Seg dag

Ibland tycker jag att dagar har olika konsistens. Vissa dagar vaknar man lätt och hela dagen blir liksom LUFTIG och man far fram som en vind och inget verkar svärt och inget krånglar. Andra dagar är sega som kola, allt tar sin tid, det är trögt, man får inget gjort. Idag är en sådan seg dag. Svårt att vakna, verkar jobbigt att ta itu med saker, har liksom ingen lust.

Undrar om jag kan förvandla konsistensen. Vispa upp kolan så den blir luftig. Kanske.

Än så länge har jag inte fått gjort annat än slösurfat och läst tre dagars skörd av den lokala tidningen. Jag gör så, sparar dagstidningen som ligger på verandan tills dess att jag har lediga morgnar. Då läser jag ikapp mig om trafikolyckor, poliskorrumption och annat skoj som händer i en liten stad i USA. Jag är inte typen som avsätter tid varje morgon för tidningsläsning. Om jag börjar jobba vid halv elva tillbringas morgonen med att sova. Och sova. Och sova. Sedan rusa upp, borsta tänder och hår, slänga på arbetskläder och greppa handväska, mediciner, cigg och Red Bull. Sen rusa heeeela vägen till jobbet (300 metert bortanför hemmet). Ni kan skratta om ni vill åt den metoden, men om ni liksom jag inte har kommit hem från jobbet dagen innan förrän vid halv fyra på morgonen, då hade ni också försökt sova så länge det bara var fysiskt möjligt.

Idag har jag dock sovit längre än vad som var fysiskt möjligt. Nu behöver jag gå igenom mina (osorterade) högar med papper för att hitta all dokumentation om min Takayasu (just det, min konstiga sjukdom) så att en av mina doktorer kan studera och sedan se om han kan hitta någon lämplig läkemedelsstudie att erbjuda mig. Jag tar inte vilken skit som helst. Det måste vara bra skit, som vi säger over here.

Jag tror att dagen just blidde luftigare. Nu, på med BRA musik på hög volym, sortera tvätt och köra igång dagens sysslor!