Sommar och sorg


Jag vet. Har inte blivit så mycket bloggat det senaste. För det första har jag jobbat en hel massa. Sen är det roligare att vara utomhus på sommaren. Och för det tredje har jag sänkt min kortison-dos och det får till följd att jag blir hemskt sömnig. Hela tiden. Fatigue, som det kallas på läkarspråk. Men det rättar till sig efter ett tag, även om jag just nu helst sover så fort jag får chansen.

Idag är jag ledig och sitter på verandan och gör lite jobb vid datorn. Fyller i priser från olika leverantörer på alla produkter vi använder i baren. Jättekul! Not. Men det måste göras.

I övrigt har det regnat en hel del, bland annat i sovrummet. Kusinen med alla barnen kommer i morgon för att tillbringa helgen här och med sig har de en hund! Med arbetsnamnet Smokey. Ska bli spännande. på jobbet är det varmt, mycket varmt och upptaget, mycket upptaget. Inte en lugn stund. Benet läker, sakta men säkert, hoppas fortfarande slippa skinntransplantation. Men det tar tid! Kanske går det lite fortare med mindre kortison i kroppen.

Sorgset var det på jobbet igår. Shane hette en kille som jobbade i köket för ett par år sedan. Först hans bror, Shawn, urtrevlig kille som hade lite trubbel med piller och sånt just då men som vi alla tyckte så mycket om. Shawn bor nu i Alaska, har tagit sig ifrån alla problem, utbildat sig till barnpsykolog. Lillebror Shane hade mest problem med att han blev pappa tidigt och han oroade sig mycket för sin lilla dotter. I går morse dog Shane, 24 år gammal. Ingen vet varför ännu, en hjärtattack sägs det. Otroligt sorgset, hans syster Shannon jobbar hos os denna sommar som servitris och man får nog leta efter en finare familj. Tungt att tänka på. Som jag minns Shane, är som han såg ut för en månad sen när han var inne och tog en öl i baren. Alltid glad, ofta i sin favorittröja, en färgglad hippietröja i batik, ni vet - skrikiga neonfärger och med Grateful Dead på bröstet. Hur hans ögon lyste upp när han pratade om sin dotter Bella. Hans sjuka skämt, hans skratt. Och nu är han död.
Vila i frid, lille Shane.

Kommentarer

  1. Trevligt att höra att du mår hyfsat bra och att benet läker fint. Mindre trevligt att du förlorat en vän, det var inte roligt att höra. Jag beklagar sorgen. Kram Mikaela
    P.S Hälsa Lillan och Terri från hela familjen.

    SvaraRadera
  2. Jag träffade aldrig Shane men däremot storebror Shawn, som jag tyckte mycket om. Hjälpsam är det första jag tänker på . Så synd om honom och familjen! Hoppas Shawn klarar en sån sak utan att ramla ner i hålet igen.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Recept på syltefläsk

FB och Instagram dödade bloggen.

Obegripligt korkad