Hejdå 2010!

Alltid lika konstigt på nyår, den dag på året då jag känner mig mest melankolisk och förväntansfull på samma gång. Har alltid en liten domedagskänsla, som om det var sant det som pappa skojade om när jag var liten, att åren kanske tog slut och det inte skulle komma något nytt efter midnatt. Trauma som heter duga. Han bara skojade och jag vart livrädd hela kvällen, känner en ilning av samma skräck varje nyårskväll.

År 2010 år nästan slut och det jag minns mest är sommaren då jag för första gången njöt av värmen. Satt på verandan och läste böcker under heta sommarnätter. Sverigebesöket i våras, hur jag fick uppleva våren på två ställen, två gånger! Grillfesten hos guddotterns familj, sitta uppe hela nätterna och dricka hallonsoda, insvepta i filtar eftersom det var så satans kallt. Ut och fotografera med broder och moder och vänner. Besök i Washington. Hos kusinerna. Fester runt eldstaden i andra kusinens trädgård. Vackra kvällar när man gick ut och rökte på jobbet, stjärnklara nätter.

År 2011 ser jag fram emot med lite bävan, för mycket som pågår med egen hälsa och med mamma. Mycket tankar som snurrar kring vad jag ska hitta på, hur året ska bli. Spännade, dock! Som alltid. Man vet aldrig vad livet hittar på medans man försöker ha koll.

Nu är jag mest ledsen över Per Oscarsson. Det ser ju  ut som om han och hans fru brunnit inne. Helvete också. Får dricka lite Pommac. Tappade lusten att filosofera över nyår.
Gott nyt år, alla därute!