Koksad kock & svindlande vacker snö

Det är så vackert ute. Som ett vykort från 1900-talets början, Jenny Lind och hela köret. Tung, mjuk snö har fallit hela kvällen, minst två decimeter har det kommit och hela världen är insvept i tyst, glänsande blötsnö. Himlen är ljus, skiftar i rosa och grått. Det är vindstilla och mitt i natten. Det är så vackert att jag inte ens brydde mig om att det tog en kvart att sopa ren bilen från snö bara för att köra i två minuter hem. Det ser ut ungefär som på bilden här. Men tystnaden kan ni inte se.

Inatt målar vi köket i baren, Cream Orange ska det bli. Rob, en av kockarna, målar hela natten. Den konstige kocken kom 40 minuter för sent idag, men han var glad när han kom. Väldigt glad. Extremt glad. Koksad. Hundra procent säker på att han dragit i sig ett par rediga linor kokain med morgonkaffet. Jobbade duktigt gjorde han under två timmar, rev ost och diskade medans han berättade om alla skador han fått. Baseball-trä i huvudet, knivhugg i bröstet (och jo, han visade ärren), käken slagen ur led med biljardboll som tillhygge. Allt medans han var kock på en annan bar i stan, en vild bar. Sedan kom moster ner och hade ett snack med honom och nu ska han inte komma till jobbet mer och vara glad. Inte till oss i alla fall. Så kan det gå.

Såg Haven med Orlando Bloom i går natt. Skum film som först kändes väldigt dålig. Fick lite pluspoäng på slutet då de twisade till det lite. Men annars ganska kass. Såg klart nya Omen också, ingen höjdare jämfört med oroginalet. Fast de hade en hemsk huvudavhuggning som jag faktiskt tittade bort på, reflexmässigt. Annars är nog senaste årets bästa skräckfilm fortfarande The excorsism of Emily Rose. DEN var hemsk. Inte ens maken vågade gå ut ensam på verandan och röka när vi tog en paus. Måste se om den.