Avsaknad av mus, tillgång till snö

Det var då själva fan.

Nu kommer det MER snö.

Som om vi inte hade nog.

Idag har det vräkt ned, och det ska tydligen snöa de närmaste fyra dagarna. Har aldrig längtat så mycket efter våren som just nu. Mössen lyser dock med sin frånvaro. Tack och lov för det. Har jobbat som en galning i helgen, vi saknar kockar och dessutom har vi just nu reklam på TV, och det visade sig nog vara effektivt. Här kan ni se den om ni skulle vilja. Lokal-tv... Kanalen har producerat och resultatet lämnar kanske en del att önska, men hej, om det funkar så funkar det.

Vi brukar aldrig vara särskilt upptagna på Valentine, men igår var vi det! Naturligtvis var det jag som jobbade långa skiftet och stängde. Tur jag var manisk. Var inte klar förrän nästan två på natten. Då är det ganska gott att lunka hem genom snödrivorna, slänga av sig oljiga, smutsiga kläder och sedan stå länge, länge i duschen och använda massor av tvål och schampo. Sedan titta på TV, i ren pyjamas. Jo, jag vet, det kanske inte verkar så stort att man behöver blogga om det, men den som någonsin jobbat i ett restaurangkök vet vad det betyder. Att bli ren. Kycklingblod, olja, smör och sylt, os och rök, dressing och tomatsoppa. Allt har genomträngt kläder, hår, hud. Jag spenderar en förmögenhet på tvålar, krämer, schampon och annat som luktar gott och gör rent.
(Bilderna är tagna på väg hem från jobbet, in the alley, med iPhone-applikationen Hipstamatic, skylten som ägs av djurpolisen lyser upp min väg, därav den gula snön.)

Igår var det extra skönt att krypa ner i sängen, hade varit smart nog att bädda rent. MAniska dagar har sina fördelar! Jag jobbade lördag kväll också, ända tills stängning och då var jag så slut att jag nästan stupade. Ni kanske minns att detta var samma dag som jag och musen Mustafa hade våra dueller. Jag var med andra ord utmattad redan innan detta helvetespass. Hoppades på att få sova länge, men blev inringd till brunch, jobbade några timmar och blev väl - just det, manisk. Gick hem och spenderade tre timmar mellan arbetspassen med att frenetiskt städa, tvätta, skrubba, dammsuga... bort, bort med alla spår av musen. SANERAT. Bra så. Och underbart att komma hem till.

Har hittat ännu en fantastisk applikation till min iPhone (måste nog döpa mobilen eftersom den är min bästa vän). Sleep Cycle heter den och fungerar som något ur en science fictionbok. Tycker jag. Man ställer ett alarm, placerar telefonen med skärmen nedåt bredvid sig i sängen, helst uppe i huvudhöjd men utan risk för att man lägger sig på den. Inte täcka med kudde eller täcke om man laddar den samtidigt, då kan det börja brinna. Jag väljer att ladda innan jag lägger mig och placerar ÄNDÅ inget över den. Sen ligger telefonen där och varje gång jag rör mig i sömnen registreras det. Telefonen kan med dessa rörelser till grund avgöra om jag befinner mig i djupsömn eller lättare sömn och den kommer sedan att väcka mig i det lättaste sovstadiet. Resultatet är att man inte väcks upp ur djupsömn och känner sig som om ett tåg kört över en och ens kropp och hjärna inte vill vakna. Har bara testat två nätter ännu, men det verkar fungera!

En dag kvar att jobba, ett tiotimmarspass i morgon. Sen blir det två hela dagars ledigt! Hurra! Vill sitta i soffan och kura, ringa mammisar och Ankisar och Fior. Kanske shoppa lite om man kan ge sig ut i snön. Kanske till och med gå på bio.