Världens bäste pojk

Svårt dygn, detta. Mycket minnen, ännu mer ilska. Vad hade lille Nicklas gjort för att förtjäna detta? Ingenting. Absolut ingenting. Han ville bara väl i allt han gjorde. Var bara snäll. Nicklas som hjälpte mig när ingen annan vågade, som så sällan fick skratta eftersom det fanns ganska lite i hans liv att skratta åt. Men ibland... som när vi körde hyrbilar till Stockholm från Göteborg, vi skulle vara med på kulturfestival i Rinkeby men innan dess skulle vi vara med i TV, direktsändning på morgonen. Vi måste komma fram i tid. Då går kopplingen sönder mitt på motorvägen. Medans jag och Gonzalo ger oss av på jakt efter telefoner och ersättningsbilar, stannar ungdomarna i bilarna, med stränga order att inte lämna fordonen och bli överkörda eller indragna i hyss. Vi kommer tillbaka, ser på långt håll hur Nicklas har halva kroppen ute ur solluckan, armarna mot skyn. Han inte bara låtsas att han är Eminem, han ÄR Eminem och han dirigerar trafiken i hiphoptakt. Och som han garvar! Lika mycket som han ler ett par dagar senare när han får stå på scen och rappa med de stora grabbarna.

Lille Nicklas som samhället valde att förtidspensionera vid 16 års ålder. Dom sade till honom att han inte klarade av att arbeta och att han aldrig skulle kunna det. Gode Gud, så ledsen han var. I helvete, sa vi, nu åker vi och jobbar. Nicklas skulle göra småjobb på en väns bokbinderi, det tog två dagar så skötte han de krångligaste maskinerna bättre än den fast anställda personalen. Så stolt han var, så stor han blev.

Lille Nicklas som var så lojal mot sina vänner att han gjorde allt för dem. Som att åka i fängelse. Han greps för väpnat rån, ingen kunde begripa vad som hänt. Det visade sig att han gått med en vän till Konsum, vännen hade snattat kotletter, dom skulle laga middag. Upptäckt av personalen, hotar vännen med att han är beväpnad. Bägge springer, polisen hittar Nicklas mitt på en gräsmatta. Han vägrar att säga ett knyst. Han håller käften i flera dygn. Aldrig att han skulle gola, aldrig. Polisen tröttnar och släpper honom, övervakningskamerorna visar att han inte var skyldig. Han är stolt över sig själv när han kommer hem. Ledsen att hans älskade vän grips. Vännen som ska dö en kort tid därefter, sittandes i sin egen soffa. Överdos till tonerna av slutscenen i Scarface. Så dog de flesta av Nicklas vänner. Så levde de flesta av hans vänner, men inte han. Nicklas var där när alla crews gjorde graffitti över fallna vänner, han gjorde egna. Några finns på bild här.

Så många har ringt och skrivit nu. Så många gråter, så många är upprörda, arga, oförstående. Om du hade haft en aning, Nicklas, om du hade vetat. Hur älskad du var.