Skrift, Själ & Tanke

Jarilyn as Flo from a TV commercial for Progressive. US residents will know who she is. Trust me. The only waitress with a pocket. Smart girl.  Eric as a viking. He is the bartender.  Brittney as Michael Jordan. Has to put her beer list and pager and money in her bra. Or socks. Waitress. Waitress Jarily has absolutely no idea where to keep her money, pager or beer list. Something tells me she will get tips anyway. Gary, one of the cooks, as Willy Wonka. I would NOT like to work a shift in the kitchen with a warm wig on, just sayin. Last but not least, Rory, the other ccok. With my bandana. As Waldo.  Vete fan varför denna text blidde på engelska. Skit samma, själv har jag jobbat dag och finns inte med bland kvällens utklädda. Ska leka monster i soffan alldeles själv!

Det räckte med ett inlägg på Facebook. Det räckte med att tänka på exakt vad jag gjorde vid samma tid för tolv år sedan. När jag letade efter ungarna på stadens bårhus. När jag gick igenom listor på de som redan identifierats, hur jag slet listorna ur handen på en stackars sjukhuspräst. När jag satt vid ett bord i personalmatsalen på Sahlgrenska Sjukhuset med en ung, nervös polis som började gråta när jag lämnade signalement på de som jag redan då innerst inne visste inte hade överlevt. Jag minns hur irriterad jag blev på honom, minns hur arg jag var på alla som inte fattade. Jag minns hur kallt det var den natten, hur obeskrivligt hjärtisande kallt det var. Jag minns elden, den som fortfarande brann ute på Backaplan när vi kom dit. Men jag minns inga ljud. Bara just precis min egen röst och de jag pratade med. Och mobiltelefonerna som ringde med glada trudelutter i de dödas fickor. De ljuden minns jag. Raden med övertäckta kroppar på baksidan huset. Mobilerna. Annars...

Baka sugar cookies i form av pumpor och svarta katter, två sorters kladdkaka , läsa saga, måla, tjata om tandborstning, torka av bord om och om igen, hitta pyjamas i torktumlaren, diska, diska, diska, packa in kakor, titta på Casper på TV, natta... Med andra ord en afton hos kusinen med bara hans barn. Mys och mer mys. Dags att natta sig själv. Underbart ledig dag imorgon. Ska titta efter och prova mera BOOTS, var ute med moster idag men trots att jag provade minst femton par hittade jag ingen LOVE! Imorgon kanske vi drar till en liten fabriksbutik en bit ut på landet. De tillverkar cowboyboots och säljer sådana till vrakpriser. Underbara dagar, måste jag säga. Cirka tjugo grader, soligt... Imorgon är det Trick and Treat! Under ett par regulerade timmar dyker alla dessa utklädda små barn upp på trappen och vill ha godis. Skitkul! M´ste bara ut och handla ungefär 10 kilo så jag har lite att dela ut...

Men allvarligt talat. Sitter och slösurfar i väntan på att jag ska få lust att hoppa i duschen, jobbat en nio timmar och det är mitt i natten. Kikar in på Kenzas blogg (som jag faktiskt tycker är riktigt bra, ung väldigt vacker tjej som tjänar RIKTIGT bra pengar på sin blogg, visst - den är ytlig och handlar mest om kläder, fester och sånt, men tjejen är klipsk, naturlig, käkar som en häst och har sunda värderingar. Enligt mig, haha. Ocgh till skillnad från den stackars självdestruktiva och lätt korkade Kissie som inte bara kan skylla alla dumheter på att hon är ung. Det är den  här Kenza-tjejen också). I alla fall, jag surfar en stund på Kenzas blogg. Där hittar jag denna annons för en afton på någon Stockholmsnattklubb. Allvarligt talat. Har vi inte kommit längre? Förutom att bilden ser ut som en billig och fantasilös kopia på tusentals parfymreklamer, så är motivet skrämmande. Ung, vit välklädd man (jurist eller ekonom ska man väl tro och rik) med en sexig, avklädd och mörkhyad ...

Frankrike förbjuder kvinnor att bära burka. Italien förbjuder kvinnor att bära kortkorta kjolar. Är det ingen som undrar varför just kvinnors klädsel ska styras av lagar? Finns det något land där mäns klädsel regleras? Skulle inte tro det. Kvinnor verkar vara lika ofria nu som då, här som där. Visst, det finns gradskillnader i helvetet, precis som i Dantes Inferno, men principen är densamma. Konstigt, tycker jag, att förtrycket lever kvar fast i så olika former.

Inte mycket att säga just nu, mer än att jag är väldigt glad! Lilla mamma gjorde kärlröntgen igår och vi var alla rädda att hon skulle ha förträngningar på kärlen, men det hade hon inte! Visserligen behöver hon fortfarande opereras och få en ny hjärtklaff, men det var ändå de bästa nyheter som man kunde hoppas på. Skälet till att jag frångår mina principer och blir lite ex tra privat här, är helt enkelt att jag vill meddela alla nära och kära som är snälla nog att oroa sig med oss. Operation blir det alltså, men inte akut just nu. Det betyder att jag inte kommer till Sverige än på ett litet tag, men antagligen inom 2-3 månader. Kanske till och med passar in så att jag kan fira jul i gamla hemlandet! Nu orkar jag inte skriva mer, titta gärna på Alex Schulman när han har Torsten Flink som gäst. Bra nog för att jag fastnade i 40 minuter...

Det var det där med tiden. Om att inte ha en fjärrkontroll att styra den med. Så svårt att vakna sju när man lägger sig vid fem. Så svårt att skylla på någon annan. Upp kom jag i alla fall, och iväg mot Washington DC med moster och kusinerna. Svenska ambassaden dit inte jag behövde gå men de andra. Svenska pass, snälla Jeanette som jobbar där och som har en ängels tålamod och som har svarat på frågor minst tusen gånger. Sextiosju miljoner dollar har House of Sweden kostat. Det syns. Satan vilket vackert hus. Varje detalj är designad, från tidningsställ till toaletter via trappor och receptionsdiskar. Enkelt, rent, snyggt. Svenskt. Som vanligt måste man shoppa lite i Georgetown när man är i DC. Den som aldrig varit där brukar slås av hur rent det är, vilken vacker stad Washington faktiskt är. Svårt att tro att staden har rekord i mord och elände. Hemlösa finns det dock massor av, de ser nästan designade ut de också där de sitter stilla som statyer i höstblåsten. Sen lunch på delikates...

Helgerna går fort, ibland för fort. Tycker att så långt som tekniken nått borde det vara möjligt att få en personlig fjärrkontroll som styr tiden. Paus, sakta framåt, snabbt bakåt... ni fattar. Var på Bacholerette Party i lördags, som de flesta vet är bröllop en stoooor affär här i staterna. Gud hjälpe den som ombeds ingå "i" bröllopet, det vill säga bli tärna, så kallad brides maid. De förväntas göra en hel del kan jag säga, och betala för ännu mer. They are IN THE WEDDING, så säger man och då förstår alla. Corey som jobbat i baren i ganska många år nu, en av de mest underbara människor jag känner, var givetvis brides maid när hennes bästa vännina skulle gifta sig för ett par år sedan. Jag tror att hon spenderade minst tretusen dollar. På kläder, presenter till folk, inbjudningar, fester, arrangemang... Nu är det Corey som ska gifta sig och vi har redan varit på så kallad BRIDAL SHOWER. Ganska praktisk historia. Brudens följe bjuder in alla kvinnor som finns i brudens fami...

Jag bara ber er, ta tretton minuter av ert liv och se den här videon av en amerikansk kommunalpolitiker som talar. Respekt.

Jag minns helt plötsligt tant Annie. Vi bodde ganska isolerat när jag var liten, nästan längst upp på en två kilometer lång grusväg. Det fanns två hus inom synhåll, det gamla fina ombyggda torpet bredvid (där konstnären Ivar Arosenius bodde en gång i tiden, och där man hittade en hel del av hans verk i huset när min farfar var ung. Om jag minns rätt hade han använt en hel del akvareller som isolering. Han var fattig då.) och där en familj bodde med en son som hette Lennart. Tror jag? Det andra huset vi kunde ana var en pytteliten sommarstuga där min allra första bästis bodde, Maria. Maria hade en syster som hette Lena och det här var typ de enda kamrater jag och min bror hade som små. Tyvärr bodde de vanligtvis i Majorna i Göteborg så vi kunde bara umgås på vissa helger och såklart under sommaren. Där deras tomt slutade tog vägen slut. Efter det fanns bara skog. Vi fann en stig, eller så visade farfar oss den) och den var mycket gammal, nästan osynlig var den i slyn. Vi gick på up...

Ibland tycker jag att dagar har olika konsistens. Vissa dagar vaknar man lätt och hela dagen blir liksom LUFTIG och man far fram som en vind och inget verkar svärt och inget krånglar. Andra dagar är sega som kola, allt tar sin tid, det är trögt, man får inget gjort. Idag är en sådan seg dag. Svårt att vakna, verkar jobbigt att ta itu med saker, har liksom ingen lust. Undrar om jag kan förvandla konsistensen. Vispa upp kolan så den blir luftig. Kanske. Än så länge har jag inte fått gjort annat än slösurfat och läst tre dagars skörd av den lokala tidningen. Jag gör så, sparar dagstidningen som ligger på verandan tills dess att jag har lediga morgnar. Då läser jag ikapp mig om trafikolyckor, poliskorrumption och annat skoj som händer i en liten stad i USA. Jag är inte typen som avsätter tid varje morgon för tidningsläsning. Om jag börjar jobba vid halv elva tillbringas morgonen med att sova. Och sova. Och sova. Sedan rusa upp, borsta tänder och hår, slänga på arbetskläder och greppa ha...

Nej, jag har ingen lust. Tjugoen grader i skuggan, solen gassar, det blåser rejält men ljumma vindar som får tårpilen att rassla. Riktig indiansommar. Har verkligen ingen lust att vara instängd i ett kök utan fönster hela kvällen. Skit samma, när jag väl är där har jag skoj. Fast jag hade hellre stannat hemma. Legat på sängen som damen bredvid, rökt en cigg, läst en bok. Bakade jättegott matbröd igår. Älskar att man nu kan köpa mjöl med mycket gluten i. Brödet blir nästan som köpebröd. Luftigt och alldeles underbart. Man borde baka sitt bröd hela tiden. Insåg igår att det tar mindre tid att slänga ihop två goda limpor än det tar att åka till affären och köpa bröd.

Steg ur duschen. En tusenfoting sprang i full fart över golvet. Helvete. Hatar de små liven Honorna lever i flera år, kan få 150 ungar åt gången. Egentligen är de "hundrafotingar", centipedes. De bits. Lika giftiga som getingar eller värre. Nu lever MINST en i mitt badrum. Den hann smita in under handfatsskåpet. Mitt framför toan. Så varje gång jag nu sitter på dass har jag mina fötter tjugo centimeter från mörkret där monstret bor. Skitkul. Bilden är inte min. Hade jag hunnit hade jag dödat den. Inte plåtat. Tro mig.

Duktig flicka följde trenden och lekte hemmafru. Heeeela dagen. Feja, tvätta, sopa, damma, bädda, diska, laga mat, pynta. lite resultat kanske? Som bevis? Verandan blir fin. Eller porchen som vi svensk-amerikaner säger. Vi säger Målen när vi menar The Mall. Och porchen när vi menar The Porch. Hur som helst är det lika kul varje år att höstpynta. Amerikanarna har inte mycket ledigt, inga långhelger, inga röda dagar att tala om. Däremot ser de till att fira varje högtid (och årstid) ordentligt. För mig som svensk känns kanske hösttraditionerna mest exotiska, bara därför att vi inte har något liknande i Sverige. Halloween låter oss vara barnsliga och lekfulla, det gillar jag såklart. Gastar och demoner, skelett och spöken, äckliga slajmiga grejer, droppande blod, rök som väller ut ur dödskallar, spindelnät och kusliga ljudeffekter. You name it, we have it. Personligen har jag bara en del av ovanstående. Mummor, säger vi svenskar. Mums på engelska, antar att det är krysantemum på ...

Ljuvlig höstdag. Strilande regn emellanåt, vackra löv, ljumma vindar. Fika med moster på Dunkin Donuts, dela på en coffee cake muffin och dricka en cappucino till. När jag flyttade hit var varje cappucino söt och äcklig. Nu har de lärt sig. Osötad cappucino. Yeah, baby. Tog en tur över bron till Imlers som alltid säljer blommor och grönsaker och frukt som de lokala Amish och mennonit-bönderna odlat. Suverän kvalitet och billigt som fan. Köpte tre stora krysantemum, två långa buntar majsstjälkar, pumpor och "gourds" vilket jag inte vet vad det heter på svenska, men det är små vackra "pumpor" i alla upptänkliga färgkonstellationer och former. Drog upp lite skelett och annat Halloweenpynt från källaren. Klippte ner min humle, så långt jag nu hann med innan regnet tog över och det började bli alldeles för kallt. Inomhuspyssel får ta vid. Ska göra paj med rökt lax, dill och potatis. Det får bli dagens middag.

Det är ganska skrämmande att följa svenska tidningar på nätet just nu. Ännu mer skrämmande att läsa bloggar, för att inte tala om bloggkommentarer. Hatet. Alla de som talar om människans lika värde och i nästa mening talar om Sverigedemokraterna som om de vore djur. Alla som känner mig vet att jag är så långt från Sverigedemokrat som man kan komma. Jag avskyr den ideologi de står för. Men de är människor! Om vi inte kan låta vår präktiga människokärlek och snack om människors lika värde också omfatta Sverigedemokrater, hur mycket är våra ord värda? Det är inte mer hat och polarisering som behövs just nu. Inte mer smutskastning, utanförskap och hårda ord. Bästa sättet att bekämpa den ideologi som Sverigedemokraterna står för, vore kanske att erbjuda ett alternativ - ett bättre alternativ, en ideologi där en bättre, vänligare, mer solidarisk värld omfattas. (Jo, jag tycker fortfarande att solidaritet är ett fint ord). Visa i handling att snacket om människans lika värde omfattar ALLA....

Egentligen borde man tala tyst om det här, men jag kan inte låta bli. De som känner mig vet att jag är besatt (bara lite) av det man i USA kallar kitchen gadgets. Särskilt då elektriska sådana. Hushållsapparater kanske, på svenska? Tänkte jag skulle lista vad jag har och se om någon i bekantskapskretsen har FLER. Ok, here we go. Saker jag redan har: Kaffebryggare Microvågsugn Vattenkokare Stavmixer Matberedare Blender (minns inte just nu vad det heter på svenska, men en sån man kan göra smoothies och sånt i) Brödrost Toaster oven med brödrost (kombinerad liten ugn med brödrost på toppen) Elvisp Stand mixer, samma här, vad heter det på svenska? Tung sak med fast visp, typ Kitchen Aid. Foreman grill. (elektrisk bordsgrill) Riskokare Klassisk espressokanna Kannor för turkiskt/jugoslaviskt kaffe, har två. Minst. Juicemaskin som klarar morötter och allt Elektrisk citruspress Crock pot (elektrisk gryta för långkok, hemskt praktiskt, sätt på och gå till jobbet bara) Gjut...

Om ni har lite tråkigt, om ni tröttnat på att leka med iPhone utan SIM-kort eller om ni bara inte har lust att ta itu med disk eller annat nödvändigt - gör en kopp kaffe och sätt er en stund med den här bloggen . Ni som gillar foto kommer att bli nöjda, mer än nöjda. ni som gillar välskrivna texter kommer också att bli nöjda, de är annorlunda och ämnena mer intressanta än på de flesta bloggar. Poco Loco. Hejdlöst mer intressant än den här, som just nu bara konstaterar att den inte vill skriva något alls, bara duscha.

Nanna Johansson  heter tjejen som skriver och ritar. Ganska kul.