Ibland tror jag att vädret helt och hållet styrs av de behov just jag har. Inte de behov jag VILL bejaka, som att ligga på sängen och läsa eller bara strosa runt i skogen och titta på knotiga rötter och små grodor som skuttar eller behovet av att se klart alla säsonger av True Blood så att jag kan börja med Sopranos... Nej, jag pratar om de verkliga behoven. De som kommer från Luther. Jaså, ni trodde att han var död och begraven och det må vara sant men han styr då mitt liv i allra högsta grad från sitt moln däruppe vid faderns högra sida.
 |
| Lina & Jennifer, mina favorit-fjortisar, arbetar med min trädgård. |
Behoven av att få packat upp alla kartonger som står i garaget. Behovet av att måla klart sovrummet trots att det nu står en orubbligt tung chiffonjé upptryckt mot den vägg som ska målas (nä, jag har inga problem med att vänta och göra saker i rätt ordning, inte alls), behovet av att sortera alla handdukar, lakan, örngott (jag trodde att jag hade brist på örngott - veckans skämt, jag kan öppna hotell), kläder, kläder, kläder, behovet av att packa upp alla böcker (och helst skaffa fler bokhyllor innan dess, funderar dock på att köra en sorts modern shabby woodsy-lösning och stapla dem snyggt på golvet nånstans, mina vänner dödar mig hellre än bär hit fler möbler.
Behovet av att sortera upp alla pärmar, papper, lappar - glöm inte att jag sparar i stort sett ALLT. Där finns inköpslistor och planering för personal på ett hotell där jag arbetade i 18-årsåldern, där finns lektionsplanering och uppsatser skrivna av flyktingar som satt och väntade i plågsam ovisshet på uppehållstillstånd och som jag försökte lära lite svenska under tiden, i en av dem står det "jag går på gatan" och just den lektionen försökte jag få alla att förstå att det där kunde missförstås. Den som aldrig hört arabiska män och kvinnor diskutera ordet Sharmuta som ska betyda prostituerad och sett kvinnornas asgarv när karlarna påstod att sådana fanns inte i deras kultur, har missat något väsentligt.
 |
| Utsikt från min "front porch" eller förstukvist som vi kallar det i skogen. |
Jag har all dokumentation från sex års verksamhet med ungdomar i Hammarkullen och alla de kurser vi gav runtom i världen, kurser i konflikthantering och ickevåld, demokratifrågor och organisationsteknik. Alla papper som rör det sociala arbetet vi utförde, det som innebar att försöka hålla dessa arga, ledsna och farliga barn vid liv och där vi grundligt misslyckades alldeles för många gånger. Jag har kvar varenda kursutvärdering, några beslagtagna vapen, vartenda protokoll från när vi planerade begravningar, studiecirklar, konserter, fängelsebesök och möten med diverse löst folk, så som politiker och polismyndigheter. Jag har alla brev, från de som satt inne, från de som hjälpte oss på olika vis, genom att ordna kontakter i regering och med kommunala tjänstemän, jag har alla rättegångsprotokoll och obduktionsresultat, alla teckningar som barnen gjort, alla sagor vi skrivit och en hel del hiphop-material i form av rhymes (texter) nedkladdade på det som fanns i närheten.
Jag har alla anteckningsböcker från resorna i krigets Bosnien, fuktskadade av tårar och regn, intervjuer med påtända soldater och små små barn med både granatsplitter och spring i benen. Jag har tomhylsor och patroner som jag fick i present vid fronten, jag har torkade blommor från platser där Europa brann och blödde så sent som på 90-talet, jag har stenar från floden Sava som färgades röd av blod, jag har sparat allt.
 |
| Frida som med sin Jörgen delade min säng för att få upp den i sovrummet. |
Jag har allt med mig från USA, alla planering för min mosters och morbrors bar, alla menyförslag, inventeringslistor, flygblad, annonser, personalscheman och catering-broschyrer. Alla färdiga planer vi satt och filade på under varma sommarnätter, planer på att öppna restauranger i Sverige, vid havet. Alla dessa papper. Jag har kartong efter kartong efter kartong.
Där ligger det riktiga behovet. Jag måste sortera mitt liv. Och medans jag gör det, ska jag bestämma mig för vad jag ska göra med nästa del. Vem försöker jag lura nu? Jag har aldrig planerat någonting. Saker bara händer. Och bär de händer - då är jag en jävel på att planera. Samt fylla nya kartonger.
Det var det där med vädret. Jag vill ha sol och värme. Luther har bestämt att jag ska sortera kartonger/liv. Därför är det mulet och klibbigt och regntunga moln över hela himlen. Snart kommer mamma och efter en kopp kaffe eller tre (helst i olika koppar, jag har ungefär 100 miljoner koppar, nästan lika många som kartonger) så ska vi nog få sorterat litegranna. Så tack, Luther eller vädergudar eller vad ni vill. Nu ska jag lyssna på Luther.
Kommentarer
Skicka en kommentar