Världens bästa Mac'n'Cheese (och längsta dag)

Det är bara att konstatera att kusinens kökschef lagar den mest fantastiska mat jag någonsin smakat och då pratar vi nästan femtio år av ganska så mycket ätande. Ikväll kom han ner till mig i baren vid elva och gav mig en hel låda fylld av hans variant av Mac´n´Cheese. Oh herre du milde. Hemmarökt bacon, pasta, gruyere ost och fem andra ostar, svart tryffel... Wow säger jag bara. Inte hälsosam mat direkt, men å andra sidan med så mycket smak att man bara behöver äta några skedar för att vara nöjd i timmar. Denne kock heter Clinton och är världens snällaste, ung som fan, bara 25 tror jag men med talang för hundra andra kockar. Jag gillar att han matar mig! Gimme more, säger jag bara.

För mig var det lunch. Frukost fick jag i mig vid niotiden på kvällen, två små bitar ananas och en klyfta grapefrukt. Nä, skäll inte. Jag hade planer på att äta flingor och kefir och banan, men inte förrän jag hade följt med moster ut i förmiddags för att handla massor av saker till baren och kusinens restaurang. Vi fyllde bilen på Sams Club (den gigantiska grossistfirman som drivs av Walmart) och lite mer från en vanlig mataffär, levererade allt detta, packade in... Tanken var att efter detta skulle jag ha tre timmar ledigt för frukost och vila innan kvällsskiftet. Så blidde det inte. Mina kära idioter till kollegor hade inte gjort ett dugg av vad dom skulle ha gjort igår kväll, alldeles för bråttom hem till tv-spel och groggar, så jag fick rusa hem, byta om och börja jobba direkt. Har haft en maniskt hög arbetstakt nu i fjorton timmar, tog en enda paus på sex minuter (jo, jag klockade mig själv) och så de tre minuter det tog att tugga mig igenom den gudomliga pastan.

Som om det inte räckte, vid två på natten när jag ÄNTLIGEN var klar och bara ville hem till dusch och säng, började än den ene, än den andre att prata om dina probleeeem. Jag var nykter, trött och med värkande rygg och ömma fötter. De var berusade och unga och tror givetvis att just deras problem är de största de någonsin kommer att råka ut för. Där står jag och tänker, ojojoj. You are SO in for a surprise. Ytligt snäll som jag är, står jag kvar och lyssnar och ger råd som ingen mänska bryr sig om och till sist, TILL SIST, kom jag hem. Bara för att vänta på mina andra unga kollegor som skulle komma och låna bil. De ska vara DJ:s på morgondagens bröllopsfest och saknade fordon för utrustningen. Slöa jävlar tog en timme på sig för att komma upp, efter det kunde jag duscha. Och en artontimmarsdag började i alla fall ta slut.

Ledig hela långa dagen imorgon - Corey gifter sig! Katolsk ceremoni, sedan stor fest. Ska bli hur skoj som helst. Kläder hänger färdiga, jag kan sova till tolv om jag vill... Och det ska jag! Tro mig. Det är fan inte sant. Nu textar en av killarna från baren IGEN efter fyra på morgonen. Han är sååå deprimerad (nej, inte egentligen men han tror det när han är full och han är REJÄLT packad). Jag försöker mest få honom att somna, han ska öppna baren om drygt fem timmar. Tror jag skiter i att svara. Så kanske han somnar.