Storm i vattenglas
Jag har verkligen vare sig lust eller tid att blogga just nu, men jag bara måste. Är det inte dags att sluta tjata om Liza Marklund och hennes bok Gömda? Räcker det inte nu? Hon skrev en bok, huvudsakligen baserad på en enskild människas berättelser. Den boken sålde ofattbart bra, antagligen för att vi alla känner någon kvinna som misshandlats. Sedan visar det sig att allt inte var bokstavlig sanning och varenda dubbelmoralist i (blogg)Sverige förfasar sig. Helt plötsligt är Liza inte vår vän, hon är ond och har nästintill begått folkmord och kanske borde hon ställas inför rätta i krigsdomstol alternativt skickas till någon författar-Guantamo-läger...
Blev hon för rik? Är det den detaljen som svenskar inte kan svälja? Att en svensk, kvinna dessutom, hade mage att skriva böcker och bli riktigt snuskigt rik. Så rik att hon kan köpa hus i Västindien och dessutom hade kvinnan förnuft nog att investera sina pengar vettigt, så att hon blev ännu rikare. Huvaligen. Så kan vi inte ha det. Av med hennes huvud, sänk hennes heder, låt henne löpa gatlopp i media och passa samtidigt på att ifrågasätta ALLT hon skrivit och gjort.
Jag är trött på detta nu. Låt Liza vara ifred, hon har roat och upprört och berört många, många. Hon råkade tjäna pengar på det, bra gjort säger jag. Skriv mer och tjäna ännu mer! Och till alla bloggare som tror att dom verkligen ÄR makthavare vill jag bara säga - get over it. Ni är bara små människor, precis som jag, som sitter hemma på kammaren och skriver saker som antingen ens släktingar och vänner läser, eller andra bloggare som hoppas på kommentarer i kommentarsfältet så att de kan låtsas att de lever. En kommentar, alltså finns jag.... ? Vart är vi på väg. Skaffa er ett liv och sluta upp med dessa bloggstormar. Dom av er som producerar hundratals kommentarer per dag och en helvetes massa inlägg - vad lever ni på? Socialbidrag? För inte fan kan ni ha tid att arbeta. Och vem tar hand om era barn? Har ni över huvud taget vänner som ni träffar? Eller existerar ni bara i bloggvärlden?
Jaha. Nu lyckades jag storma till det rejält i en blogg. Ser någon mig nu? Finns jag? Kanske kan jag få vara med nu, i den där avundsvärda klubben för inbördes beundran (eller avsky) som till största delen består av rättshaveristiska bloggare. Tacka vet jag Pioneer Woman och Annika i Reston och Fia och alla som klarar av att bara vara människor.
Det var allt jag ville ha sagt. Kan tillägga att jag också är trött på unga män som inte klarar att jobba och på en vinter som inte vill ge sig. Men verandan är vårstädad och blommiga duken ligger på, i lördags kväll var det 20 grader varmt och jag satt ute och njöt. Då kan man stå ut med nollgradigt igen ett par veckor. Nu ska jag värma lite gammal kinamat och äta glasstrut till efterrätt. Det är själva fan att man kan klaga mat till andra i tolv timmar i sträck och inte hinna med att äta själv. Jo, ett par Oreo-cookies slank ned. Två stycken. Hurra!
Blev hon för rik? Är det den detaljen som svenskar inte kan svälja? Att en svensk, kvinna dessutom, hade mage att skriva böcker och bli riktigt snuskigt rik. Så rik att hon kan köpa hus i Västindien och dessutom hade kvinnan förnuft nog att investera sina pengar vettigt, så att hon blev ännu rikare. Huvaligen. Så kan vi inte ha det. Av med hennes huvud, sänk hennes heder, låt henne löpa gatlopp i media och passa samtidigt på att ifrågasätta ALLT hon skrivit och gjort.
Jag är trött på detta nu. Låt Liza vara ifred, hon har roat och upprört och berört många, många. Hon råkade tjäna pengar på det, bra gjort säger jag. Skriv mer och tjäna ännu mer! Och till alla bloggare som tror att dom verkligen ÄR makthavare vill jag bara säga - get over it. Ni är bara små människor, precis som jag, som sitter hemma på kammaren och skriver saker som antingen ens släktingar och vänner läser, eller andra bloggare som hoppas på kommentarer i kommentarsfältet så att de kan låtsas att de lever. En kommentar, alltså finns jag.... ? Vart är vi på väg. Skaffa er ett liv och sluta upp med dessa bloggstormar. Dom av er som producerar hundratals kommentarer per dag och en helvetes massa inlägg - vad lever ni på? Socialbidrag? För inte fan kan ni ha tid att arbeta. Och vem tar hand om era barn? Har ni över huvud taget vänner som ni träffar? Eller existerar ni bara i bloggvärlden?
Jaha. Nu lyckades jag storma till det rejält i en blogg. Ser någon mig nu? Finns jag? Kanske kan jag få vara med nu, i den där avundsvärda klubben för inbördes beundran (eller avsky) som till största delen består av rättshaveristiska bloggare. Tacka vet jag Pioneer Woman och Annika i Reston och Fia och alla som klarar av att bara vara människor.
Det var allt jag ville ha sagt. Kan tillägga att jag också är trött på unga män som inte klarar att jobba och på en vinter som inte vill ge sig. Men verandan är vårstädad och blommiga duken ligger på, i lördags kväll var det 20 grader varmt och jag satt ute och njöt. Då kan man stå ut med nollgradigt igen ett par veckor. Nu ska jag värma lite gammal kinamat och äta glasstrut till efterrätt. Det är själva fan att man kan klaga mat till andra i tolv timmar i sträck och inte hinna med att äta själv. Jo, ett par Oreo-cookies slank ned. Två stycken. Hurra!
Bra skrivet ullis! Det är typiskt svenskt det där att om man känner sig sviken av någon så ska man golva personen rejält. no limit. Man får möjlighet till utlopp för all frustration som eg kommer ur annat men man inte kan agera ut. Sen brukar upprättelse till viss del komma. Med förhoppningen att personen som utsatts har lärt sig läxan och är kuvad och ödmjuk. Då kan vi känna oss storsinta samt rättfärdiga. Detta fenomen drabbar oftast kvinnor, både såna som skriver men även såna som äter Toblerone, om du minns... Och det är väl även vi som är mest blodtörstiga också...
SvaraRaderaLisa Marklund skriver ju romaner,inte dokumentärer. Men det ältas i det oändliga. Kanske är det typiskt svenskt. Jag vet inte. Hur som helst, jag hoppas ni får en riktigt kul kväll! och god mat hos kusinen! Vi hörs väl snart. Kramar.
SvaraRaderaHåller både med och inte. I sakfrågan tycker jag nog att en författare som går så hårt ut med att det skall vara en sann skildring också får stå för det. Sedan bidrog dessutom massmedia med att köpa hela historien rakt av, vilket inte är ovanligt, utan ngn som helst källgranskning. Hon dabbade sig också när "avslöjandet kom" på samma fatala sätt som flera politiker har gjort det senaste åren. jag skulle inte vilja säga att det är specifikt svenskt heller, utan mer ett allmänmänskligt eller snarare allmäntmassmedialt beteende. Det är dock fascinerande att folk orkar bry sig så mycket och dessutom inte verkar tycka att de har ngt eget ansvar för vad som skall utgöra grunden för deras egen verklighetsuppfattning. Som vanligt är det lätt att lägga skulden på någon annan om det som man bestämt sig för vara sant kanske inte riktigt håller måttet. Jag håller också helt med dig när det gäller folks tydligen obegränsade tid för datorala aktiviteter. Den rosa kaninen
SvaraRadera