Home again

Vaknade vid åtta i morse efter att ha sovit som en medvetslös hösäck i åtta timmar (många i sträck för att vara mig) och fattade inte riktigt vart jag var. Hemma! Skum känsla. Tror inte att vi människor är skapta för att förflytta oss snabbare än vad själen hinner med. Tack och lov för telefonen dock, har precis pratat med mamma och just då känns det ju som om man vore närmare än vad man egentligen är. Kan man teleportera sig tillbaks tro?

Det kliar något så förbannat mellan fingrarna, små små knottror, inte mellan alla fingrar men några stycken. Har jag lyckats röra poison ivy på flygplatsen? Kan knappast vara möjligt. Gick ju inte ens ut i trädgården igår kväll när jag kom hem, fatta att den är.... LUMMIG. Hahaha, det är en underdrift. Den är totalt övervuxen. MYCKET rensande krävs. Mer än vad jag förmår. Måste nog engagera någon av killarna på jobbet. Men först ska jag packa upp allt, hängde upp alla kläder på galgar igår som en duktig flicka. Mammas skrynkelfobi har smittat av sig! Sedan gjorde jag misstaget att ta en paus. I soffan. I reclinern, delen man kan fälla upp så att man halvligger som på små moln. Satte på ett avsnitt av "Vänner" och gissa vad? Sedan minns jag inte mer. Jo, jag minns att jag vaknade till vid midnatt och fattade ett svårt beslut. Att ta mig upp i sängen. Minns att jag till och med fick klätt av mig. Sovrummet var svalt, hade satt på AC:n timmar tidigare, sängen var stor och mjuk och sedan minns jag inget igen.

Jag har ett livsråd till alla. Försök inte ta med 18 böcker i ett handbagage som inte rullar. Jag ade min blommiga Vera Bradleyväska med just det, 18 böcker, tung laptop, mediciner, anteckningsblock, tunga veckotidningar, allt möjligt. Och detta fick jag bära eller ha över axeln genom hela Dulles Airport, springandes för att hinna med flyget till Altoona. Jag sprang på grund av att det var så kul att röka så jag fastnade i rökrummet i 35 minuter och insåg inte att min gate låg HELT på andra sidan flygplatsen. Hade så jävla ont i hela kroppen när jag vaknade att det var skrattretande. Men böcker har jag, MÅNGA. Ska ta en bild sen så ni får se hur många jag faktiskt fick med mig.

Nu ska jag jaga bort separationsångest och oro och avstånds-sorg med att packa upp resten, ska ta bort stora spindlar som bosatt sig i huvudhöjd i källartrappan, köra lite tvätt, organisera allt, ställa bort svenskt flingsalt, jorgdgubbskräm och smågodis, ta en mycket välbehövlig dusch och sen knata ner till baren och höra allt det senaste skvallret. "Bara" tjugofem grader häör idag så jag kanske pallar med att rensa lite lummighet i trädgården också. Innan jag tänder grillen, slänger på lite kyckling och sitter där med facklor och en av alla svenska böcker jag under stor möda släpat hit.

Tack alla som gjorde den här resan oförglömlig och underbar. Mamma, Rolf, lillebror, Anki, Anita, Caroline, Moa, Lina, Melva, Frida, Jörgen, Camilla, Jennifer, Lukas, Jonas, mikaela, Alexander, Isabella, Neno, Mira, Natalia, Alexandra, Nickolina, Janja, Dragan, Zeljka, Raul, Sylvia, Angie, Liam, Andrés, Max, Gun-Marie, Naemi, Freddy.... ALLA, ALLA. Jag älskar er och saknar er mycket mer än ni kan tro. Tack för fester och kolonistugebesök, Hitchcock-filmer och mazariner vid Drömmarnas Kaj, uppesittarnätter och förtroenden, köksbordshäng och soffsovande (extra tack till Lina och Alex och Alexandra som såg till att jag fick några nätter i riktiga sängar), tack för middagar och nässelsoppa i solen, för husjagande i idyllisk svensk sommarskog, för allt kaffe och för hallonsoda och alkohol, för lek och skratt och en himla massa shopping (will miss you, Allum), för bilen jag fick köra och redan saknar, för smågodis och filmjölk, sånguppträdanden och gitarrspel, kramar och pussar och kärlek och mest av allt - tack för att ni tog er tid att vara med mig. Nu ska jag sätta igång. Puss!