Bättrre och bättre dag för dag...
Okey, detta blir lite virrigt. Det här blogginlägget skrevs och sedan glömde jag visst bort att publicera. Så det är lite gammalt. Orkar inte skriva om allt, så läs om ni vill och sedan skriver jag ett nyare, mer uppdaterat.
Tystnad på bloggen... sorry. Vill bara rapportera om nu någon är intresserad - mamma mår bättre och bättre för var dag, det har varit en hemsk pärs för henne med alldeles för många och för allvarliga komplikationer men nu är det på väg åt rätt håll. Hon ligger fortfarande inlagd såklart. Själv är jag också inlagd, men hemma på permission för första gången på snart tre veckor! Såååå skönt. Njuter av att tvätta, skura golv med såpa, diska, laga mat... Strax ska jag laga till två goda soppor, en ostig med potatis och bacon, en annan Chicken Noodle. Det gäller att föda modern nu, hon har knappt ätit på tre veckor så hon måste gödas med favoritmat! Fick henne att äta både wienerbröd och vindruvor idag, det går framåt!
Egna hälsan håller massa doktorer på att undersöka, min gamla vanliga sjukdom Takayasu är aktiv som bara fan, så mycket vet jag, så igår startade jag med en kur Methotrexate som är en sorts cellgift. Doktorerna ska väl lägga till en biologisk TNF-alfa hämmare så småningom (kul medicin som görs på mänskligt DNA och som måste injiceras, antingen dagligen av en själv eller månadsvis via dropp på sjukhus). Dom måste först undersöka mitt hjärta dock för det är visst nån vajsing där också, som Bohuslänningarna skulle uttrycka det.
Har redan gjort arbetsprov och datortomografi, nästa vecka ska jag antagligen göra en så kallad PET scan. Då sprutar dom in en sorts socker i blodet tillsammans med radioaktiva isotoper. Inflammationer gillar socker så sockerlösningen kommer att fastna i kärlen just där inflammationsprocessen härjar. Via dyra appparater kan de sedan ta bilder som visar lysande partier i massa glada färger där det radioaktiva sockret fastnat. Det kommer förhoppningsvis att visa både Takayasu-aktiviteten och eventuella skador den orsakat, samt kranskärl i hjärtat. Kärlröntgen är väl på tapeten, men eftersom min aorta är inflammerad så är det liiiiite knivigt att köra in katetrar där. Så dom funderar och diskuterar, bland annat på något dom kallar "knep-ronder". Tänk er House på TV... med specialister som diskuterar komplicerade fall. Det är jag, det.
Själv håller jag på att få pippi, jag känner mig ju inte sjuk! Fick två påsar blod för drygt en vecka sedan och mår bra! Ja, okey... inte om jag går ut när det är svinkallt eller om jag försöker mig på att springa och såna grejer. Men annars så! Det har blivit MYCKET promenerande fram och tillbaka i sjukhuskorridorer och kulvertar. Har tvungat till mig tillstånd att hälsa på mamma varje dag, gjorde klart för dem att det inte riktigt var en förhandlingsfråga. Jag skulle ge mig av vare sig de tillät det eller ej. Så nu får jag!
Första veckan bara smet jag. Utan tillstånd. Ljög och sade att jag skulle ta emot besök med barn i cafeterian. Sedan åkte jag till Andra sjukhuset och hälsade på mamma. Om inte annat så skyddade jag ansvarig personal på detta vis, skulle något ha hänt mig så fanns inte en chans att någon skugga skulle falla på dem. Stort tack till allal vänner och familjemdlemmar som hjölpte mig genom att ge mig alibi, som kom och hämtade och lämnade och körde mig på alla upptänkliga och olämpliga tider - trots familjer och egna företag och hektiskt liv.
Tystnad på bloggen... sorry. Vill bara rapportera om nu någon är intresserad - mamma mår bättre och bättre för var dag, det har varit en hemsk pärs för henne med alldeles för många och för allvarliga komplikationer men nu är det på väg åt rätt håll. Hon ligger fortfarande inlagd såklart. Själv är jag också inlagd, men hemma på permission för första gången på snart tre veckor! Såååå skönt. Njuter av att tvätta, skura golv med såpa, diska, laga mat... Strax ska jag laga till två goda soppor, en ostig med potatis och bacon, en annan Chicken Noodle. Det gäller att föda modern nu, hon har knappt ätit på tre veckor så hon måste gödas med favoritmat! Fick henne att äta både wienerbröd och vindruvor idag, det går framåt!
Egna hälsan håller massa doktorer på att undersöka, min gamla vanliga sjukdom Takayasu är aktiv som bara fan, så mycket vet jag, så igår startade jag med en kur Methotrexate som är en sorts cellgift. Doktorerna ska väl lägga till en biologisk TNF-alfa hämmare så småningom (kul medicin som görs på mänskligt DNA och som måste injiceras, antingen dagligen av en själv eller månadsvis via dropp på sjukhus). Dom måste först undersöka mitt hjärta dock för det är visst nån vajsing där också, som Bohuslänningarna skulle uttrycka det.
Har redan gjort arbetsprov och datortomografi, nästa vecka ska jag antagligen göra en så kallad PET scan. Då sprutar dom in en sorts socker i blodet tillsammans med radioaktiva isotoper. Inflammationer gillar socker så sockerlösningen kommer att fastna i kärlen just där inflammationsprocessen härjar. Via dyra appparater kan de sedan ta bilder som visar lysande partier i massa glada färger där det radioaktiva sockret fastnat. Det kommer förhoppningsvis att visa både Takayasu-aktiviteten och eventuella skador den orsakat, samt kranskärl i hjärtat. Kärlröntgen är väl på tapeten, men eftersom min aorta är inflammerad så är det liiiiite knivigt att köra in katetrar där. Så dom funderar och diskuterar, bland annat på något dom kallar "knep-ronder". Tänk er House på TV... med specialister som diskuterar komplicerade fall. Det är jag, det.
Själv håller jag på att få pippi, jag känner mig ju inte sjuk! Fick två påsar blod för drygt en vecka sedan och mår bra! Ja, okey... inte om jag går ut när det är svinkallt eller om jag försöker mig på att springa och såna grejer. Men annars så! Det har blivit MYCKET promenerande fram och tillbaka i sjukhuskorridorer och kulvertar. Har tvungat till mig tillstånd att hälsa på mamma varje dag, gjorde klart för dem att det inte riktigt var en förhandlingsfråga. Jag skulle ge mig av vare sig de tillät det eller ej. Så nu får jag!
Första veckan bara smet jag. Utan tillstånd. Ljög och sade att jag skulle ta emot besök med barn i cafeterian. Sedan åkte jag till Andra sjukhuset och hälsade på mamma. Om inte annat så skyddade jag ansvarig personal på detta vis, skulle något ha hänt mig så fanns inte en chans att någon skugga skulle falla på dem. Stort tack till allal vänner och familjemdlemmar som hjölpte mig genom att ge mig alibi, som kom och hämtade och lämnade och körde mig på alla upptänkliga och olämpliga tider - trots familjer och egna företag och hektiskt liv.
Kommentarer
Skicka en kommentar