Nattljud

Nattljud i Altoona är annorlunda än i Sverige. Polisernas sirener låter som i en amerikansk deckarserie, ambulanser och brandbilar likaså. Men det som mullrar som en stadssjäl är ett annat ljud. Det dundrar ett tåg, ett långt tåg, ett som varar i hemskt många minuter innan det passerat, ibland en halvtimme. Staden där vi bor, var en gång USA:s knytpunkt. Här möttes rälsen från öst och väst, norr och syd. Hela befolkningen var på ett eller annat vis beroende av järnvägen. Rälsen var den pulsåder som fick staden att växa, som satte mat på borden, som fick Mr Mishler att bygga en bedårande jugendteater, som fick katolikerna att bygga en enorm katedral och som färgade framtiden rosa. Sen gick det som det gick. Bilarna tog över. Flyget. Tågen slutade gå. Det pampigaste som finns kvar är Horseshoe Curve, eller Hästskokurvan som vi väl hade sagt.

Det är... en kurva. En rälskurva. Dit kommer rälsfantaster från hela världen, och bara står och glor, på kurvan. Den är visserligen lång och ligger liksom uppe på ett berg och är tydligen unik men ändå? Hur skoj kan det vara som familjesemester? Det här landet har faktiskt byggt upp Disneyland & Universal Studios och dom har Grand Canyon och Vita Huset att gå och kolla på när dom har ledigt. Jag väljer tusen gånger hellre en Jurassic Parc-ride i Hollywood än en glass vid kurvan. Men vad vet jag? Bara att det är dags att sova.

Fick skjuts hem av Chris, som jobbat hela sitt liv på järnvägen. Inte för att jag har så långt att gå, men det är mörkt och på bakgatan (eller "the alley" som det heter) är det ganska kusligt att vandra på egen hand mitt i natten. Det här var en stad som tills helt nyligen var extremt lugn och till och med en av USA:s säkraste platser att bo på. Det har förändrats. Bevis för den saken fick vi på ett handgripligt sätt för ett par veckor sedan när en av våra stammisar ramlade ihop innaför dörren till baren där jag jobbar, skjuten med en 45:a i magen och armen, Men det kan jag berätta om en annan gång.