Bröllop

Det finns saker man kan göra så att man inte behöver gå ut och kratta löv direkt. MÅNGA löv blir det.... Idag ska de ner i påsar innan jag går till jobbet, men en av de saker man göra för att prokrastinera är helt enkelt att blogga. Om bröllopet igår. Det var så fint och Corey var så vacker. Jag började gråta när hon kom in i kyrkan, så vacker var hon. Corey är lärare i en katolsk skola, hon gifte sig i den kyrka som hennes skola tillhör, hennes pappa ledde henne till altaret. Bara det var tillräkligt för att gråta. Hennes pappa har varit sjuk i många år, haft cancer flera gånger, hjärtproblem, gud vet vad. Alltid lyckats repa sig. Nu är han riktigt sjuk och skulle egentligen ha opererats för en månad sedan. Då hade han missat sin dotters bröllop så han vägrade. Han riskerar sitt liv för att leda henne där i kyrkan, för att symboliskt lämna över henne till Adam. De flesta av oss som sitter där i kyrkan vet detta och vi vet hur stort det var för Corey att hennes pappa kunde vara där.

Hennes klänning var den allra vackraste, slöjan glittrade, blomsterflickor försökte hålla ordning på släpet. Brudtärnorna var för ovanlighetens skull klädda i vackra klänningar, färgtemat brunt, grönt, lite svagt rosa. Earth. Adam är trädgårdsmästare, vi brukade kalla honom Tree Man när han kom in i baren. Corey var barteneder och Adam bara satt där, kväll efter kväll. Sa inte mycket. Försökte bjuda ut henne på en date. Corey fick panik och sprang ut i köket och gömde sig. Vad ska jag göra???? Hysterisk. Vi skrattade och rådde henne till att prova en gång, killen verkar ju snäll. Hon provade till sist, en liten träff ledde till fler och det visade sig att större kärlek får man leta efter.

De är bägge fantastiskak människor. I grunden goda. Smarta. Snälla. Egenskaper som man rynkar på näsan åt idag, men som är guld värda. Deras kärlek går att ta på. Inte en chans att detta äktenskap går åt helvete. Jag är övertygad om att de kommer att leva tillsammans tills den dag en av dem dör. Säga vad man vill om katolska kyrkan, men vackra vigselceremonier blir det.

Baren höll öppet med minimal arbetsstyrka, de allra flesta var ju inbjudna till bröllopet. Denna bild visar alla Knickerbockers som VAR på bröllopet. Det var också skälet till att vi jobbade så hårt dagen innan, ALLT skulle vara klart så att ingen av oss skulle behöva komma in. Rory, en av kockarna, har lekt DJ på många bröllop nu, han är väldigt duktig, både som DJ och på att sjunga. Chet och han ska ha en liten bussiness ihop så det var Chets första inhopp som DJ. Samtidigt var han på call i köket, haha. Han slapp komma in.

Bröllopsmottagningen hölls på UVA, en klubb i stan, mest känd för att en mexikan sköt ihjäl ägaren och två dörrvakter för ett par år sedan. Nu vart lokalen smyckad i tyll och ljusslingor, blommor och dingnande bord. Jag svär, minst femtio sorters kakor och mitt bland kakfaten stod bilder på brudparets far och morföräldrar tagna vid deras bröllop. Fin tradition. Som svensk får man lära sig många nya traditioner! Dollardansen till exempel. Både män och kvinnor

 ställer sig i kö, betaklar en dollar och dansar några minuter med brudparet. Vi kvinnor med Adam och männen med Corey. Trevlig chans att byta ett par ord. Och ganska typiskt att första gången folk står i kö för att dansa med en, ja då är man gift! Lekar med strumpeband...

Mat och drinkar, kaffe och kakor, vacker bröllopstår

ta och många skratt. Corey som dansade med sin pppa, efteråt grät hon stilla. Adam såg det från andra sidan rummet, kom och såg henne i ögonen, såg till att hon var okey. Som sagt, det äktenskapet kommer att hålla.

Det är, faktiskt, en ära och en gåva att få dela någons bröllopsdag. Det var fint från början till slut. Nu ska jag gå ut och kratta löv.