Brev till tomten

Vi har varit på Bedford Country Fair. Vi har klappat 374 kossor, 79 hästar, 43 getter, 15 lamm, en lama, två grisar och en åsna. Vi har åkt pariserhjul, radiobilar samt skjutit luftgevär. Vi har ätit funnelcake och druckit coca cola. Vi har sett mer hard core amerikaner än på länge, i jeans, rutiga skjortor och tröjor med ölreklam på. Vi har stått upp och lyssnat på nationalsången och sett ut över en läktare fylld med familjer och vi är helt säkra på att vi var de enda europeerna, de enda svenskarna, de enda araberna och de enda slovenerna. Vi har sett fyraåringar försöka sig på lite rodeo med vilda spattiga lamm, allt inför tusen personer, vi har sett en lite tuff cow girl på fem vinna över alla sina killkonkurrenter i denna Lamb Riding Contest. Vi har sett femton riktiga cow boys knäböja i smutsen och lägga Stetson-hatten över hjärtat och be. Vi har sett Bull Riding. For real. Damn, folks, THAT is a painful occupation.
Det sägs att Bull riding ska vara den mest krävande och den absolut farligaste av all rodeo, och jag kan begripa varför. Tjurar är STORA, mannen. Riktigt stora och allt är liksom benmassa och muskelmassa. Rå, otämjd, hård muskelmassa. Och här sitter dessa ömtåliga män sig upp med bara ett litet rep att hålla sig i (och bara med en hand) och så ska de försöka sitta kvar i 8 länga sekunder. Allt medans den väldigt stora och väldigt starka och oprdentligt förbannade tjuren, gör ALLT den förmår för att kasta av inkräktaren och sen helst rusa fram och krossa den sistnämnde mot ett staket. Ojojoj, jag har aldrig sett vuxna, välväxta macho-män sporinga så fort och kasta sig över ett två och ett halvt meter högt staket förut.

Och mitt i allt detta har vi vandrat runt under gassand esol i timmar, blivit hemskt dammiga, matat lammungar med nappflaska, åkt mer radiobilar och sen kört hem för att laga till en närande middag på varmkorv och pulvermos.

Fan. Jag hade inte en aning om att jag bor 45 minuter bort från Vilda Västern. Mamma, jag vill ha en riktig cowboy i julklapp.