Ny bekantskap i nya landet

Två på natten, nästan trettio grader varmt. Har jobbat i åtta timmar och det var nog den varmaste dag jag upplevt i barköket. Hjälpte ju inte direkt att jag startade typ sju olika städprojekt, mot slutet mådde jag rent illa av värmen. Det är fuktigheten som gör det jobbigt. Gick ut och rökte och en servitris kommer fram med en stor plastkopp (ni vet, amerikanarnas läsk är stoooora) och hon bara kör fram den och säger TITTA! Och i koppen fanns denna hemska varelse, med stora KLOOOOR! Minst tio centimeter lång, har aldrig sett något liknande. Den hittade hon på väggen. Vilken galning. Hon ville se den närmare så hon puttade ner den i en kopp. Jag höll på att dö av skräck. Jag skickade in henne till Ed i baren och han kände igen den direkt. En så kallad Dobsonfly. Bilden jag tog med min iPhone blev inte så ra eftersom mina händer inte var helt stadiga så nära mpnstret så jag hittade en bättre bild på nätet. Njut! Kommer ni och hälsar på snart? Njuter av värmen, haha!

Hannen som har de längsta klorna, kan faktiskt inte bita igenom huden på människor, klorna är för stora. Han har dem mest för att stajla sig inför honorna vid parningsdags. De lever som larver i många år, efter de förpuppas till detta monster till insekt så lever de bara i ungefär sju dagar. Då äter de inte ens. Bara parar sig och sedan dör dom. De kan bli upp till 12.5 centimeter långa och vingbredden det dubbla. Det ni! Då vaknar man till och vill flytta hem till mindre tropiska breddgrader. Fast den var ganska vacker. Den modiga servitrisen bar ut Alfred (som några gäster döpte honom till) och placerade honom i en fin buske. Så att han kunde flyga och para sig utan att li störd av människor. Nu sk ajag ta en kall dusch och sen glo på TV i ljuvlig air condition. Tack gode Gud för denna uppfinning. Jag skiter i elräkningen, det är helt enkelt livsnödvändigt.