Apalacherna

Från mitt fönster kan jag se Apalacherna, en bergskedja som åtminstone jag förknippar med indianer och barndomsdrömmar. Tror att jag läste om bergen i min stora indianbok, den där jag samlade bilder, en typ av idolkort med indianer från olika stammar. Vi lekte mycket Indianer och Cowboys när jag var liten. Vi bodde på landet, mitt ute i skogen, och det fanns inte så många att leka med. Inte så många är en överdrift (eller kanske underdrift). Det fanns min lillebror. Sen fanns ingen och ingen och sen fanns Maria och Lena, två systrar som var lika gamla som min bror och jag. Deras familj hade sommarstuga i närheten, och det var en välsignelse att dom fanns där. Vi klädde ut oss och använde hönor och kaniner som statister. Bakom vedboden fanns den stora hönsburen. Det var var där krigsfångarna fanns. Eftersom dom hade fjädrar, var dom givetvis indianer. Vedboden var cowboysarnas högkvarter. Vi indianer huserade på dinosaurieberget strax ovanför. Roligast var att tortera fångar. Binda fast dom vid ett träd och köra vattentortyr eller skjuta pilbåge. Varför kan man inte leka sånt när man är vuxen? Ibland är det inget roligt att vara vuxen.