Pärlsocker och grannar

Den gråa dagen. Lyssnar på Ted Gärdestad och har lite längtan till landet där dom vet vad pärlsocker och solidaritet är. Vet någon det, förresten? På IKEA har dom pärlsocker bara ibland. Negerbollar har dom alltid, fast så får man inte säga om man vill vara PK. Vem vill vara det? Inte jag i alla fall.

Har inte gjort en enda vettig sak idag. Bara skjutit bubblor i timmar. Hade sådana planer, ommöblering och annat som skulle göras. Nu sitter jag här och bara softar, om någon timme kommer Regan och hälsar på. Kanske kan jag få något gjort då. Vi skulle laga middag, men här i USA är det så himla billigt att äta ute att man lika gärna kan göra det. På plats eller hemkört. Eller så tycker jag bara det är billigt för att allt är i dollar och jag aldrig kommer att få någon riktig magkänsla för vad saker egentligen kostar. Trettio dollar är ju ingenting, eller hur? Men 210 kroonor är en faslig massa pengar.

Det händer att jag stannar upp mitt i ett steg, ser mig omkring, ser polisbilar som ser ut som på tv, gatuskyltar som säger Elm Street och hur som inte alls ser ut som hemma och då undrar jag.... Hur hamnade jag här? När blev jag utvandrare, invandrare, immigrant. Utlänning. Det är jag det. I en stad där folk tror att Sydamerika ligger nära Sverige, där dom inte har en aning om hur mitt land fungerar, där så mycket är annorlunda men det mesta ändå ganska likt. Många resor har det blivit i livet och det enda jag lärt mig är hur lika vi människor är. Innerst inne. Det är utanpåverket som är annorlunda.

Men nu reser vi oss, jag och mig själv, lyssnar klart på Himlen är oskyldigt blå med söta Ted, och sen jävlar ska det röjas. Jag är grym på att få saker gjorda när jag väl börjar. Det är starten som är svår.

Såhär ser min veranda ut. The front porch. Bästa uppfinningen sedan fjärrkontrollen. Ska sitta där en stund och titta på grannarna. Miss Donna som jobbar på Walmart och har en gremlin-hund som heter Gizmo. Hon blandar dessutom en killer-margarita. Miss Valerie och alla hennes barn som har flyttat hit från Philadelphia precis som massa svarta familjer. Hon har The Ten Commandments uppspikade i trädgården och nyss dog hennes pappa men hon var tvungen att jobba för att försörja sina ungar. Miss Janine som har löshår och är mormon men smygröker och tar en drink ibland med mig och miss Donna. I smyg. Och han som har gröna stolarna på bilden som heter Dave och jobbar som vakt på federala fängelset men som röker massa gräs på fritiden och kör Harley och alldeles nyss var han i Irak som amerikansk soldat. Innan dess var han alltid glad och hade långt hår i hästsvans, välbyggd karl med nära till skrattet. Han kom hem och var kortklippt och ganska mager och han skrattar mest bara när tioåriga dottern är hos honom och vi spelar spel. Häromveckan var han nära att klappa till en gubbe i baren som satt och ljög om att han fått medaljer i krig. Irak är nära ibland. Som när moster mötte gammal barstammis i spritaffären. Hon frågade vart han varit och han sa. Irak. Sen frågade hon hur var det? Han bara grät. Mitt i spritaffären stod han där och grät. Brandman på nästan fyrtio, trebarnsfar och en bra karl, står där och gråter och säger att han måste tillbaks om en vecka och det enda han gör där är dödar folk. Do you understand? I kill people. I kill people.