Storm i vattenglas

Jag har verkligen vare sig lust eller tid att blogga just nu, men jag bara måste. Är det inte dags att sluta tjata om Liza Marklund och hennes bok Gömda? Räcker det inte nu? Hon skrev en bok, huvudsakligen baserad på en enskild människas berättelser. Den boken sålde ofattbart bra, antagligen för att vi alla känner någon kvinna som misshandlats. Sedan visar det sig att allt inte var bokstavlig sanning och varenda dubbelmoralist i (blogg)Sverige förfasar sig. Helt plötsligt är Liza inte vår vän, hon är ond och har nästintill begått folkmord och kanske borde hon ställas inför rätta i krigsdomstol alternativt skickas till någon författar-Guantamo-läger...

Blev hon för rik? Är det den detaljen som svenskar inte kan svälja? Att en svensk, kvinna dessutom, hade mage att skriva böcker och bli riktigt snuskigt rik. Så rik att hon kan köpa hus i Västindien och dessutom hade kvinnan förnuft nog att investera sina pengar vettigt, så att hon blev ännu rikare. Huvaligen. Så kan vi inte ha det. Av med hennes huvud, sänk hennes heder, låt henne löpa gatlopp i media och passa samtidigt på att ifrågasätta ALLT hon skrivit och gjort.

Jag är trött på detta nu. Låt Liza vara ifred, hon har roat och upprört och berört många, många. Hon råkade tjäna pengar på det, bra gjort säger jag. Skriv mer och tjäna ännu mer! Och till alla bloggare som tror att dom verkligen ÄR makthavare vill jag bara säga - get over it. Ni är bara små människor, precis som jag, som sitter hemma på kammaren och skriver saker som antingen ens släktingar och vänner läser, eller andra bloggare som hoppas på kommentarer i kommentarsfältet så att de kan låtsas att de lever. En kommentar, alltså finns jag.... ? Vart är vi på väg. Skaffa er ett liv och sluta upp med dessa bloggstormar. Dom av er som producerar hundratals kommentarer per dag och en helvetes massa inlägg - vad lever ni på? Socialbidrag? För inte fan kan ni ha tid att arbeta. Och vem tar hand om era barn? Har ni över huvud taget vänner som ni träffar? Eller existerar ni bara i bloggvärlden?
Jaha. Nu lyckades jag storma till det rejält i en blogg. Ser någon mig nu? Finns jag? Kanske kan jag få vara med nu, i den där avundsvärda klubben för inbördes beundran (eller avsky) som till största delen består av rättshaveristiska bloggare. Tacka vet jag Pioneer Woman och Annika i Reston och Fia och alla som klarar av att bara vara människor.

Det var allt jag ville ha sagt. Kan tillägga att jag också är trött på unga män som inte klarar att jobba och på en vinter som inte vill ge sig. Men verandan är vårstädad och blommiga duken ligger på, i lördags kväll var det 20 grader varmt och jag satt ute och njöt. Då kan man stå ut med nollgradigt igen ett par veckor. Nu ska jag värma lite gammal kinamat och äta glasstrut till efterrätt. Det är själva fan att man kan klaga mat till andra i tolv timmar i sträck och inte hinna med att äta själv. Jo, ett par Oreo-cookies slank ned. Två stycken. Hurra!