Satans solsken och roliga doktorer

Det är nästan så man önskar att det skulle regna lite. En storm eller tre, lite snöfall kanske. Så att man fick lust att göra något konstruktivt förutom att sitta på verandan och prata.... Det är förbaskat ljuvligt väder och alla planer jag har på att blogga, lägga upp bilder, tvätta, röja, diska, få klart saker - allt försvinner som i ett fuktigt, varmt, omslutande töcken. Det hjälper ju inte direkt att vara omgiven av en hel familj lika förbaskat ljuvliga människor i olika storlekar som bara genom sin närvaro får en att slappna av och njuta av tillvaron. Sicka problem man kan ha, som vi skulle sagt i Götet.

Långt besök på sjukhuset, Frida följde med medans Jörgen tog med sig alla flickor till dollar-affär och The Mall (det kallar jag uppoffrande, uthållig fader, fyra tjejer från 8 till 20 år gamla, shoppandes en hel eftermiddag). Större delen av tiden satt jag och Frida och väntade på doktorn och fick kaffe av snälla systrar. Sen kom han in, farbror doktor som är lång och reslig, han tornade upp sig i dörröppningen och sa med en humoristsik suck: YOU, honey, are not allowed to do this.

Såhär glad ser den doktorn alltid ut. Vi har träffats förr, jag och doktorn (haha, jag har snart träffat ALLA specialister i dennna stad, precis som vart jag än bor) och senast fick han ett artärsår på benet att läka efter sex månader (då hade jag sprungit in i en 25-liters gryta med chili i full fart, smart.) Så han menade väl att jag inte fick lov att snubbla, ramla, springa på saker och skada mina ben. Men se jag har aldrig varit bra på att följa regler. Och dessutom vill jag påpeka att mitt vänsterben dras med en förbannelse av sällan skådat slag. Jag har fått en ovanlig spindel att bita mig där så att jag nästan förlorade hela benet (en som orsakar vävnadsdöd, skitkul när man redan har insektsfobi), jag har vridit knät ur led, haft det svårläkta lilla såret och nu, ett stort jävla sår.

Men ont gör det inte, vilket jag bara inte begriper, men bra är det ju. Och ingen infektion, vilket ju är huvudsaken. Och en del har läkt ihop men allt kommer nog inte att läka tillräckligt utan farbror doktorn tror att jag kanske kommer att behöva liten skinntransplantation så nu ska jag träffa plastikkirurg på torsdag, en doktor Gonsalez, och han ska få bestämma vad som verkar bäst att göra. Såhär allvarlig ser den doktorn ut på bild, men han kanske är rolig han också.

Och eftersom sår läker bättre om man behandlas i tryckkammare (sån som man botar dykarsjuka i) så vill doktor Zlupko skicka in mig på ett provdyk igen, torsdag morgon, innan jag träffar plastikkirurgen. Jag har ju varit där förut och det är väl (!) nåt fel i mitt huvud för nån dykare blir jag då aldrig. Dom skulle skicka mig till (teoretiskt) 65 meters djup (eller om det var feet?) och jag klarade fem innan jag trodde att jag skulle få hjärnblödning. Men roliga doktorn bara garvar och säger att det går nog bättre denna gången och jag är inte den som är den.

Det som retar gallfeber på mig är ju att jag sett fram emot att plaska runt i mosters pool vareviga natt denna sommar, med en kall öl under stjärnorna, och nu lär det inte bli ett endaste litet dopp på ett tag. Får vira in benet i plastfolie innan jag ens tar en dusch. Och dessutom ska familjen dra med mig til Ocean City vid havet en vecka i början av juli, hela drösen ska med med alla ungar och allt och meningen var väl liksom att bada en sväng i Atlanten... Men det duger gott att gå barfota i sanden också. Och fånga krabbor med barnen. Och käka hummer i månens sken. Jag är inte den som är den. Bara jag får se havet. Och lukta och känna och vara där.

Och jag är gammal nog att lyssna på doktorer (som vet vad de pratar om, inte den andra sorten) och bada kan man göra sen men gissa om det retar mig att jag skadar mig ett dygn typ innan premiärdoppet i poolen... Eftersom doktorn tyckte att jag kunde promenera runt på benet utan att det gjorde någon skada, tyckte jag och Frida att The Mall var en strålande ide och där möttes vi av shoppingtokiga flickor och en ganska shoppingtrött pappa som mest ville hem och grilla en köttbit och sen ta en kall öl till det. Vi tyckte att han kunde få lov, om han tog med sig tre av flickorna hem så att 15-åringen kunde få fortsätta shoppa (and oh dear, she did - GAP, Old Navy, Macys, Victorias Secret.... you name it) och vi själva kunde få slappa i nagelsalongen och skaffa långa tjusiga lösnaglar med fransk manikyr. Det är hårt att vara kvinna. Sen var vi tvungna att slappa på verandan och i soffan och när alla andra somnat slappade jag en stund på Courtyarden (barens uteservering ) med några jobbarkompisar - bara för att det var så skönt ute och nu ska jag sova en sväng.

Saker att göra, places to go. Menyer och instruktioner till personal som inte fattar hur man brygger kaffe och mer shopping och intervjua djurpolis (som räddar vanvårdade djur och skickar förövarna i fängelse), Amish-marknad på onsdag, baseboll match i morgon, rodeo på fredag, hälsa på kusin och fira midsommar på fel dag och skjutbana med alla söta flickor så dom får lära sig att fyra av en Smith & Wesson .38 Special, en nödvändig livskunskap. Som att baka kanelbullar, säga nej till lite av varje men ja till mer samt hur man bäst arrangerar rosor i en vas. (Oroa er inte, de små flickorna ska inte få skjuta, bara de två stora. Om de vill.)

Klockan är fyra på natten och jag svamlar. Sova, men läsa svensk deckare först. Och mer bilder i morgon.