New York, New York...

I källaren surrar en maskin tvätt, och själv är jag frigjord från matos och kökslukt efter en lång dusch. Ibland tror jag att största fördelen med att jobba i ett barkök, är just duschen efteråt. Den blir liksom väldans välbehövlig.

Mamma har åkt hem till Sverige och det känns tomt i huset. Hon ringde i morse och väckte mig och undrade om jag somnat på soffan... I hennes jetlagade hjärna var det fortfarande kväll. Hoppas hon kommer snart igen! Antar att jag får försöka njuta av lugnet innan guddotter med medföljande pojkvän kommer på besök till helgen. Hon börjar bli nervös, den lilla.

Hon är bara arton år och hennes enda utlandstripp på egen hand gjorde hon med kompisar för ett par veckor sedan. Då for dom till London. Nu ska hon landa i New York, ta sig in till Manhattan på egen hand (ok, med pojkvän, men ändå), leta reda på hotell och sen ta sig till Penn Station nästa morgon för att därifrån komma med ett tåg till Altoona i en helt annan stat. Det är fan inte illa pinkat av en 18-åring med flygfobi! Antar att hon verkligen vill komma hit och jag längtar så mycket efter att bara få träffa henne. Bara för att få vara lite hönsmamma, ska jag nog se till att boka in henne på ett hyfsat hotell. Eller kanske till och med ringa Regan och höra om vi kan åka upp med bil och hämta henne vid flyget. Det kanske skulle funka om vi ger Regan en slant för besväret. Det kostar som fan att ta tåg och bo på hotell också, kanske roligare att lägga pengarna hos Regan istället.

Nu ska jag ringa svärmor...