Eld och kanelbullar

Det har inte blivit så mycket bloggat i veckan. Fullt upp med jobb och bokläsande och ogräsrensande och inhandlande av ved, eldstad, stolar och annat. Sedan ska ju skiten skruvas ihop också, fint blev i alla fall resultatet. Jag tror aldrig i mitt liv att jag tillbringat såhär mycket tid med att INTE se på TV. Faktum är att jag vill ut på verandan så fort jag vaknar, jag vill hem från jobbet fort så att jag kan vara i trädgården och varje kväll hamnar jag härute på verandan igen tills det nästan är morgon. Varje natt försöker jag se mina inspelade prorgram innan jag går upp och lägger mig men jag tröttnar ganska fort. Jag har en känsla av att grannarna på gatan kallar mig för en konstig kärring som sitter ute dygnet runt.

Eldstad ja, mysigt som bara den att sitta vid om kvällen. Vad är det som fascinerar oss så med eld? Bara att sitta och se in i elden, att höra knastrandet. Tankarna flyger vilt, många pratar mindre och mindre ju längre de sitter, samtalen halkar gärna in på saker som är viktigare än shopping och jobbskvaller. Det måste vara något från urtiden, en arkaisk samlingspunkt, att samlas kring det inget annat djur bemästrat. I veckan ska jag ge mig ut i skogen och samla ved. Morbror är snäll och ger mig en hel del från verkstaden som hans kusin har, men jag ska samla på mig ett lager nu, i källaren.

Till mamma kan jag tala om att jag frågat Adanm, Coreys fästman som är trädgårdsmästare, om man kan flytta den japanska blodlönnen och det tror han. Han gör det gärna dessutom så vi ska kolla på det i höst.

Nu kunde jag ju ha lagt upp fina bilder från trädgården och så, men jag ORKAR INTE sitta och vända på alla bilderna just nu så det får vänta. Tror att det är dags för kanelbulle och ett glas mjölk... Jo, jag bakade den  hel dag i veckan också. Haha, jag min idiot glömde bort att man inte ska baka maräng när det är fukitigt väder. Gissa hur bra det gick? Just det, ingen mockatårta denna veckan. Men en helvetes massa kanelbullar.