Är drömmar rosa?

Det finns mycket jag funderar på. En sak handlar om färg på drömmar. Mina egna (sovande) drömmar är ofta blå som havet eller gröna som skog och gräs. Är dom någon gång röda eller svarta, så har jag mardrömmar, men det är ett annat kapitel (och för övrigt utspelar sig ofta, ofta mina mardrömmar i Mölndal.) Det jag undrar mest över, är små flickors ohöljda förtjusning i färgen rosa. Vad grundar den sig på? Är det nedärvda instinkter som fobi för spindlar? Är det en genetisk kod som tickar på och fyller någon sorts avelsproduktion? Eller är allt bara en produkt av briljant marknadsföring och modern hjärntvätt? Hur mycket rosa finns egentligen i naturen? Inte så himla mycket, i alla fall inte på nordligare breddgrader. Antar att det finns vackra rosa fåglar och fjärilar i regnskogen, men i Göteborg? Det enda jag kan komma på är nyfödda musungar. Och en del annat nyfött. Kanske är det alltså genetiskt. Lilla Moa älskar rosa. Klänningen från Target i Amerika var visserligen lila, men med Photoshop kan man göra vad som helst. Och clementiner är gott och maken verkar ha fastnat på Radioshack.