Vila i frid, lille Nicklas

Alldeles för tidigt, alldeles fel. Alldeles för ung. Lille Nicklas är borta, han som ska lufsa runt och reta gallfeber på alla i sin närhet. Nicklas Nacklos, med underfundiga kommentarer och enveten själ. Jag har redan saknat dig i flera år, nu kan jag inte ens gå på din begravning. Lova att du chillar fett med Gussen och Cabezon och Ehab och lilla Veteran och Harold och alla andra som vi älskat, men som nu är där du är. På en parkbänk i himlens getto, med en Pripps Blå i ena näven och en joint i den andra. Hoppas du hittar frid där, den frid som du aldrig fann här på jorden. Du blir en grymt bra ängel, Nacklos, och lova att du flyger ner till mig ibland och hälsar på - som du alltid gjorde förr. Mitt i natten, när du inte ens visste att det var mitt i natten och du var hungrig och tyckte att jag kunde laga mat till dig. Tidigt på morgonen när du inte kunde sova för du hade rökt muskotnöt ur mammas skafferi och trodde att du kanske skulle bli tokig. När du kom hem från Eminem-konserten i Stockholm dit du åkt med din älskade Cilla. Oh, vad lycklig du var då. Och långt innan dess, när du gjorde en vacker graffitti åt just Cilla. Cecilia, jag älskar dig! Den ende tonåring i tuffa betongen som vågade ropa ut sin kärlek på väggarna. Du var aldrig tokig, men du var mycket mycket speciell och du har en plats i mångas hjärtan. Sov nu, lillpojken min.