Fullmåne & ledigt

Hipp hurra trodde jag nog inte att jag någonsin skulle utbrista i samband med att Sverige fick en borgerlig regering. Men nu säger jag det, hipp hipp. Hurra. Carl Bildt som utrikesminister tror jag blir alldeles utmärkt. Han tillhör en av högerns främsta män som efter en tid i andra ländre, lärt sig ödmjukhet och humanitet. Personligen tycker jag han var ganska odräglig fram tills dess att han medlade i Bosnien. Där hände något. Han såg vad krig är. Och han gjorde ett strålande jobb. Så fastän det känns underligt, grattis Calle. Lycka till.

Klcokan är halv fyra på natten, en lång dag är snart slut. Skruvat bokhyllor med mamma, tittat på fåniga rättegångsprogram (sådana där folk stämmer varandra för allt möjligt), jobbat i fyra hektiska timmar och sen upp till moster och lekt monsterlekar med kusinens alla fyra barn. Strax inna midnatt åkte jag och mamma hem med all mat som bott i mosters frys och kyl sedan igår (eftersom dom stängde av strömmen, dom petiga jävlarna, okey att jag var lite sen, men what the fuck...). Hur som helst fungerar det igen nu och dessutom skrev dom ner elräkningen med hälften på grund av att jag inte tjänar så mycket. Det ni! Testa det med ett svenskt elbolag... Don´t think so.

Hem alltså, koka potatis, hacka selleri, lök, morätter, koka ägg, göra potatissallad, steka köttfärs med vatten kastanjer och svamp, göra paj med den röran och lite eller mycket parmesan. Baka chokladmuffins och Red Velvet-kaka. Allt detta efter midnatt, medans lilla mor satte upp Halloween-lampor som ser ut som häxhattar och städade upp bland allsköns bråte. Nu är det fint och all mat är lagad och imorgon ska vi ha lite familjeträff på eftermiddagen. Mat och öl och kanske en drink eller tre.

Små flickorna är begravda nu, de fem som redan dött. Naomi, Mary, Anna, Marian och lilla Lina. Alla som de kände kom och rörde vid dem där de låg i sina kistor hemma hos mamma och pappa. Alla som någonsin älskat dem kom till deras begravning och med sina bara händer fyllde de gravarna med jord. Mördarens fru var inbjuden till begravningen, ingen verkar veta om hon orkade komma. De döda flickornas föräldrar och deras morfar och farmor och andra, har varit hemma hos mördarens familj och tröstat. Mördarens barn har förlorat en pappa och Amish-folket tycker synd om familjen. Vi har en del att lära av dessa männsikor som lever ett i våra ögon konstigt liv.

Sova ska jag. Strax.