Solig slitig söndag

Helgerna går fort, ibland för fort. Tycker att så långt som tekniken nått borde det vara möjligt att få en personlig fjärrkontroll som styr tiden. Paus, sakta framåt, snabbt bakåt... ni fattar. Var på Bacholerette Party i lördags, som de flesta vet är bröllop en stoooor affär här i staterna. Gud hjälpe den som ombeds ingå "i" bröllopet, det vill säga bli tärna, så kallad brides maid. De förväntas göra en hel del kan jag säga, och betala för ännu mer. They are IN THE WEDDING, så säger man och då förstår alla. Corey som jobbat i baren i ganska många år nu, en av de mest underbara människor jag känner, var givetvis brides maid när hennes bästa vännina skulle gifta sig för ett par år sedan. Jag tror att hon spenderade minst tretusen dollar. På kläder, presenter till folk, inbjudningar, fester, arrangemang...

Nu är det Corey som ska gifta sig och vi har redan varit på så kallad BRIDAL SHOWER. Ganska praktisk historia. Brudens följe bjuder in alla kvinnor som finns i brudens familj och bekantskapskrets. Man träffas nästan alltid på dagtid, ofta i hyrd lokal. Äter gott, dricker lite champagne eller annat, det är en lite högtidlig och gullig tillställning. Alla har med sig present till bruden. De flesta registrerar sig på ett antal affärer, matar in i en dator vad de vill ha och sedan går gästerna dit och skriver ut en lista, ser vad någon redan köpt, priset står på listan, till och med på vilken plats i affären produkten finns. Eliminerar risken för sju potatisskalare och fem fula kristallskålar. Prisnivån brukar variera från några dollar till ganska dyra saker. Givetvis kan man hitat på något själv. Sexiga underkläder är populära presenter på alla Bridal Showers. Mycket är dock menat till paret, det är lakan, hushållsredskap, mattor...

Sedan följer då BACHOLORETTE PARTYT. Möhippan. Oftast inte lika förödmjukande som i Sverige. Visst, ibland klär de ut bruden med tiara och så, tigger kysser, går från bar till bar. Bruden brukar vara ganska full framåt natten...

I lördags tog alla brudtärnorna med sig Corey till ett spa, drack mimosas hela dagen, pratade, fick behandlingar, pratade mer. Middag på fin restaurang följde, och där dök vi upp som en överraskning, alla hennes kvinnliga vänner och familjemedlemmar (oftast inte de äldre som mor och mormor dock). Vi åt ljuvligt god mat, de flesta drack, en del mer än andra, haha. (Nej, inte jag, jag drack ingenting. Bara lemonad. Mina gallstenar verkar inte gilla alkohol så jag skiter i den delen). Vi hade en chaufför, en stackare som hette Dave. Han körde oss i sin van hela kvällen. Vi var sju passagerare på vägen dit, sexton på vägen hem. Lagom trafiksäkert. Dave fick köra oss från bar till bar. Alla skule bära namnskylt på bröstet, ett klistermärke i form av en penis. Moster vägrade helt och hållet, jag drog av kulorna så det såg ut som en rosa varmkorv. Med mitt namn på! Dave fick också en,  han var inte så glad men han var för artig för att vägra.

Första baren hette The Saloon, en typisk college bar (vi var i grannstaden State College, där Penn State ligger). Stod i kö en stund, fick veta att Robyn inte kunde komma in. Hon saknade legitimation. Robyn är 53 år gammal! Jag tänkte att detta löser vi genom att jag lånar ut mitt körkort, jag har ju green card också och vi är ganska lika. Skulle bara dra upp det ut väskan och så skulle vi gå till nästa bar. Då inser jag att jag heller inte hade leg med mig. Präktig som jag är ibland (jo, jag får sådana infall) hade jag lagt ur alla kort på vardagsrumsbordet. Ville inte riskera att bli av med dem. Inte fan trodde jag att jag, som är snart 47, skulle behöva visa leg. Nu var vi två i sällskapet som inte fick komma in. Corey blev sååå förbannad, hon tvingade till sig en manager och läste lusen av honom och till slut fick vi skriva på en waiver, ett formulär, där vi intygade vem vi var och hur gamla, vart vi bodde osv. Vi kom in! Till sexiga tjejer i cheer leadinguniformer som delade ut Budweiser-prylar, till drinkar stora som tillbringare, bra coverband och en sjuhelvets massa berusade amerikanska collegeungdomar. Kändes som att vara med i en amerikansk film.

Hann med en bar till och allra sist, "vår" egen bar. Där bjöd ALLA den stackares bruden på drinkar, "shots". Corey var braaa dragen när jag gick vid halv tre. Tog med Robyn och Pam som skulle övernatta, vi satt i pyjamasar och pratade tills halv sex på morgonen, jag somnade så gott sen. Lika skön dag när jag väl kravlat mig ur sängen, tjugo grader varmt, underbart att sitta ute och slappa, städa lite, ta en tio minuters tupplur innan jobbet... Som blidde ett litet upptaget helvete. Orkar inte ens gå in på detaljerna, låt oss bara konstatera att fastän köket stänger ett på natten kom jag inte därifrån förrän vid tre. Nu är klockan fyra och klockan nio ska jag helst vakna utsövd (not gonna happen) för ett nytt arbetspass. Inser att det är lönslöst att få panik över detta, ska istället krypa upp i soffan, titta på brittiska filmatiseringar av Wallander-böckerna. Helt ok faktiskt, går på TV just nu så jag spelar in. Lika vemodigt svenska som de ju ska vara. Sedan får det bli hur det vill med sömnen, ett par timmar hinner jag nog med.