Fragment

Ibland låg hon vaken och tänkte på hur annorlunda allt skulle vara om han var död. Hon låg i mörkret och stirrade rakt upp i taket utan att se. Han andades tungt bredvid henne men om hon stirrade tillräckligt länge in i det svarta så försvann ljuden från honom. Istället kunde hon tänka på hur tyst det skulle vara om han var död. Hennes händer låg knäppta på magen och fötterna hade hon snurrat in i lakanen så hårt att det kändes som om hon var fastbunden. Om han var död skulle hon vara fri. Ibland rörde han sig i sömnen, slängde ut en arm eller ett ben och drog henne intill sig med den äganderätt som bara en sovande man kan visa prov på. Om han var död skulle hon inte längre tillhöra honom. Hon skulle vara sin egen. Hon kunde känna hans andedräkt varm mot sin hals och hon visste att om han var död skulle hon få klara sig på egen hand.

Till sist brukade hon somna men i drömmen var hon liten och rädd och alldeles ensam. När gryningsljuset letade sig in genom gardintyget vaknade hon till, utmattad av sina drömmar. Hon höll andan och gled försiktigt ur hans grepp och lämnade sängen. Tog med sig morgonrocken som låg på stolen och smög tyst ut ur rummet. Hennes ben skakade, det gjorde dom alltid när drömmarna jagat henne. Nere i köket rörde hon sig automatiskt, vred på vattenkranen, mätte upp kaffe, hällde i vattnet, tryckte på knappen, tog fram smöret, bröd ur frysen, lade i micron, satte timern på tre minuter och först då gick hon in i badrummet och kissade. Tyst, så han inte skulle vakna. Hon lät kallvattnet rinna en bra stund, höll händerna i strålen och såg sin ring blänka. Fyllde sina kupade händer med vatten, tvättade ansiktet gång på gång, som om kylan skulle kunna jaga demonerna på flykt. Det hjälpte oftast. Hon såg sig själv i spegeln och blev lika förvånad varje gång. Hon kände inte igen sig. Ögonen var rädda, som på ett djur, som ögonen hon sett när hon var liten och morfar skulle slakta fåren. Hon hade sett in i djurens ögon och dom hade vetat om vad som skulle hända. Den gången hade hon krupit ihop uppe på loftet, lindat en gammal hästfilt runt sitt huvud så hon skulle slippa höra men hon hörde ändå hur dom skrek. Dom skrek och skrek och sen skrek dom inte mer.

Men hon själv var tyst och hon gick tillbaka ut i köket, tog fram brödet, lade det i en korg, ställde på bordet. Tog fram osten, skar upp tomater, gurka, paprika. Ställde filmjölken på bordet, dukade fram tallrikar, koppar, bestick. Sedan gick hon upp till sovrummet med en kopp rykande kaffe. Svart, som en riktig karl vill ha det. Ställde sig vid sidan om sängen, viskade.
- Är du vaken, älskling?
Hon ställde koppen på nattygsbordet och letade försiktigt fram en ren och nystruken skjorta ur skåpet, hängde den på spegeln. Tog fram rena kalsonger ur lådan, lyfte ut en kostym ur plastomslaget från kemtvätten. Det prasslade hur hon än försökte att göra det tyst.
- Måste du föra ett sånt jävla oväsen?
Han morrade med kudden över huvudet och hon såg hans armmuskler spännas och handen knytas. Som hon hade älskat honom. Snabbt drog hon ner en matchande slips från hängaren och lade den på byrån, var glad över att hon redan kvällen innan hade tänkt igenom vad han skulle ha på sig idag. Hon drog efter andan och sa så mjukt som hon bara förmådde;
- Frukosten är färdig, gubben. Jag går ner så länge.
Hon ryckte åt sig en klänning och tassade ut ur rummet, ner till badrummet som var hennes. Han hade insisterat på separata badrum. Hade ingen lust att vänta på söliga fruntimmer, sa han. Hon hade tyckt att det var charmigt med en sådan man. Känt sig stolt över att flytta in i ett hus där han tänkt på det mesta. Hon var fortfarande tacksam över badrummen. Hon drog av sig nattlinnet och knölade ner det i tvättkorgen, trosorna likaså, sen ställde hon sig i duschen och lyssnade tills det började susa i rören. Han var uppe. Hon duschade snabbt, tvålade in sig, sköljde av sig, nästan kallt vatten, lite schampo i håret, gnugga, skölja. Huden på huvudet drog ihop sig av det kalla vattnet, det gjorde ont men hon stod ut. Rev ner en handduk från kroken, torkade sig snabbt, snabbt, drog en kam genom håret, på med klänningen. Jävlar, hon hade glömt trosor. Strunt samma. Lite läppstift och lagom tills hon hade målat sina läppar svagt rosa i vårens nya nyans hörde hon suset från sin mans dusch tystna. Hon skyndade sig ut i hallen, stoppade fötterna i hans tofflor och låste upp ytterdörren, drog av säkerhetskedjan, gick snabbt längs gången och hämtade upp tidningen som låg slängd på marken nedanför brevlådan.
- God morgon, Lisa!
Hon ryckte till, hade inte lagt märke till grannen som höll på att låsa upp sin garagedörr.
- Åh, god morgon. Jag såg dig inte.
Hon tittade snabbt upp mot köksfönstret och såg hans skugga bakom gardinen.
- Måste snabba mig in, det var kallt idag, hälsa Vickan från mig.
Snabba steg nu, in genom dörren, dra handen genom det fuktiga håret, räta på ryggen, in i köket. Le.
- Här, älskling, ta du första delen, jag kan läsa den sen, vill du ha med dig mat eller ska du äta ute…
Hon hann inte avsluta meningen. Hans slag träffade hennes kind och genom dånet kunde hon höra hans ord.
- Din jävla hora, ska du springa ut så att hela jävla grannskapet ska kunna se din fitta, ditt luder. Va! Springa runt i den här, vem fan tror du att du är!
Han slet tag i hennes klänning, hon blundade, kände hans naglar genom det tunna tyget, han drog så hårt att hon kunde höra hur tyget gav efter, kände kylan när tyget försvann och blottade hennes bröst, hennes mage. Hon kröp ihop, försökte skyla sig. Nästa slag kom underifrån, knuten hand nu, träffade revbenen. Hon föll. Golvet var kallt. Huvudet landade på mattan och hon hann tänka att det var tur att hon tvättat den så sent som i förrgår. Den doftade av sköljmedel och medan hennes man åt upp sin frukost låg hon kvar och försökte tänka på hur det skulle vara om han var död.

Av Ulrika Redington

To be continued