Räkmacka, kaffe och kompis

Jaha. Skriver oftare i min än vad Linda "svensson-wannabee" Skugge gör i sin. Blogg alltså. Det piper diskret från köket, det är min coola kaffebryggare som talar om att nu har jag bryggt färdigt. Det visste jag i och för sig redan. Det doftar ljuvligt ända hit upp till andra våningen. Nymalet, nybryggt. Har en röd kaffekvarn och en röd bryggare.

Såhär ser dom ut, mina 70 dollars-vänner. Mycket pengar är det, att spendera på kaffebryggande. Bryggaren fick jag i present av min mamma. Kvarnen köpte jag på eget bevåg. Nu står kaffet och ryker i en mugg brevid tangentbordet, maken försöker vakna, klockan är fyra på morgonen och han ska iväg till jobbet. Stackaren. Själv börjar jag inte förrän sex på söndag kväll och dit är det ännu 14 timmar. Ska sova en stor del av dom. Nu fungerar det inte att ladda upp bild på kaffekvarnen, och jag som så gärna ville skryta. Kanske om jag är envis?
Oh yes. Det gick.
Cykeldäcket till makens cykel small igår. Jag trodde det var gasen som exploderade. Ljudet kom från källaren där gasvärmaren finns och jag är rädd för gas. Slutsatsen var självklar. Men det var "bara" ett cykeldäck. Inte så bara när man börjar jobba fem på morgonen och har en lång väg att cykla. Idag får det bli taxi. Första gången i Altoona. En första gång för allt här i livet. Att lägga sig i tid kunde man ju prova någon gång. Inte vänta tills solen går upp.

Ibland får man hemlängtan. Fick en släng i torsdags kväll, kanske för att det var Sverige-besök i stan. Botade längtan med att bygga räkmacka. Kokt ägg, dill, majonnäs och ett berg av räkor. Görgött var det. Svårare är det att bota kompislängtan. Tycker att kompis kompis skulle vara här i närheten så man kunde brygga kaffe på riktigt åt just henne.