Stackars svenskar

Nu funkar äntligen Internet igen, snälla killar från min leverantör Atlantic Broadband kom imorse och flyttade modemet från källaren till övervåningen där datorn står. En wireless router spökade och ville inte kommunicera, så genom att utesluta hela den trådlösa lyxen, sitter jag nu uppkopplad utan problem.

Varmt! Hemskt varmt. Läser om alla stackare som befinner sig i Libanon och har ändå svårt för att uppbåda en massa sympati för dom som evakueras och klagar på förhållandena på båten. Tio till sexton timmar för att ta sig ut från ett bombat land... Det kan man kanske stå ut med? Även om det är kallt eller varmt, även om man inte får någon mat till dom vuxna, även om det är smutsigt och inte finns mjuka sängar som på Tysklandsfärjan? Utom räckhåll för bomber kommer dom i alla fall. Tänker på alla flyktingar jag känt som flytt i månader över berg, genom snö, gömda i lastbilar. Av samma skäl, för att komma bort från bomber. Har inte hört en enda av dem klaga. Men vi svenskar vill nog helst att Hamilton ska stiga ned från en helikopter och plocka hem oss allihop.

Själv tycker jag mer synd om alla som inte har något Sverige att fly hem till, alla libaneser som måste stanna med sina barn i de bombade städerna. Gud hjälpe dem. De har inget UD att ringa till eller att skylla på. Nu ska jag sova.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Recept på syltefläsk

FB och Instagram dödade bloggen.

Obegripligt korkad