Mys i kölden

Surfar runt på bloggar, undrar om alla har det sådär mysigt som de påstår? Är husen lika rena och tjusigt inredda, leker barnen snällt med något kreativt, lagar maken mat och hur i helvete kan stearinljusen alltid vara nytända? Brinner de aldrig ned? Hur hinner folk göra julgodis och driva företag och baka komplicerade bröd och delta i debatter och fotografera och photoshoppa och sätta på maken och binda kransar och köra till dagis? Hur mycket är ljug, egentligen?

Ganska mycket, gissar jag. Kanske lever vi två liv. Ett på riktigt och ett på bloggen. Det bloggande är mer som en annan dimension, som hur livet skulle vara om vi fick som vi ville. Visst, det finns små ljusglimtar som känns helt ärliga, både i skönhet och ostädat, i fula känslor och elaka konflikter. Hittar nya hela tiden. Både de förljugna som jag älskar för att jag kan drömma mig hem till ett land där inredning är vackert och de roliga och de brutalt ärliga. Har uppdaterat mina länkar lite här på sidan.

Inte fan tar jag bilder på spindelväven (jo, om det är just den jag vill visa). Jag tar mest bilder på ett litet område där jag gjort fint. Så gör nog de flesta. Just nu vill ni inte se några bilder på mitt hus, haha. Det ligger grejer överallt. Kaoset före ordningen, liksom. JAG vet vart allt finns. Ingen annan skulle ha en chans att hitta. Det ska packas snart. Har jobbat hela dagen, sedan direkt ut och tok-handlat i över fem timmar. Inte till mig själv, mest till kusinens restaurang (fritösolja, äpplen, salladshuvuden, små gula tomater, bananer och så), och till baren (cheddarost, margeritasalt, potatis, Tabasco). Till mig själv? Clementiner, såååå goda, de finns på Sams Club just nu. Utan kärnor och söta. Jag lever i stort sett på sådana nu. Lite hallon, färska, fantastiska. Sockar, mjuka och luddiga, rullar som tar bort ludd på kläder (vad det nu heter på svenska), massa småsaker som jag behöver inför resan. Lite överraskningar. Sådant som kommer att förvåna även mig när jag hittar det om några dagar.

Efter diverse leveranser i mörker och bitande kyla kom jag hem vid halv tolv och nu har jag äntligen pillat bort prislappar, lastat ur, sorterat... DUSCHAT! Jag älskar att duscha. Hittat ett schampo som luktar godare än alla andra schampon. Duschar ibland bara för att kunna tvätta håret. Paul Mitchell Lavender Mint. Doftar godare än det låter. 

Hungrig. Kocken orkar inte laga något avancerat just nu. Det finns nog något i frysen. Eller så blir det fler clementiner. Håll tummarna för att jag får bra besked imorgon. Ska träffa hjärtläkaren och få svar på mitt otäcka kemiska stresstest och magnetröntgen av mina artärer och massa blodprover och... ja, inte minns jag. Snälla doctor J. förklarar nog imorgon. Han kallas doctor J, antagligen för tat hans namn är långt och indiskt och för svårt för amerikaner att uttala. Snäll är han dock!