Demoner i paradiset

Idag är det svårt att skriva. Tio små Amish-flickor uppradade framfrö svarta tavlan i sin lilla skola. Fötterna bundna med ståltråd och plastband. Dom måste ha gråtit och bett för sitt liv. Ändå sköt han dem alla i huvudet. En efter en.

Den som någonsin sett en liten Amish-flicka springa barfota i gräset, så som jag gjorde för en dryg vecka sedan, fattar det bara inte. Jag var i Belleville, i Amish-land i Pennsylvania, för att köpa grönsaker och blommor. Flickan sprang runt och bara skrattade, pappan gick en bit bakom och smålog. Hon var kanske sex, sju år gammal. Mamma stod en bit bort och sålde kryddor, potatis och vackra eterneller. Amish-flickor i den åldern är nästan alltid barfota och de är alla klädda i traditionella, gammaldags klänningar. Precis som flickorna i skolan i Paradise.

De som han radade upp, band fötterna på och sköt i huvudet. De bara fötterna. Det är allt jag kan se framför mig. Små, smutsiga, pigga fötter med massa spring i. Sedan bara ståltråd, skräck och blod.

Vad i Guds namn kan någon ha gjort mot denne man för tjugo år sedan? Jag försöker, men kan inte ens ana mig till det raseri som måste ha krävts för att genomföra vad han gjorde. Det är ingen galen människa som klarar av en sådan sak. Det måste finnas hat, oerhört hat och en oändlig vrede. Ondska tror jag inte ens på. Men idag verkar det som om ondskan trots allt kom körande i en pickup och med 600 patroner i fickan.

Barfotaflickor. Vila i frid.