Lång dags färd mot en ännu längre natt

Det var det där med tiden. Om att inte ha en fjärrkontroll att styra den med. Så svårt att vakna sju när man lägger sig vid fem. Så svårt att skylla på någon annan. Upp kom jag i alla fall, och iväg mot Washington DC med moster och kusinerna. Svenska ambassaden dit inte jag behövde gå men de andra. Svenska pass, snälla Jeanette som jobbar där och som har en ängels tålamod och som har svarat på frågor minst tusen gånger. Sextiosju miljoner dollar har House of Sweden kostat. Det syns. Satan vilket vackert hus. Varje detalj är designad, från tidningsställ till toaletter via trappor och receptionsdiskar. Enkelt, rent, snyggt. Svenskt.

Som vanligt måste man shoppa lite i Georgetown när man är i DC. Den som aldrig varit där brukar slås av hur rent det är, vilken vacker stad Washington faktiskt är. Svårt att tro att staden har rekord i mord och elände. Hemlösa finns det dock massor av, de ser nästan designade ut de också där de sitter stilla som statyer i höstblåsten. Sen lunch på delikatessaffären Dean and Deluca, godaste maten EVER. Man tittar och tittar längs meter efter meter med fördiglagade delikatesser, stek, sushi, pajer, riskroketter, lasagne, sallader... Tog en lyxig Mac and Cheese med vild svamp. Delade upp oss, moster och jag handlar sakta men metodiskt, vi hann bara med två affärer, en timme på Anthropologie där man lätt vill köpa precis allt och Hennes & Mauritz. En vacker tekopp i första affären, en söt tunika i den andra. Ingen galen shopping nu för min del, måste ha pengar att resa till Sverige för. Lilla mamma ska in på kärlröntgen om exakt nio timmar och jag tänker vara redo för att åka, det ska bli hjärtoperation av, dagens undersökning kommer att tala om när. Extra svårt att bo långt borta en sådan här dag. Och natt. Borde vara på Sahlgrenska och hjälpa doktorerna så de inte gör fel. Men man kan inte alltid få som man vill och istället ska jag vara på plats för operationen. Ifallifall de behöver någon som påminner dem om vem de ska operera.

Så natten kommer att bli lång och antagligen ganska sömnlös. Ska själv på doktorsbesök vid kvart i nio på morgonen, rutin för lilla mig, ett ultraljud av hjärtat. Måste göra sådana någon gång per år men det är en skum känsla att göra det samtidigt som mamma tittar på sitt hjärta. Hjärtdagen! Vi får bägge se våra egna hjärtan slå. För mamma är det nog första gången, å andra sidan är hennes undersökning långt mer omfattande och hon får se så mycket mer. Gjorde själv en kärlröntgen 1996 (tror jag att det var) och det var närmast en religiös upplevelse. Säkerligen ivrigt hjälpt av all Stesolid som pumpades rakt in i min kroppspulsåder men jag minns min första tanke. Wow. Jag ska ALDRIG MER röka eller äta något onyttigt! Där är mitt hjärta och där kommer blodet och alla ådrorna och det FUNGERAR!

Givetvis var det ut på balkongen för ett bloss som jag tog mig efter några timmar med sandsäckar över snittet i ljumskens pulsåder. Jag gick hemskt försiktigt, smög mig upp, hade ingen lust att ligga så länge som jag fick order om och var ganska så rädd att börja störtblöda för de hade ju varnat mig. Som om det skulle hjälpa. Jag tryckte med handen över snittet, hårt, och tog mig ut för en Gul Blend. Där överläkaren hittade mig och skällde ut mig efter noter.

Det gick bra den gången och det ska gå bra i morgon också. I morgon kan jag sova igen och då ska jag sova i minst  tolv timmar. MINST. Dagens lilla utflykt fungerade bra som terapi för att hålla tankarna på annat håll, nu ska jag låta dumburken ta hand om nattens tankar. En kopp varm choklad, Schweiziskt bondbröd från Dean and Deluca med norsk Jarlsbersost från Sams Club. Har jag tur så somnar jag i fåtöljen.