Skrift, Själ & Tanke

Besöket hos hjärtdoktorn blev uppskjutet till nästa vecka. Typiskt. Men i morgon träffar jag Dr Michelle, en av mina vanliga doktorer så hon ska få berätta resultat och annat. Nu - jobba. Det ÖSREGNAR.

Surfar runt på bloggar, undrar om alla har det sådär mysigt som de påstår? Är husen lika rena och tjusigt inredda, leker barnen snällt med något kreativt, lagar maken mat och hur i helvete kan stearinljusen alltid vara nytända? Brinner de aldrig ned? Hur hinner folk göra julgodis och driva företag och baka komplicerade bröd och delta i debatter och fotografera och photoshoppa och sätta på maken och binda kransar och köra till dagis? Hur mycket är ljug, egentligen? Ganska mycket, gissar jag. Kanske lever vi två liv. Ett på riktigt och ett på bloggen. Det bloggande är mer som en annan dimension, som hur livet skulle vara om vi fick som vi ville. Visst, det finns små ljusglimtar som känns helt ärliga, både i skönhet och ostädat, i fula känslor och elaka konflikter. Hittar nya hela tiden. Både de förljugna som jag älskar för att jag kan drömma mig hem till ett land där inredning är vackert och de roliga och de brutalt ärliga. Har uppdaterat mina länkar lite här på sidan. Inte fan tar ja...

Eftersom bilder på nätet är snabbare att lägga upp än mina egna som måste tas fram genom min superduperlångsamma dator, letade jag reda på dessa från http://www.jeanskipper.etsy.com/ . Artisten bor i North Carolina, i samma stad tror jag som min kusins frus föräldrar. Det här är halsbandet jag fick. Spiralen på den andra bilden hänger på den blandka baksidan av hjärtat. Om ni förstår. Den lilla fyrkantiga berlocken har jag alltså inte. Sedan hängde allt på en vacker kedja men den hittade jag ingen bild på. Just nu jävlas datorn mer än vanligt. Bilderna hoppar runt och texten vill inte hamna där jag vill att den ska hamna. Kanske är det ett tecken på att jag borde göra något annat än sitta vid datorn. Har i stort sett inte gjort annat idag. Jo, sovit! Jag som gnäller över hur jag ska hinna verkar inte precis angelägen om att få saker gjorda på den lediga tid jag har.... Jaja. Det går nog. När det väl gäller är jag snabb, eller hur? Solen skiner idag, vacker dag, ingen snö. Jag vet att j...

Efter att ha tvingat mig upp efter tre timmars sömn, kört som en biltjuv till kliniken för att hämta recept och mediciner, kört vidare genom galen stad med galna rea-shoppare ända till apoteket, hämtat mer amediciner, handlat mat till baren, släppt av det, åkt hem, bytt om, kramat alla barnen en stund, sen gått ner och lagat mat till nästan trehundra personer i rasande tempo för att sen gå hem i isande vinterkyla och fortsätta diska efter potatismoslagande, detta mitt i natten, och nu på väg att äntligen ta en dusch så ORKAR JAG INTE BLOGGA. Så det så. Imorgon kanske, kanske jag är ledig. Är på "call" och har jag tur ringer dom mig inte. Vill inte jobba heller. Inte i morgon, snälla gudar. Vill bara sova länge, gå hemma och skrota, fixa saker inför resan, städa upp, småstarta lite packning... Så håll tummarna för att jag slipper. Måtte denna galna vecka ta slut! Man tycker att folk borde ha slut på pengar för barbesök efter Thanksgiving och shoppande.

Just nu är jag för trött för att gå nerför en trappa, hämta iPhone och sladd, tanka över kort på min JÄTTELÅNGSAMMA dator (ingen iPad, nä) och visa er vad jag fick. En present från ena kusinen och hans familj. Jättejättefint halsband gjort av en kvinnlig smyckessmed (?). I morgon visar jag bild och talar om vad hon heter. Det ska ge mig tur under resan. Herre min Gud. Två och en halv vecka kvar. Hur fan ska jag hinna med allt? Skit samma. Nu ska jag titta på TV.

Jaha, nu har jag lekt med en iPad. Fem minuter tog det att bli förälskad. Jag vill haaaaa! Har aldrig velat ha en pryl lika mycket. Den skulle bli min bästa vän. Men icke sa Nicke. Det blir inget med den saken, inte på länge. Thanksgiving har kommit och gått. Gårdagen var stressig men kul, blodprov (som sagt, min hobby är besök på sjukhus och hos doktorer) och det tog för ovanlighetens skull över en timme. Kom till sjukhuset vid lunch och det var väl som dom säger i gamla JC-reklamen, en "bad idea". Lyckades komma försent till jobbet, jobbade som en liten galning från ett fram till halv tio (jo, vi var precis så upptagna som vi hade förväntat oss), rusade hem till moster där kusinens alla barn befann sig. Dom hade redan hälsat på nere i baren, lekt tafatt med oss i köket, ätit, gapat, haft skoj. Sen hade vi massa mera skoj tills dess att lilla Della tyckte det var dags att gå hem till mig. Hon skulle sova över. Ännu mindre Nora följde med, vi tittade (återigen) på Alice i U...

Nu ¨börjar jag faktiskt undra. Vart är snön? Jag vill gå ut i Uggs och känna knarret under sulorna, jag vill sticka ut tungan och fånga snödroppar, jag vill gå hem mitt i natten och riktigt förundras över hur tyst det är. Än så länge är det bara höstigt. Med mitt normala flyt så kommer årets första snöstorm samma dag som jag ska flyga till Sverige. Nej, jag har inte shoppat några fler kappor. Bara nyttigheter som tvålar, krämer, lite saker som jag ska ha med på resan. Jobbat hela kvällen, ganska så mycket att göra. Denna veckan är det Thanksgiving och det är alltid en av årets mest upptagna i barvärlden. Människor reser, till släkt och familj. De festar, umgås, går ut och äter, dricker. Vi får löjligt mycket att göra i baren, det märktes redan i afton trots att det var söndag. Ska som vanligt stå för potatismoset till familjemiddagen på torsdag. Antar att jag borde bärja skala i morgon. Hur många kilo? Femton kanske? Kul ska det bli. Som vanligt. Mycket mat, mycket dryck, mycket le...

Hittade bild på den andra också. Framifrån och bakifrån, som Ola Magnell sjöng. Nöjd som en klockarkatt (?) är jag. Klockan är fyra på natten och jag har strukit kläder. Pyjamasar (hahaha, jo, det är sant) och blusar och byxor. Tittat på TV under tiden. Nu måste jag försöka somna, läser en hemskt seg deckare så det lär gå fort...

Nä, det är inte jag på bilden. Men kappan är min! En likadan i alla fall. Så söt. Och varm. Och alldeles, alldeles underbar. Hittade två söta så jag köpte bägge två. Vad ska en kvinna göra när det är under halva priset? Va? Välja? Nänä. Jag dricker inte ens sprit. Köper inte prostituerade. Spelar inte på hästar. Har faktiskt lämnat tillbaka den där bruna Calvin Klein som jag hittade för ett tag sedan, Var lite för uppklätt för min stil. Knappast så att jag går på Nobelmiddagar. Denna passar mig bättre. Ska hitta bild på den andra också så att ni får se!

Jag är förhållandevis tålig när det gäller medicinska undersökningar. Man blir det efter ett stort antal. Jag bryr mig inte så mycket om att doktorer, sköterskor och medicintekniker pillar, sticker, mäter och håller på. Jag går till ett bättre ställe i mitt huvud, funderar på vad jag ska handla, planerar resor, vad som helst. Igår gjorde jag ett nukleärt stresstest och DET gör jag aldrig om. De flesta av er har säkert hört talas om arbetsprov, man springer på ett löpband och sedan kan man ta bilder av hur hjärtat fungerar. Sådant har jag gjort och fastän man blev andfådd så var det ingen större match. Nu ville en av mina doktorer kolla hjärtat igen och beslutade sig för att denna gång köra en annan variant som faktiskt visar mer detaljerat hur hjärtat ser ut och arbetar, både i vila och vid stress, ansträngning. Istället för att springa stressar man hjärtat genom att injicera en drog som heter Adenosine. Den stressar hjärtat och vidgar kärlen. Allra först ska man fasta från midnatt o...

Storm ute, riktig höststorm med omväxlande sol och svarta moln, blåser något oerhört ute. Det tycker jag är mysigt, tills dess att det blåser så mycket att träden nästan rycks upp och jag inser att mitt lövkrattande från i söndags var... förgäves.

Bara två saker som bör klargöras. Jag är duktig på stavning. Skälet till att ni inte märker det, är att jag har åt helvete för bråttom. Dessutom hoppar jag över korrekturläsandet av mina egna inlägg. Därav de huvudlöst gräsliga stavfelen. Ska bli en bättre människa nu. Börja korrekturläsa. Rätta fel. Andra saken. Jo ni, alla tvivlare ute i stugorna. Just det! Alla fem. Jag fick krattat löv, vartendaste litet ett på framsidan huset. Sex stora påsar, jättestora påsar. Verandan blev också städad, nu är det fint och sopat och rent. Det var ljuvligt att jobba utomhus idag. Mulet, vindstilla, femton grader. Hade kunnat kratta löv ett par timmar till. Jobbet kallade dock, och nu ska jag försöka sova. Varför är jag så uppvarvad just på söndagnätter? Ger mig fan på att det beror på en enda sak. Att jag VET att jag ska vakna vid halv tio igen och gå till jobbet. Min snedvridna själ VET detta och jävlas med mig. Så är det. Förresten hare jag ändrat mig och tycker inte längre ett dugg synd...

Det finns saker man kan göra så att man inte behöver gå ut och kratta löv direkt. MÅNGA löv blir det.... Idag ska de ner i påsar innan jag går till jobbet, men en av de saker man göra för att prokrastinera är helt enkelt att blogga. Om bröllopet igår. Det var så fint och Corey var så vacker. Jag började gråta när hon kom in i kyrkan, så vacker var hon. Corey är lärare i en katolsk skola, hon gifte sig i den kyrka som hennes skola tillhör, hennes pappa ledde henne till altaret. Bara det var tillräkligt för att gråta. Hennes pappa har varit sjuk i många år, haft cancer flera gånger, hjärtproblem, gud vet vad. Alltid lyckats repa sig. Nu är han riktigt sjuk och skulle egentligen ha opererats för en månad sedan. Då hade han missat sin dotters bröllop så han vägrade. Han riskerar sitt liv för att leda henne där i kyrkan, för att symboliskt lämna över henne till Adam. De flesta av oss som sitter där i kyrkan vet detta och vi vet hur stort det var för Corey att hennes pappa kunde vara där. He...

Det är bara att konstatera att kusinens kökschef lagar den mest fantastiska mat jag någonsin smakat och då pratar vi nästan femtio år av ganska så mycket ätande. Ikväll kom han ner till mig i baren vid elva och gav mig en hel låda fylld av hans variant av Mac´n´Cheese. Oh herre du milde. Hemmarökt bacon, pasta, gruyere ost och fem andra ostar, svart tryffel... Wow säger jag bara. Inte hälsosam mat direkt, men å andra sidan med så mycket smak att man bara behöver äta några skedar för att vara nöjd i timmar. Denne kock heter Clinton och är världens snällaste, ung som fan, bara 25 tror jag men med talang för hundra andra kockar. Jag gillar att han matar mig! Gimme more, säger jag bara. För mig var det lunch. Frukost fick jag i mig vid niotiden på kvällen, två små bitar ananas och en klyfta grapefrukt. Nä, skäll inte. Jag hade planer på att äta flingor och kefir och banan, men inte förrän jag hade följt med moster ut i förmiddags för att handla massor av saker till baren och kusinens res...

Det är ganska längesedan jag velat se en föreställning lika mycket som jag skulle vilja se Maria Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst". Jättekul skulle det vara, så jag kollade hennes turnéplan online. De enda tre föreställningar som sker under "min" möjlighetsram, sker givetvis inte i Göteborgstrakten. Oh, nej. Det hade varit alldeles för enkelt. Så god är icke gud. Nej såhär ser det ut. 20-feb sön Stockholm, Cirkus (dubbelföreställning 15.00 & 19.30) 26-feb lör Malmö, Konserthuset (dubbelföreställning 15.00 & 19.00) 27-feb sön Helsingborg, Konserthuset (dubbelföreställning 15.00 & 19.00) Så inte nog med att biljetten kostar skjortan, man skulle dessutom behöva ta sig till en annan stad. Ändå börjar min hjärna gå på högvarv - kanske man kunde passa på i Stockholm, jag skulle ju vilja hälsa på några vänner däruppe, kanske, men mamma och Anki borde ju med, och Frida och Caroline och Melva och Anita och Sylvia och Mikaela och Camilla och Mira...

Tack gode Gud för piller. Sov som en stock, tror jag var kidnappad av extremister i ett hus som var Jörgens men väldigt stort. Gunnar som jobbar hos Jörgen och som gillar att dansa, hade plötsligt en firma som hette Masterbuilders och TV filmade medans de byggde om Jörgens hus som var en fabrik. Och jag hasade runt med handbojor, tillfångatagen av extremister som var ganska snälla. Kissnödig var jag också. Sedan vaknade jag, fågeljävlarna kvittrade och jag behövde fortfarande kissa. Mina morgnar ser lite annorlunda ut än de flestas. Jag är ganska gammal på morgonen, det värker både här och där. SÅ jag kravlar mig upp, hämtar min dosett med alla piller, tar ett par andra ur orange burkar (sådana man får all medicin i här i USA) och käkar piller till frukost. Surfar på datorn samtidigt. Bit för bit vaknar kroppen till liv, värken försvinner och jag kan röra mig nästan som en vanlig människa! Då är det dags att borsta tänder, klä på sig, hitta örhängen och strumpor och fundera över vart...

Jag vet, det är att ödsla sympati och det finns viktigare saker att tycka till och synd om. Men jag tycker lite synd om svenske kungen. Först sätter hans blivande svärson på någon skankig norska som berättar allt i skvallerpressen. Hans dotter gifter sig med en ofrälse, en gym-ägare. Sedan dejtar hans son en utvikningsbrud, en dokusåpatjej av rang. Nu, efter många års tystnad, ges en bok ut med massor av snaskiga detaljer om kungens eget privatliv - eller ska vi säga sexliv. Sexiga Camilla Henemark pekas ut som en i en rad av älskarinnor, det är stripklubbsbesök där kungen tillbringat timmar i avskilda rum med betalda kvinnor (ska vi gissa att det är skattepengar som betalat kalaset i form av apanage) och en hel del annat. Jo, jag tycker faktiskt lite synd om honom. Om inte annat blir det svårt för honom att vara trovärdig i den egna familjen när han vill hindra lille Carl-Philip från att träffa sin kärlek. Visst är det rätt att granska kungahuset. Visst borde insynen i vart pengar...

Sitter med raggsockar och tittar på Young Victoria, en film om den unga engelska drottningen. Vet inte varför, men jag älskar engelska filmer och serier, vare sig det är kostymdramer eller deckare. Förbannat duktiga skådespelare. Riktigt intressant att lära sig mer om Victora dessutom. Och vilka vackra klänningar och nattlinnen dom hade... Undrar hur kallt det var i Victorias slott? Det är kallt ute i Altoona nu. Nollgradigt, men känns mycket kallare. Snart reser jag nog till Sverige! Ska ringa modern imorgon och försöka spika tid och hitta biljett. Det lutar åt att resandet sker omkring den 19, 20 december. Mammas operation ska bli av i början av januari (om planerna nu blir av) och då kan jag fira jul i lugn och ro innan dess. Planen är att stanna ett tag, tills lilla modern är återställd. Räknar med att jag blir kvar tills slutet av februari. Ska sätta mig och ringa strax, ta reda på om man kan få en biljett där man kan ändra datum utifall att det skulle behövas. Innan dess ...