matcher och Olivia gjorde världens snyggaste återhämtning, från att ha legat underst fick hon vänt på hela situationen och satt slutligen på topp med ett bra grepp på sin motståndare - matchen bröts och stackarn föll ihop på golvet. Knät ur led, lite grann i alla fall. Som tur var är en av de äldre tjejerna (tränarna) utbildad sjukgymnast, en annan läkare, så de trollade fram bindor att snurra kring knät och först fick de Olivia att göra rätt rörelser så att knät hoppade tillbaka där det skulle vara. Kan säga att det är en tuff tjej - hon tränar den här kampsorten minst två dagar i veckan, tre dagar tränar hon gymnastik på hög nivå. Imponerande!

Olivia tröttnar på att bältet ramlar av och testar om det är bättre som turban...;)

Jag blev lite rädd att hon inte skulle kunna gå efter skadan, men efter en dusch hemma i lägenheten så var hon redo att ge sig ut igen. Vi gav oss in till Östermalm, till Trefaldighetskyrkan som metodisterna varit vänliga nog att låna ut till ett evenemang anordnat av CA. Cocaine Anonymous. Inte lika välkända kanske som sina systerorganisationer AA (för alkoholister) eller NA (narkomaner i stort) men en grupp som växer snabbt och som är framgångsrika i sitt arbete att hjälpa människor ut ur missbruk av kokain och andra substanser - till och med socker! Dagen till är fanns en grupp från England där, de talade och delade med sig av sina erfarenheter och det är sanslöst modigt att våga berätta om sitt liv som ofta varit så förnedrande och trasigt. Med humor, smärta, skratt, gråt och uppriktighet fick vi lyssna till både män och kvinnor som lät oss dela livserfarenheter som ingen borde behöva uppleva. De allra flesta har missbrukat olika droger - samt alkohol. De från England har ofta fastnat på Crack, något som vi varit förskonade från i Sverige men som nu börjar komma in i landet. Gud hjälpe oss när den drogen blir vanlig.

Det här är historia. Wayne Gretsky har SPELAT i den här tröjan.
Turkish äger den och jag lyckades inte sno den.

CA arbetar efter tolvstegsprogrammet. Hjälp till självhjälp. Inga statliga bidrag, allt bygger på att de som blivit hjälpta fortsätter att hjälpa andra. Man får en sponsor som stöttar, sponsorn har själv alltid gått igenom samma eller liknande problem. Hos sponsorn får man råd, man kan ringa mitt i natten om allt blir för jobbigt. Mötena är viktiga, vissa går på möten i stort sett varje dag. Vart du än reser i världen finns möten att gå på. Alla är anonyma, det som sägs på mötena stannar där - i hjärtat på dem som är med, som de uttrycker det. Många känner igen varandra, de har knarkat tillsammans, jobbat ihop, festat, gått på klubbar... Kokain är ju en dyr drog, det är inte alla som ens skulle ha råd att börja missbruka den. Därför skiljer sig CA en del från till exempel NA. Deltagarna är välklädda, socialt begåvade, ofta välutbildade och social välanpassade - eller har åtminstone varit tills dess att drogen tagit över allt. Vi fick höra historier från människor som knarkat upp en halv miljon pund på kort tid. Måste säga att jag är full av beundran inför dessa människor som lyckats ta sig ur ett tungt missbruk och som gottgör så mycket de kan genom att hjälpa andra. Det är modigt och kräver att man konfronterar sina egna demoner - och vad man än tycker om metoderna så är det här ett system som uppenbarligen fungerar bättre än nästan allt annat.

Just den här dagen var vänner och anhöriga inbjudna, man ville både visa upp verksamheten men också samla in pengar till ett arrangemang nästa år då ett par behandlingshem ska bjudas in. Därför hade man en auktion där bland annat t-tröjor, pennor, böcker och annat från CA runtom i världen auktionerades ut. Ganska rolig auktion där folk tävlade om att betala mest för grejens - givetvis orimliga priser på t-tröjor när de gick för tusenlappar, men alla visste ju att det var detsamma som att skänka pengar - och som någon sade: De flesta i rummet hade spenderat långt mycket mer pengar än så på kokain under en vanlig fredagskväll...

Olivia och Lina. Smarta, vackra och roliga!

Dagen blev lång, särskilt för tonåringarna som i och för sig var intresserade men de tyckte det var svårt att förstå de brittiska talarna - ungar idag är vana vid amerikansk engelska... Helgens citat kom på tunnelbanan:
- "Ja, vi tänker då ALDRIG börja knarka, för då måste man sitta på sådana här långa möten efteråt och det har vi INGEN lust med...".
Kanske verkar konstigt att ta med tonåringar på föreläsningar om kokain, men det skadar inte att de får lära sig även om saker som är svåra - alla kommer förr eller senare i kontakt med droger på ena eller andra viset, som missbrukare eller anhörig, och jag tror det är viktigt att veta att det finns vägar ut. Och att det inte är en vacker värld, den där missbrukarna lever, även om man nästan kan tro det i filmer och massmedia. Särskilt kokain skildras ofta med ett glamoröst skimmer. Katastrof.

Jag tog med mig tjejerna hem efteråt, de fick käka på McDonalds och jag tog med en god pizza. Underbar kvällspromenad längs med kajen, Liljeholmen är ett område jag liksom missat även när jag bodde i Stockholm ett tag. Otroligt fint, de har byggt badbryggor och bryggor där man kan stå och fiska!

St Göran och draken. Storkyrkan. Innehåller reliker, skelettdelar, från fyra helgon!

Som vanligt var det jättekul att bara prata med tjejerna, jag häpnar varje gång inför hur smarta de är, tolv och fjorton år gamla och jag kan lova att jag inte var hälften så smart när jag var i den åldern. Det blev uppesittarkväll med prat och dagen efter fick vi klartecken att stanna en extra natt!

Ut på sightseeing i Stockholm! Vaktavbyte på slottet, snabbtitt i Slottskyrkan innan de stängde, ett par timmar i Storkyrkan där vi häpnade inför allt det vackra, morbida, gamla, fantastiska... Måste börja besöka fler kyrkor, det får bli vinterns projekt! Ska beta av dem i och omkring Göteborg till att börja med.

Gamla Stan fick sig en rejäl rundvandring också. Lika mysigt varje gång och vi hade tyr, solen sken på oss ända tills vi var klara. Som på beställning kom regnet när vi kom tillbaka till bilen som vi parkerat i Slottsbacken. Lite shopping vid Stureplan var ju nödvändigt, det fattar ju alla... Jag höll mig dock, köpte inte en endaste grej! Lina fick handlat lite snygga saker.

Tårtor på Stureplansgallerian. Man blev inte alls sugen.... Jodå, men vi höll oss och köpte ingen!

Perfekt avslutning på helgen blev hemmakväll med god mat och Solsidan - mer avslappnat än så blir det inte. Hemresan var lika fylld av musik som ditresan och nu vill jag ut på road trips ofta, ofta...

Nästa gång får det bli söderöver. Helsingborg, Lund, Malmö?