Revolution!

Det finns en gammal partisansång, eller progg om man vill kalla det så, tror den är från Italien från början... hur som helst, så låter den på svenska något i stil med... Om åtta timmar verkar lite, så pröva på att jobba själv... Den känner jag för att sjunga just nu när ryggen värker och jag är smutsig som en avdankad uteliggare. Lyckades skära av mig toppen på vänsterhandens Fuck You-finger också, inte mycket, bara litgrann, men tillräckligt för att det blev besvärligt att jobba med plåster på fingret. Nya, vassa knivar är jättebra men farligt! Tur att vassa knivar ger rena snitt. Värre faktiskt att skära sig på slöa knivar. Nog om detta, det saknas bara en kvadratmillimeter av lilla jag. Värre var att jag lyckades tappa plåstret medans jag gjorde mat till kunderna och att jag INTE HITTADE DET! Som tur var hittade inte heller någon gäst det.

Eftersom jag strax ska jobba igen, ett låååångt pass, borde jag ta mig i kragen och hoppa in i duschen och sen försöka sova lite. Men det är ju så mysigt att vara vaken på natten ju! Särskilt när man nyss har jobbat i rasande tempo och sen duschat. Jag är klarvaken då. Även om kroppen påpekar att den vill sova. Min hjärna håller inte med alls.