Saknar havet

Sitter på verandan och skriver. Nyduschad, i pyjamas. Lagom ömma armar efter tio timmars jobb och en låååång simtur i poolen. Det ledar upp just lederna, för en reumatiker är simning en dröm. Som om man var tjugo igen. Inget som gör ont, rörlig som en hind, haha! Eller delfin eller krabba kanske. Sedan går man upp på torra kland och blir genast påmind om hur gammal man är... Insåg i duschen att jag bloggar dåligt nu för tiden, försöker skylla på att det beror på att man ju inte vill sitta inne på övervåningen framför datorn när sommarnätterna är så ljuvliga. Andra insikten drabbade mig mittemellan schampo och ursköljning - jag har ju en laptop. Jag kan ju TA MED MIG datorn ner på verandan och kombinera bloggandet med att sitta ute och njuta av tjugofemgradersnatten! Så nu gör jag det. Och jag längtar inte efter vinter. Faktiskt inte alls. Jag har betsämt mig för att gilla värmen, och det verkar som om tro verkligen kan försätta berg. Jag gillar det!

Min favoritbloggare alla kategorier måste vara The Pioneer Woman. Snygg, lätthanterlig, välskriven, fördömligt sorterad... Får mig att le, skratta, snyfta till, skratta igen och allt som oftast - jag blir hungrig. Hon skriver om sitt liv på en stor ranch, hon skriver om cowboys (riktiga, i CHAPS), om sina ungar, resor, smycken, kläder, religion, handlikapp... Allt med glimten i ögat. Hennes receptsamlingg är imponerande stor och fantastiskt upplagd. Hon tar bilder på varje moment i matlagningen, det måste vara en omöjlighet att misslyckas med hennes recept. Denna pionjärkvinna har också startat en recept-site där man kan bli medlem gratis och lägga upp egna recept. Tasty kitchen heter den och nås också via hennes blogg. Att jag nämner The Pioneer Woman nu beror på att hon uppdaterat sin hemsida, nu är den ännu bättre organiserad. Sa jag att hon dessutom är en sjuhelvetes fotograf?????

Från där jag sitter på verandan kan jag se fullmånen mitt framför mig. Molnen ser inatt ut som spets, månen själv kikar fram, lyser upp molnen så de nästan ser själlvlysande ut. Varför gillar jag mörkret så mycket? Önskar att jag vore en av de där som vill sova vid tio på kvällen, men oj vad jag skulle missa många fullmånar! Det händer kanske en gång per år att jag somnar före ett på natten och då är jag oftast sjuk. Det är nog samma syndrom som gör att jag oftast är den siste som somnar efter en fest, den som går sist, däckar sist. Man kan ju missa något! Bäst att vara vaken, stanna kvar, kolla läget.

En dags arbete till, sedan två dagar ledigt. Har ju bil nu, ska sätta igång lilla GPS:en och ta mig ut till Amish-bönderna och handla lite frukt och grönt på onsdag. Pennsylvania är otroligt vackert, landskap som slår en med häpnad till och med efter så här lång tid. Höga skogsklädda berg, gulliga bondgårdar, betande kor och hästar, idylliska byar med vackra viktorianska hus, fält av majs, vete, råg och allt som växa kan. Mycket landsbygd, porlande bäckar och mäktiga floder. Det enda som saknas och som saknas rejält är havet. Jag saknar havet. Saltet i luften, varma klippor under barfotafötter, skvalpet av vågor som slår, lukten av tång och måsarnas skriande. Om jag blundar kan jag låtsas att jag är där. Vid havet.